Justitieministern talar om avvägningar. Problemet är att de görs allt oftare, och att andra värden sätts i första rummet. 

Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp har gjort en kartläggning av förändringarna i offentlighets- och sekretesslagen under åren 2019–2023.

Resultatet är inte muntert.

Av 200 förändringar har 89 inneburit ökad sekretess, alltså minskad öppenhet.

17 ledde till minskad sekretess.

Inskränkningarna var en av de yttrandefrihetsfrågor som diskuterades vid ett seminarium i Almedalen igår, arrangerat av Tidningsutgivarna.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert lyfte en rad andra inskränkningar. Spionerilagen, som de menar bland annat riskerar meddelarskyddet, övervakningslagar och

Nya begränsningar av rätten att rapportera från domstolar.

Tyvärr undviker Strömmer ett av de grundläggande problemen

Dessutom nämnde hon regeringens planer på att göra det enklare att förbjuda rysk propaganda. Något som kan låta okontroversiellt i tider av krig och konflikt och ett ständigt ökande antal desinformationskampanjer från ryska trollfabriker.

Men är det verkligen så enkelt?

Justitieminister Gunnar Strömmer var med på seminariet och hans huvudpoäng var att frågor av den här typen är en ständig avvägningsfråga.

Yttrandefrihet ska vägas mot nationell säkerhet.

Integritet mot brottsbekämpning.

För att ta två exempel.

Det låter också ganska enkelt. Alla förstår att yttrandefriheten har en gräns. Vart den går blir en fråga för överväganden. Fall för fall. Fråga för fråga.

Strömmer har en poäng där. Gränsdragningen är alltid under förhandling. Lika bra att erkänna den saken.

Tyvärr undviker han ett av de grundläggande problemen. Under de senaste tio-femton åren har yttrandefriheten allt oftare hamnat i sådana prioriteringsdiskussioner, och allt oftare har andra värden värderats högre.

Som sagt: den nationella säkerheten, kampen mot organiserad brottslighet, rädslan för påverkanskampanjer.

I princip är det ingen skillnad på den sortens överväganden och de som många anser måste göras när det gäller kränkande yttranden eller att – till exempel – bränna religiösa skrifter. Det finns alltid grupper som anser att just deras intresse måste sättas högre än yttrandefriheten.

Och ju oftare politiken känner sig tvingad att dra om gränslinjen, desto mer begränsad kommer rätten att säga, skriva eller på andra sätt uttrycka vad man vill att bli.

Det handlar om en förflyttning, sade Hyllert på seminariet. Det är också ett sätt att beskriva den raskt minskade öppenheten när det gäller offentlighetsprincipen.

Exakt så är det. En förflyttning av synen på vad som är viktigast.