EU måste planera för vad som händer med stödet till Ukraina om Trump återtar Vita Huset om drygt ett år.

I skuggan av kriget mellan Israel och Hamas riskerar omvärldens uppmärksamhet för kriget i Ukraina att falna.

Allt fler rapporter talar för att det är en överhängande risk, som blir akut om Donald Trump skulle vinna presidentvalet nästa år. Och just nu ser han ut att kunna göra det. Enligt de senaste opinionsundersökningarna skulle han relativt enkelt slå ut Joe Biden om det var val i dag.

Samtidigt visar opinionsundersökningarna i USA ett snabbt minskande stöd till krigsinsatserna. I den offentliga debatten existerar frågan knappt längre. Allt handlar om Israel och Hamas.

Detta måste EU ta med i sin scenarioplanering för de kommande åren. För det är inget alternativ att lämna Ukraina i sticket.

Det kan vara på sin plats att påminna om hur läget var för snart två år sedan 

Det är möjligt att det finns en tidpunkt där det militära stödet till Ukraina bör minska, där det enda återstående alternativet är en skakig uppgörelse med Ryssland, men om den tidpunkten skulle vara nu, eller ens inom överskådlig framtid, kunde vi lika gärna struntat i det från början.

Det kan vara på sin plats att påminna om hur läget var för snart två år sedan, den 22 februari 2022, när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion. De flesta experter togs på sängen av invasionen. Det kom rapporter under veckorna före, men de tolkades inte som att det skulle ske där och då, och de flesta trodde att det var rysk skrämseltaktik.

När anfallet väl inletts trodde de flesta att kriget skulle bli kortvarigt. Självklart skulle Ryssland inta Kiev och ta kontroll över stora delar av landet. Så överlägsen måste ändå den ryska armén vara.

Men Kiev föll inte. Motståndskraften i den ukrainska befolkningen var långt mycket större än alla hade räknat med, utom möjligen ukrainarna själva. Några dagar efter invasionen hade jag själv ett samtal med en ukrainsk människorättsaktivist, som blev höggradigt förbannad för att jag i vårt samtal hela tiden utgick ifrån att ockupationen skulle bli ett faktum.

När ukrainarna visade att de inte tänkte acceptera att hamna under rysk kontroll skred Västvärlden till undsättning.

USA har gett omkring 44 miljarder dollar i militärt stöd sedan kriget inleddes. EU har bidragit med 21 miljarder euro, och ytterligare 38 miljarder i ekonomiskt bistånd.

Det låter mycket, men utslaget på varje enskilt medlemsland är det överkomliga siffror, särskilt mot bakgrund av att det är hela den europeiska säkerhetsordningen som står på spel. Sverige har gett militärt stöd på omkring 20 miljarder kronor.

EU-kommissionens beslut att rekommendera att det inleds medlemskapsförhandlingar med Ukraina, trots att landet inte ens har kontroll över sitt eget territorium, var en viktig signal att EU inte sviktar i sitt stöd.

Men i flera medlemsländer minskar engagemanget för att ge pengar och vapen till Ukraina. I några har det väl egentligen aldrig varit så entusiastiskt.

Men det är nu det spelar roll. Det är nu, när kriget börjar nöta ned viljan att stoppa den ryska aggressionen, stödet är som allra viktigast.

I en AP-intervju i Svenska Dagbladet igår sade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att landet redan kan se konsekvenserna att väst håller på att tappa intresset. Och det är förstås inget mot vad som skulle hända vid en Trump-vinst nästa år.
Den ende som applåderar den utvecklingen är Rysslands president Putin.