Olle Bergvall. Foto: Olle Bergvall/Wikimedia.

Krönika Det kan inte vara meningen att det är hyresgästerna själva, och inte det allmänna, som ska trygga rätten till bostad. Men det är just vad hyresgästerna gör när de organiserar sig och gör motstånd mot renovräkningar och utförsäljningar av deras hem. Det skriver Olle Bergvall som gör sin sista dag som reporter på Dagens Arena.

I regeringsformen står det att det allmänna ska trygga rätten till bostad. Och i förarbetena till bostadsförsörjningslagen konstateras att ”grunden för den sociala bostadspolitiken är att alla har rätt till en god bostad till skäligt pris”. I Sverige har allmännyttan ett bostadssocialt ansvar som innebär att ”bygga och förvalta bostäder för alla”. Men hur ser det egentligen ut med det i dag? Vilket bostadsförsörjningsansvar tar kommunerna?

En rapport från Bostad 2030 visar att det sedan år 2000 har sålts 100 000 allmännyttiga hyresrätter privata fastighetsägare. 13 lägenheter om dagen. 60 miljarder kronor och ett stort socialt ansvar har överförts från det allmänna till det privata, som ofta har för avsikt att göra bra affärer på fastigheterna. Lägenheterna konceptrenoveras, hyrorna höjs och fastigheten säljs vidare för en betydligt större summa än kommunen sålde för. Människors hem har blivit en marknadsvara. Forskning visar att detta har lett till att hyresrätter med överkomliga hyror försvinner och att otryggheten bland utsatta grupper i samhället växer. Är det förenligt med att trygga rätten till bostad?

En utvärdering som Växjö kommun lät göra efter en försäljning – den enda utvärderingen av sitt slag – visar att hyresgästkraven har höjts, att bostäder har försvunnit från den kommunala bostadskön vilket förlängt kötiderna. Samt att det styckerenoveras mer vilket leder till störningar och att människor flyttar i högre utsträckning än tidigare.

Samtidigt pågår en renoveringsvåg i det eftersatta miljonprogrammet. Det finns ett stort behov av upprustning och många hyresgäster ser fram emot stambytet. Men ofta innebär det att hyran chockhöjs med 50 procent eller mer, både i det privatägda och allmännyttiga beståndet. Enligt forskning tvingas omkring var tredje hyresgäst att flytta i samband med renovering. För även om de har rätt att bo kvar har de inte råd. Samtidigt blir det svårare att hitta en bostad och när de väl gör det kan det vara dags för renovering där med. Hur går det ihop med det bostadssociala ansvaret?

Det kan inte vara meningen att det är hyresgästerna själva som ska trygga rätten till bostad. Men det är just vad hyresgästerna gör när de protesterar mot utförsäljningar och renovräkningar. När de organiserar sig, läser på, tar hjälp av experter och engagerar politiker. När de går till hyresnämnden och använder all sin fritid åt att kämpa för sin och sina grannars rätt att bo kvar i sina hem. I områden som Penninggången i Göteborg och Gränby i Uppsala lyckades hyresgästerna få bostadsbolagen att sänka hyreshöjningen med 20-40 procent efter renovering. Det måste nog ändå ses som att ta ett bostadssocialt ansvar.

Självklart finns det många aspekter i den här frågan som rör skattepolitik, kommunpolitik, ekonomi, förvaltning och juridik. Och nog finns det politiker och organisationer som jobbar för att alla ska ha tillgång till goda bostäder. Boverket understryker att rätten till bostad snarare är ett mål än en juridiskt utkrävbar rätt. Men det finns mycket som talar för att vi kommer allt längre ifrån det målet.

Det är bra att det finns många som vill stoppa den utvecklingen. Men det bästa vore om det allmänna gjorde mer för att trygga rätten till bostad.