ledare Gymnasieutredningen vill att staten ska få en ökad kontroll över dimensioneringen av gymnasieskolan. Det är rimligt, men minst lika viktigt är att göra yrkesprogrammen mer attraktiva.

De gymnasiala yrkesprogrammen tappar elever samtidigt som det råder brist på personer med gymnasial yrkesutbildning. Gymnasieutredningen (SOU: 2020:33) föreslår därför att staten ska få större inflytande över de olika programmen.

Utredaren Lars Stjernkvist konstaterar att gymnasieskolans dimensionering inte stämmer överens med behoven på arbetsmarknaden. Enligt utredningen kommer det att behövas mer utbildad personal inom områden som hälso- och sjukvård, bygg- och anläggning, tillverkning, transport och installation de närmaste åren. Även hotell- och restaurang hör hit, men där har coronakrisen gjort prognosen mer opålitlig. En sak är ändå säker, för att företag och offentlig sektor ska kunna rekrytera utbildad personal behöver flera av de gymnasiala yrkesutbildningarna byggas ut. Även komvux behöver öka bredden och tillgången på yrkesutbildningar.

Utredningen pekar också på att gymnasieskolan successivt har blivit dyrare. En av förklaringarna är att antalet privata friskolor har ökat kraftigt vilket har lett till att programmen spridits på fler skolor. Inom samma pendlingsområde bedrivs ofta samma utbildningar på flera skolor i små elevgrupper. Det visar att marknadiseringen inte bara försämrat likvärdigheten utan också lett till ett ekonomiskt slöseri. Att låta skolbolag själva bestämma vilka utbildningar de ska erbjuda har i Sverige gått före faktiska behov.

Argumenten för att samhället bör få en större kontroll över utbudet av program och utbildningsplatser är starka. Det skulle motverka de negativa effekterna av marknadiseringen. Detta är särskilt angeläget nu när gymnasieskolan behöver byggas ut på grund av växande ungdomskullar.

En ökad statlig styrning av dimensioneringen av gymnasieskolan skulle i någon mån minska kommunernas och skolbolagens makt. Det är därför inte förvånande att Sveriges Kommuner och regioner (SKR) knorrar och Friskolornas riksförbund hävdar att förslagen skulle leda till en enorm ”planeringsbyråkrati”. Å andra sidan välkomnas förslaget av bland annat LO och Lärarförbundet, medan Lärarnas Riksförbund anser att utredningen är allt för försiktig och skulle vilja att staten fick ett ännu större inflytande.

Skolan ska också förbereda eleverna i rollen som samhällsmedborgare, vilket är ett betydligt vidare uppdrag.

Som utredningen konstaterar måste det samtidigt råda en ”balans” i dimensioneringen av utbildningarna mellan arbetsmarknadens behov och elevernas intresse. Det vore inte lyckat att tvinga in elever på utbildningar som de inte vill gå även om det underlättar möjligheten att få ett jobb och kunna försörja sig. Det betyder att gymnasieskolans yrkesprogram måste bli mer attraktiva och standarden på undervisningen höjas. Idag varierar kvaliteten mellan olika skolor och olika huvudmän. Skolinspektionen har pekat på att skolorna skiljer sig mycket åt när det gäller lärarnas kompetens och tillgång till praktikplatser. Även de branschvisa yrkesnämnder som utfärdar certifikat till yrkesutbildningar vittnar om stora skillnader i standard.

Den allmänna högskolebehörigheten bör också återinföras på yrkesprogrammen. Det var när den möjligheten togs bort som antalet sökande minskade. För närvarande kan studerande på yrkesprogram få högskolebehörighet genom ett särskilt tillval. Det vore bättre att vända på systemet, att grunden är högskolebehörighet, men att den möjligheten ska kunna väljas bort.

Det är också angeläget att försöka bryta upp den stelbenta könsuppdelningen mellan olika yrkesprogram, där mansdominansen är kompakt med program som el- och energi, bygg och anläggning och fordon och transport, medan majoriteten av kvinnor är stor på vård och omsorg och barn och fritid.

Gymnasieutredningen är på rätt spår. Det behövs en bättre koppling mellan utbildningar och framtida jobb. Samtidigt borde utredningen tydligare ha betonat att gymnasieskolan – och även yrkesprogrammen – inte bara ska utformas utifrån arbetsmarknadens behov. Skolan ska också förbereda eleverna i rollen som samhällsmedborgare, vilket är ett betydligt vidare uppdrag. Gärna utbildningar som ger jobb, men också utbildningar som lägger en god grund för demokrati och meningsfulla liv.

 

P.S. Läs även Dagens Arenas nyhetsartikel om gymnasieutredningen.