Fyra skäl att bry sig om kriget i Sudan

Fler borde engagera sig i en av världens svåraste humanitära kriser.

Ungdomsprotesterna i Sudan 2019. David mot Goliat. Ingen trodde att studenterna skulle kunna störta den mångåriga och brutala diktatorn Al-Bashir.

Mot alla odds lyckades de, med militärens hjälp, befria sitt land.

Det var så de unga sudaneserna vann mitt hjärta. Nu har militären och deras forna underleverantör, Rapid Support Forces, blivit befolkningens värsta fiender. Här är fyra skäl till varför du och den svenska regeringen borde bry sig mer om konflikten i Sudan. 

Den starkes rätt bör inte få gälla

Kriget står mellan två tungt beväpnade arméer, SAF (Sudanese Armed Forces) å ena sidan och RSF å den andra. Arméerna leds av två av landets rikaste personer – Abdel Fattah al-Burhan och Mohamed Hamdan Dagalo, även kallad Hemedti. Genom sina arméer kontrollerar de naturresurser i form av oljekällor och guldgruvor. Det som utvinns säljer de vidare. Ju längre kriget pågår, desto mer pengar tjänar de. Deras incitament att skapa fred är obefintligt. Hela utgångspunkten för kriget är orättfärdigt.

Staterna som stöttar kriget får inte komma undan

Kriget hade inte kunnat fortsätta om inte de två sidorna hade kunnat få avsättning för sina rov – guldet och oljan. Det hade inte heller varit möjligt om de länder som stöttar respektive sida hade upphört med sina vapenleveranser. Egypten och Saudiarabien stöder SAF militärt, medan Förenade Arabemiraten stöder RSF. Om det nu är omöjligt att få de stridande parterna att på egen hand upphöra med sitt agerande, bör Sverige i alla fall kunna sätta press på de länder som stöttar konflikten.

Instabiliteten kan ge ringar på vattnet 

Ryssland och den tidigare Wagnergruppen har sedan många år en relation till konfliktens ena part, RSF. Ryssland vill bygga en marinbas vid Röda havet och är en av köparna till det guld som RSF olagligen utvinner. Ju längre konflikten i Sudan pågår, desto mer nytta kan Ryssland dra av den.

Sedan tidigare vet vi att svaga statsbildningar utgör en perfekt grogrund för extremistiska rörelser. I praktiken kan man väl säga att Sudan redan är en så kallad ”failed state”, eftersom varken sjukvård, utbildning, mat- eller vattenförsörjning fungerar för majoriteten av befolkningen. Vi kan bara hoppas att detta inte föder nya terrorrörelser.

Andra kanske oroar sig mer för globala migrationsströmmar. Än så länge har de flesta flyktingar – precis som vanligt – tagit sin tillflykt till grannländerna. Men ju längre kriget pågår, och ju mer ohållbar situationen blir i grannländerna, desto större är risken att människor tvingas ut på än längre resor.

Den sudanesiska befolkningens framtid

Det är kanske helt uppenbart, men det främsta skälet att bry sig om konflikten är att varje människa ju har rätt att leva i fred och frihet. Om vi i Sverige kan använda vår röst för att bidra till fred i Sudan, så är det helt enkelt vår moraliska plikt att göra det.

När jag går in på SVT Play för att uppdatera mig om läget i Sudan hittar jag överst i sökfältet en naturfilm om en noshörning vid namn Sudan. Lilla Aktuellt drar sitt strå till stacken med ett 90 sekunder långt klipp om svälten i Sudan från september i år. Det är allt. Nej, SVT gör det inte lätt för den som vill hålla sig uppdaterad om en av de allvarligaste humanitära kriserna i världen.

Regeringen är inte mycket bättre. Sudan nämns bara som hastigast i årets och förra årets utrikesdeklaration, men strategin för Sveriges samarbete med Sudan löpte ut 2022 och har sedan dess inte ersatts med några nya idéer på hur Sverige kan bidra till fred. Detta trots att kriget har pågått i mer än 2,5 år. 

Situationen är oerhört komplicerad och kriget är, med sina många fronter, svåröverblickbart. Men i ett första läge bör Sverige kräva vapenvila och åtminstone försöka att – tillsammans med EU-kamraterna – sätta press på de länder som med hjälp av vapenleveranser och inköp av guld och olja håller kriget under armarna.

Silvia Kakembo