Omvärlden måste visa Ryssland att deras hets mot hbtq-personer är fullständigt oacceptabel.

Vi får inte missta oss. Det som händer i Ryssland är ingen oskyldig släng av statlig homofobi som kommer att gå över av sig själv. Den ryska hetsjakten på hbtq-personer är ett klassiskt exempel på hur diktatoriska regimer utser syndabockar. För att rikta det folkliga hatet och missnöjet neråt i stället för uppåt.

Precis som judarna blev offren i Tyskland 1938 blir flator, bögar och transpersoner offren i Ryssland 2013. Exakt så allvarlig är situationen.

Förbudet mot ”homosexuell propaganda” antogs i duman i juni. Samtidigt lovade ordföranden för Rysslands parlamentariska familjekommitté att sätta igång en process för att omhänderta barn i enkönade familjer. Ryska huligangäng anordnar så kallade gaysafaris som går ut på grova övergrepp mot unga hbtq-personer. Polisen gör ingenting för att stoppa det.

I Dagens Nyheter skriver den lesbiska journalisten och författaren Masha Gessen att hon nu måste lämna Ryssland: ”Min familj skall flytta till New York. Vi har pengarna och papperen som behövs för att kunna göra det med relativ lätthet – i motsats till tusentals andra hbtq-familjer och individer i Ryssland.”

Det råder ingen tvekan om att omvärlden måste visa Ryssland att deras hets mot hbtq-personer – inskränkningen av de mänskliga rättigheterna – är fullständigt oacceptabel. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har sent omsider markerat i offentligheten. De måste använda alla tillgängliga officiella och diplomatiska kanaler för att sätta press på Ryssland.

Även vi andra måste agera. Det talas ofta om en bojkott mot Vinter-OS i Sotji. Här är det av yttersta vikt att vi lyssnar på den ryska hbtq-rörelsen. Ryska gayaktivister vill inte ha någon bojkott, eftersom det riskerar att isolera ryska hbtq-personer ännu mer. Det skulle utmålas som deras fel att världen inte kom till Ryssland.

I stället ber den ryska hbtq-rörelsen att omvärlden förenas med dem under OS, i en kraftfull protest mot brotten mot mänskliga rättigheter i Ryssland. ”We should speak up, not walk out”, skriver Russian LGBT Network på sin hemsida.

Svenska idrottare har redan börjat höja sina röster mot förtrycket. Emma Green Tregaros regnbågsnaglar blev världskända under VM i friidrott. Men Svenska Friidrottsförbundet pressade henne att ta bort nagellacket inför höjdhoppsfinalen.

I Sportbladet säger Stefan Lindeberg, ordförande i Sveriges Olympiska Kommitté, att ”politiska manifestationer” under OS i Sotji är ”helt uteslutna”. Det yttersta straffet för idrottare som bryter mot reglerna är att de får åka hem.

Dessa idrottspampar, som så fegt hukar inför den ryska makten, bär ett tungt ansvar på sina axlar. De kommer alltid att vara skyldiga till att ha manat till tystnad när brotten mot mänskliga rättigheter begicks. En kan bara undra om de hade reagerat med samma undfallenhet mot Tyskland 1938.