LONDON: Det doftar öl utanför puben Red Lion, belägen mitt i Westministerkvarteren. Det är fredag, våren har kommit. Trottoaren är full av sakkunniga från parlamentsbyggnaderna i närheten.

Under eftermiddagen har en grupp progressiva tankesmedjor – där Arenagruppen ingår – avslutat en tvådagarskonferens om välfärdsstatens framtid. Konferensen hålls ett stenkast från Churchill War Rooms.

Sista programpunkten är en diskussion med Ed Miliband, som vill göra Churchill sällskap i raden av premiärministrar. Miliband gör entré utan att det riktigt märks, tar av sig kavajen, börjar planlöst svara på frågor. Kanske har han en dålig dag, men frågan viskas. Blev det fel bror?

Miliband talar om oppositionsarbetets rytm, att han ännu bygger grunden. Ökad jämlikhet är en byggkloss. Inte bara skillnaden mellan fattig och rik i kronor, utan vardagen i ditt kvarter. ”Att förflytta makt nedåt är en naturlig instinkt jag har”, säger han och talar om civilsamhället, frivilligorganisationer, den lokala fotbollsklubben, din gata, ditt centrum. ”Good society”, i kontrast till David CameronsBig society”.

Men Miliband har hört att konferensen diskuterade hur EU-nivån måste användas för att balansera marknadens Europa. Och vi har ännu inte förstått konsekvenserna av finanskrisen. Fast den största utmaningen är klimatfrågan. Apropå det så måste energimarknaden regleras.

Att Miliband är vag får sin förklaring i surret utanför Red Lion. Han har tid att pröva sig fram. Det är osäkra tider i brittisk politik, med massdemonstrationer mot regeringskoalitionen. Bara nio procent av landets föräldrar tror att deras barn får det bättre än föregående generation.

Finansministern George Osbornes nedskärningar flyttar statens skuld till redan pressade familjer, vars belåning väntas öka kraftigt. Och hälsoministern Andrew Lansleys planer på att släppa in privata företag i kronjuvelen NHS gjorde att rapparen MC NxtGen tog kontakt med sin flickväns fackförbund Unison.

Resultatet blev en video som sprids som en löpeld på YouTube, samtidigt som det gnisslar i regeringskoalitionen. Reformen väntas nu skjutas på framtiden. På trottoaren utanför Red Lion står medarbetare till Tories och Liberaldemokraterna mycket riktigt i olika klungor.

Men om nästa val ska vinnas måste Labour återvinna förtroendet i ekonomiska frågor. Medborgerliga protester besegrade aldrig Thatcher och den tysta majoritet som inte litade på att Labour kunde sköta landet. Miliband har nu utsett Ed Balls, rival i kampen om partiledarposten, som sin finansministerkandidat. På trottoaren står gängen kring de två Ed som nu leder partiet. Lite vid sidan av står en ny medarbetare till David Miliband.

Uppdraget är alltså följande: Slut de egna leden, lyssna på folkligt missnöje, gör en analys av läget, få grepp om den ekonomiska dagordningen, presentera dina egna lösningar.

Följaktligen kan det vara läge för Håkan Juholt och Tommy Waidelich att åka till London för att stämma av läget med Ed Miliband och Ed Balls.

Kanske med en avslutande öl på Red Lion.