Sanktioner måste omedelbart kompletteras med ett omfattande ekonomiskt, och politiskt, stöd till Ukraina av helt andra dimensioner än det som beslutats.

Vem förstår vad Ryssland egentligen vill med kriget i Ukraina? Att Vladimir Putin ogillade folkresningen mot kleptokratin i Kiev är begripligt. Men sedan? Kuppen på Krim, de så kallade separatisterna runt Donetsk och nu ny upptrappning med möjliga erövringsräder. Vad är poängen?

Dagens förhandlingar i Minsk har beskrivits som ödesmättade. Där är inte de stora frågorna – som vad Putin egentligen är ute efter – de mest akuta. Nu gäller det att få ett slut på dödandet, hitta villkor för vapenvila och få dit FN-styrkor runt accepterade gränser.

Samtidigt kommer rapporter från det belägrade Debaltseve som förvandlats till en spökstad av den ryskstödda milisens granateld. Det kan inte få fortsätta så här. Den separatistiska gangsterismen måste hejdas.

Under hösten och vintern har George Soros skrivit flera välmotiverat alarmistiska artiklar. Han försöker inskärpa att kriget i östra Ukraina är ett övergrepp mot hela Europa – och därför ett gemensamt ansvar. Det finns anledning att lyssna på honom. Genom stiftelsen Open Society, som sedan många år stöttat demokratirörelser i bland annat Ukraina, har han samlat på sig både erfarenheter och kontaktnät.

Soros har länge varit kritisk mot den ensidiga sanktionspolitiken. I en ny artikel i New York Review (5/2) konstaterar han att den skadat rysk ekonomi oväntat svårt. Tillsammans med fallande oljepriser driver den, med stor säkerhet, landet mot en ny statsbankrutt. Då drabbas hela världsekonomin, och i synnerhet euroländerna.

Han vill ha kvar sanktionerna, eftersom alla militaristiska alternativ måste undvikas. Men de behöver omedelbart kompletteras med ett omfattande ekonomiskt, och praktiskt politiskt, stöd till Ukraina av helt andra dimensioner än det som beslutats.

Soros har flera gånger, mycket träffande, pekat på hur sanktioner upprepar åtstramningsdoktrinens dystra logik. Medan en “Marshallhjälp” motsvarar en expansiv ekonomisk politik. Starkare samhällsekonomi är Ukrainas bästa försvar mot Ryssland – och i förlängningen gynnas då även EU. Soros har en anmärkningsvärt positiv uppfattning om den ukrainska regeringens ambitioner. Har Margot Wallström läst honom inför regeringens utrikespolitiska deklaration i dag?

Om Minskmötet lyckas kan östra Ukraina bli ytterligare en så kallad frusen konflikt. Har det hela tiden varit Putins avsikt? Ryssland har redan skapat liknande lägen i Georgien och Moldavien, med tänkbart syfte att blockera ländernas möjlighet att söka medlemskap i Nato eller EU, eftersom de inte längre kontrollerar sina territorier.

George Soros har rätt. Den här gången måste EU bryta cirklarna med välståndsskapande insatser. Kriget, våldet och den fascistiska samhällsupplösningen får inte fortsätta sprida sig – och omvärlden får inte lockas in i fällan.