Bild: stock.xchng

Under helgen har det stått i tidningar att sd glider åt vänster. Anledningen är partiordföranden Jimmie Åkessons tal om arbetsmarknadspolitik och hans löfte om att försvara den svenska modellen.  Ingen annan än sd gör det, påstår Åkesson. I hans värld betyder Lawal-domen: de kommer hit för att dumpa våra löner.

Detta kan naturligtvis ses som en medveten vantolkning där EU-hat och invandrarhat möts i trygg famn. Men också som en krigsförklaring både mot den borgerliga regeringen och mot den svenska arbetarrörelsen. De svenska fackföreningarna var överens efter Lawal-domen om att det som hotar den svenska modellen är arbetsgivare som utnyttjar människor och vägrar betala dem avtalsenliga löner inte de som kommer hit från andra EU-länder för att arbeta. Det vore dock ett fatalt misstag att se sd:s tal om arbetsmarknad som en glidning åt vänster. Vad vi ser är ett parti som varken är höger eller vänster. Vad vi ser är populismens ansikte och det måste behandlas som sådant.

Jimmie Åkessons två timmar långa tal om arbetsmarknaden, likaså partisekreteraren Björn Söders tal om EU försökte peka ut den politiska riktningen för partiet. Under det tre dagar långa årsmötet var det inte mycket politik som sd:arna ägnade sig åt. En motion om lägre bensinskatt och styrelsens förslag på höjning av medlemsavgifterna fick känslorna att svalla hos delegaterna. Det blev ännu tydligare att sd styrs av partitoppen med medlemmar som följer glatt efter. Partiet enas kring valframgångarna 2006 och löften om EU-parlamentet 2009 och riksdagen 2010.

Enligt Expressen är det moderaternas väljare som är mest benägna att gå över till sd. Det betyder allvarliga problem för Reinfeldt & co. Det innebär också problem för fackföreninsrörelsen med Åkessons försök att låta som om han försvarar den svenska modellen.

Nu handlar det inte om sd:s 20 miljoner i valbudget till 2010. Utan om hur vi vill att politik ska formuleras i Sverige. Högerpopulism och invandrarhat som sd ägnar sig åt pekar ut stora grupper av människor som problem och fara. Det skapar inte bara ett samhälle där man vill polarisera människor utan en fara för anpassningens politik. Risken för att de stora partierna att glida åt populism för att inte tappa röster till sd är nu större än 2006. Därför är det hög tid för en ärlig politik. Enda sättet att motarbeta högerpopulism är att försvara internationalism och en värld med fri rörlighet och den svenska modellen.