Om Sverige ska få Europas lägsta arbetslöshet måste Socialdemokraterna vara redo att släppa 1990-talskrisens grepp om 2010-talets ekonomiska politik, skriver Jesper Lindholm (SSU).

Stefan Löfven vill att Sverige ska få Europas lägsta arbetslöshet. Då måste Socialdemokraterna vara redo att släppa 1990-talskrisens grepp om 2010-talets ekonomiska politik.

Jag vill presentera nya idéer för valet av riksbankschef, bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik. Dessutom måste Stefan Löfven och Magdalena Andersson förbereda sig på att föra en ekonomisk politik tillsammans med sina europeiska kollegor. Med en rent nationell ekonomisk politik kommer vi aldrig att få full sysselsättning och en långsiktigt stark ekonomisk utveckling.

Under en längre tid har Riksbanken varit föremål för en intensiv debatt. Sedan tidigare är det känt att det finns en minoritet i Riksbanken som argumenterat för en lägre räntenivå. Dessutom visade en sammanställning hur Riksbanken konsekvent missat sitt inflationsmål på två procent sedan 1995.

Tidigare vice Riksbankschefen Lars O Svensson hävdar att det kostar Sverige drygt 38 000 jobb per år (16 jan 2013, Dagens Arbete). Sverige tjänar på att ha en självständig riksbank som gör egna bedömningar av det ekonomiska läget. Men nu när det är uppenbart att den svenska Riksbanken missat sitt inflationsmål i nästan 20 år bör vi dra lärdom av andra länders mer framgångsrika räntepolitik.

I USA valdes nyligen Janet Yellen till ny riksbankschef efter en offentlig kandidatur med medföljande debatt i media och utfrågning av folkvalda. Sverige bör ta efter. Vid framtida val av nya Riksbankschefer borde riksdagen få större chans att fråga ut kandidaten. Då skapas en större debatt om en mer framgångsrik räntepolitik. Att tiotusentals jobb uteblir varje år bör vara skäl nog för oss att överväga detta.

Riksbanken har länge hävdat att de inte kan sänka räntan för att svenskarnas bolån är för stora, därför måste vi politiker diskutera den misslyckade bostadspolitiken. Vi vet sedan länge att bristen på bostäder begränsar tillväxten men den spär även på hushållens skulder. Om fler hyresrätter byggdes skulle färre behöva belåna sig för att få en bostad. Om dessutom byggandet av alla boendeformer ökade skulle det utöka kvantiteten av tillgängliga bostäder och därmed på sikt sänka marknadspriserna.

Med en starkare bostadspolitik finns det anledning att tro att hushållens belåning skulle minska som en effekt av fler hyresrätter och lägre marknadspriser. Om bostadspolitiken fungerade skulle även räntepolitiken kunna bli kraftfullare och fler jobb skapas.

I Sverige är det framför allt den stora ökningen av långtidsarbetslösa som är vår utmaning. Resultaten från en av de största studierna som genomförts kring arbetslöshetsskillnader mellan OECD-länder (Layard, 1991) tyder på att en aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till en lägre arbetslöshet, särskilt vad gäller långtidsarbetslösheten.

I Sverige tvingas Arbetsförmedlingen till att spara pengar på hög i stället för att investera i jobbåtgärder. Samtidigt är de tjänster som erbjuds helt fel för de många långtidsarbetslösa. Utvärderingsforskning (Lechner och Wunsch, 2010, samt Forslund m.fl., 2011) visar att utbildningsinsatser kan vara särskilt verksamma i lågkonjunkturer.

Under lågkonjunkturen 2008–2009 var arbetsmarknadspolitiken starkt inriktad på att få arbetslösa att bli aktiva i sitt jobbsökande medan arbetsmarknadsutbildning spelade en blygsam roll. Vår ekonomiska politik måste i stället inkludera en aktiv arbetsmarknadspolitik med reella omskolningsmöjligheter.

Sveriges välstånd bygger på vår stora export och våra största handelspartners finns i EU. Svensk ekonomi växer mest när Europa växer. Men så länge högerstyre råder i Europaparlamentet och i majoriteten av EU-länder, så kommer nedskärningspolitiken att fortsätta som kostat miljontals jobb och stora BNP-minskningar. Om Sverige ska uppnå Europas lägsta arbetslöshet måste Europas socialdemokrater vinna Europavalen och de olika nationella valen.

Financial Times beskrev nyligen europakrisen och de kommande europavalen som en ond cirkel. När den europeiska högern har bemött krisen med nedskärningar har tillväxten fallit och skulderna ökat. Samtidigt har européer blivit allt fattigare och tappat tron på politiken, det har lett till att allt fler ger sina röster åt högerextremistiska partier.

Högerextremismens frammarsch har i sin tur skapat osäkrare politiska landskap, vilket i kombination med växande skuldberg lett till att långivare krävt ännu högre räntor. Då får krisländer betala högre räntekostnader och därför skära ner ännu mer och på så sätt sluts den onda cirkeln.

Den europeiska socialdemokratin har en stor utmaning framför sig: Vi måste formulera en stark ekonomisk politik med större trovärdighet än högerns nuvarande nedskärningspolitik och som ger hopp till allt fler frustrerade som riskerar att vända sig till högerextremismen. Det är först när tillväxten blir högre och efterfrågan växer i Europa som Stefan Löfven kan se till att exportlandet Sverige får Europas lägsta arbetslöshet.

Jesper Lindholm, kandidat till ordförande för Stockholms läns SSU-distrikt