Ingen kan vara bäst på allt, men alla kan vara tillräckligt bra på något. Det borde Moderaterna, som sitter i opposition i Stockholm, tänka mer på.
Moderaterna i Stockholm vill inte att elever som har underkänt i antingen matte, svenska eller engelska ska kunna få ett kommunalt sommarjobb. Genom att frånta tonåringar arbetslivserfarenhet och det självförtroende som arbete kan ge, tror sig Moderaterna skapa ökade incitament. Om livet bara blir lite sämre kommer nog motivationen kicka in! Som sagt kan ingen vara bäst på allt, men frågan är om inte Moderaterna försöker bli bäst på utslagningspolitik.
Kommunala sommarjobb är inte det lyxigaste man kan göra av sitt sommarlov. Tvärtom är det en insats som har riktat sig just till dem som behöver lite extra hjälp. Som inte kan få sommarjobb genom kontakter, eller åka på en språkresa, eller ägna sommarlovet åt lathet och lektyr. Man tjänar inte speciellt bra, mellan 90 och 120 spänn i timmen innan skatt, men vad som är mycket pengar är ju alltid smärtsamt relativt.
Det är nästan som om Arbetslinjen-partiet struntar i vad som faktiskt gör att folk jobbar
Pengar på fickan kan göra att fler får hänga med och göra sånt som medelklass- tonåringar tar för givet. Och man har tjänat sina pengar själv, dessutom. Det är svårt att förstå varför Moderaterna har problem med det. Det är nästan som om Arbetslinjen-partiet struntar i vad som faktiskt gör att folk jobbar. Istället vill man signalera att människor i utanförskap får skylla sig själva, de borde vara annorlunda. Moderaternas misstänksamhet, mot människor och stödinsatser, skapar än en gång dålig politik för sysselsättning. Om man inte kan hoppa över E-betygs hindret, då är det ajöss!
De kommunala sommarjobben fungerar också kompensatoriskt till skolgångens akademiska krav. Det finns inget rimligt argument för att alla människors styrka ska ligga i svenska, engelska, och matte. Det är en riktigt deppig människosyn, som om att vara superbra på något annat inte skulle spela någon roll. Moderaterna vill att underkänt i svenska, engelska, eller matte ska brännmärka dig, frånta dig både gymnasiet och arbetsmarknaden. Sommarjobben visar att det inte behöver vara så.
Det är den här politiken som bär ansvaret för att “F-barn” är ett svensk slangord i dag. Ordet syftar på barn som får underkänt i skolan, men används synonymt med hopplös. Det är ett misslyckande för ett skolsystem som ska ge alla en chans att vara sitt eget bästa jag.
Genom att frångå 1–5-betygssystemet, och skapa kategorin underkänt, skulle man höja kraven för att hjälpa dem som har det svårt i skolan. Men de höjda kraven följdes inte upp av bättre stödinsatser för att de som underpresterar skulle lära sig mer. Tvärtom är svensk skola i fritt fall och behöver mer pengar, mindre marknadsexperiment, och fler lärare som får göra sitt jobb. Inte en hopplös-kategori.
Lärarna, som inte sitter i opposition i Stockholm, vittnar om att när man faktiskt står öga mot öga med ett barn är det svårt att döma en elev till underkänt; att inte få gå gymnasiet. Många får godkänt trots att extra stöd hade behövts. Många går en akademisk gymnasielinje där de inte klarar kraven, istället för något som kanske hade varit både roligare och nyttigare. Betygssystemet 1–5 var mycket bättre, det signerade kort och gott vari ens styrkor och svagheten låg jämfört med andra.
För visst är det rimligt att sträva mot en skola där alla barn lär sig svenska, engelska och matte. Men att ta ifrån barn möjligheter blir ingen smartare av.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
