Bild: Wikimedia Commons

I 20 år har gentrifieringen av Europas stadskärnor rullat på som att den vore en naturlag. Innerstäderna har blivit trevligare att flanera i, men samtidigt mer slutna. I Stockholm har hela stadsdelar som Södermalm genomgått ett slags social rensning. Vanliga löntagare har flyttat och en ny borgerlighet med höga löner och självrättfärdig självsyn tagit över. Få har uppmärksammat att förändringen sammanföll med finanssektorns och spekulationsekonomins guldår. Nu är de kanske över. Vad händer då med städerna?

I höstas gick inredningsbutiken Room i Stockholm i konkurs. Room var länge ett begrepp. Där formades den nya innerstadsborgerlighetens smak. Butiken i gammalt industrihus på Kungsholmen var den första konsumtionsporten till den rika, coola och nyrenoverade staden. Den 29 oktober tog historien slut.

För någon månad sedan besökte jag Glasgow, en stad präglad av lång högkonjunktur. Men nu verkade den senast lyxrenoverade stadsdelen, Merchant city, spöklik. Stora terasslägenheter var outhyrda. Påkostade gallerior hade många tomma butikslokaler. Dyra restauranger stod nedsläckta.

Samma mönster sveper fram över New York. Nya huskomplex med dyra lägenheter, så kallade condos, saknar hyresgäster. Ingen har längre råd. Aktivistgruppen Right to the City Coalition räknar med att 600 sådana komplex står halvfärdiga eller tomma. 100 000 lägenheter i stadskärnan riskerar att gå på exekutiv auktion.

När finanssektorn stod på topp 2006 betalade Wall Street ut 24 miljarder dollar i bara bonusar. 200 000 personer var anställda. Nu stryps guldfloden. Vad händer då med en stad där spekulation var glansens förutsättning?

Samma fråga gäller Stockholm. Anställda inom "företagstjänster och finansiell verksamhet" ökade med 40 procent varje decennium sedan 1975 och deras löner låg klart högst av alla stockholmares. De var gentrifieringens motor.

Krisen kan vara en tillfällig dipp där de mycket rika snart studsar tillbaka på gamla inkomstnivåer. Alla räknar med det. Men om den finansiella sektorn mer långsiktigt förlorar makt, storlek och hype blir förändringen på allvar. I New York blandas krav att bygga om lyxcondos till lägenheter för vanliga löntagare med skräck för en tillbakagång till stadens mörka år på 1970-talet när innerstaden förföll och "no go-areas" bredde ut sig. Samma mardrömmar rullar säkert i London, Glasgow och andra metropoler.

Men mardrömmarna är inte förutbestämda. I själva verket öppnar sig nu en möjlighet att förändra storstäderna till det bättre: Att öppna de grindar borgerligheten fällt ner och ändra de katastrofala obalanser gentrifieringen skapat i stadslivet.