Ledare Talmannen Andreas Norlén (M) står för tillfället utanför sakpolitiken – just genom att vara talman. Väldigt nyligen var det tvärtom om. Då var han ideolog. Och slogs för att att skydda de privilegierades privilegier. 

I somras skrev talmannen Andreas Norlén (M) och partisekreteraren Gunnar Strömmer (M) en rapport för Moderaternas räkning med krav på att ”äganderätten” behöver stärkas i grundlagen. Resonemangen gav eko inom den borgerliga pressen.

Norléns och Strömmers idé är långt ifrån ny. Förslaget om en stärkt äganderätt har dykt upp inom borgerligheten med jämna mellanrum, bland annat i form av otaliga riksdagsmotioner.

Men vad är det egentligen som föreslås? Det är knappast glasklart och inte blir det klarare av Norléns och Strömmers rapport.

Vi använder alla ofta uttrycket att någon äger något. Vad det exakt betyder är vagt. Filosofer och jurister brukar konstatera att ägandet i själva verket kan delas upp på flera olika rättigheter som reglerar förhållandet mellan den som äger, det som ägs och icke-ägare.

Det betyder i sin tur att det vi i vardagligt tal kallar ägande har olika juridisk innebörd beroende på vad vi äger. Den som äger skog har rätt att skänka och sälja den men inte att förbjuda människor att fritt plocka bär och tälta i den. Den som äger morfin får varken skänka eller sälja varan. Den som äger pengar kan vara skyldig att betala in en del till staten beroende på hur pengarna har intjänats.

En uppfattning som skulle göra Norléns och Strömmers förslag begripligt är att det utöver juridiken existerar en naturgiven äganderätt. Då skulle rådande juridiska äganderättigheter kunna ändras så att de överensstämmer med det naturgivna ägandet.

Troligare är att Norlén och Strömmer tänker sig något mer specifikt, att de vill skydda vissa äganderättigheter

Den idén har också förfäktats av flera filosofer, som John Locke och Robert Nozick. I Anarki, stat och utopi (1974) förklarar den sistnämnda att ett naturligt ägande uppkommer när människor tillägnat sig mark eller naturresurser på ett sätt där ingen annan människa kommer till skada.

Det finns dock skäl att betvivla existensen av naturligt ägande, även om det skulle uppkommit i överensstämmelse med Nozicks procedur. Om uppfattningen är sann skulle materiell omfördelning kunna vara ett brott mot naturen även om de fattigaste lever i misär och det rikaste i lyx. Det verkar galet.

Men om det inte existerar någon av naturen given äganderätt, vad menar då Strömmer och Norlén med att äganderätten ska stärkas? En möjlighet är att de tänker sig att de lagar som styr äganderättigheter ska bli svårare att ändra. Problemet är att det handlar om väldigt många lagar.

Äganderättigheterna påverkas av skattelagar (statens rätt till beskattning), trafikbestämmelser (den som äger en bil får inte använda den hur som helst), miljölagar (den som äger kemikalier måste hantera dem på ett visst sätt) med mera. Ska alla sådana lagar ges ett särskilt skydd? Nej, det kan Norlén och Strömmer knappast mena.

Troligare är att Norlén och Strömmer tänker sig något mer specifikt, att de vill skydda vissa äganderättigheter. Kanske att staten inte ska ha rätt att konfiskera. En sådan tolkning ligger också i linje med hur Svenskt Näringsliv argumenterar. Det var också vad filosofen Nozick tänkte.

Han menade därför att alla skatter borde förbjudas eftersom de är en form av konfiskation. Men det kan knappast Norlén och Strömmer mena. De vill visserligen sänka skatterna rejält, men de vill ju ändå behålla många skatter (och just ge staten viss rätt att konfiskera pengar).

Möjligen tänker Norlén och Strömmer inte alls på pengar utan på konfiskation av fysisk egendom. Som vapen, droger eller bilar som stått felparkerade i åratal. Men nej. Det om något är en illvillig tolkning av Norléns och Strömmers förslag. När det gäller denna typ av ägande vill Moderaterna tvärtom att det ska bli enklare för staten att konfiskera i syfte att bekämpa brottslighet.

Troligare är att Norlén och Strömmer vill göra det svårare för staten att genomföra vissa bestämda typer av förändringar av de juridiska äganderättigheterna; som högre beskattning av förmögenheter och bolagsvinster.

Men i sådana fall handlar förslaget inte om äganderätten i allmänhet utan snarare om att skydda de privilegierades privilegier. En sådan uppfattning är knappast heller ett skäl för att ändra grundlagen.