Lobbyismen är inbäddad i EU-systemet. Storföretagens lobbyister går som barn i huset. Reglerna är uppenbart för slappa.
Jag minns det tydligt. Jag var en ganska färsk ledamot i EU:s parlament och dess miljöutskott. Lobbyismen var intensiv, inte minst när storföretag och branschorganisationer hade stora ekonomiska intressen som berördes av de lagförslag som vi hanterade.
De uppvaktade ledamöterna, de skickade färdiga ändringsförslag och röstlistor för den ledamot som ville rösta enligt deras önskemål. Deras utsända lobbyister satt längst bak i mötesrummet och lyssnade när miljöutskottet sammanträdde. Ibland var det väldigt tydligt vilka företag som egentligen talade genom vissa ledamöter.
I Bryssel räknas lobbyisterna i tiotusental
En gång när jag tog ordet i debatten påpekade jag att en konservativ ledamot hade lagt identiska förslag från ett utskick från ett industriföretag som ville förhindra skärpta miljökrav. Utskottets konservativa ordförande tog tag i det direkt, hon tillrättavisade mig på sittande möte och sa att lobbyismen var något bra och nödvändigt för vårt arbete. Inbjudningar till fria middagar och resor hörde till vardagen.
Lobbyismen är inbäddad i EU-systemet. Hos den mäktiga EU-kommissionen går storföretagens lobbyister som barn i huset. Ofta har de tidigare och bättre insyn i de lagförslag som tas fram än vad folkvalda och allmänhet har. I takt med att EU-parlamentet har fått större makt har lobbyismen ökar även där. I Bryssel räknas lobbyisterna i tiotusental, de kan företräda frivilligorganisationer, regioner i EU eller andra länder, men allra mest företräder de företag och deras intresseorganisationer. Det är de företag och stater som har starka egna ekonomiska och kommersiella intressen kombinerat med ekonomiska muskler som vi vet kan gå över gränsen och dela ut mutor, inte fältbiologer eller hbtq-rörelsen.
Lobbyismens mörka baksida är korruptionen, att ledamöter får pengar, resor eller gåvor för att lägga vissa förslag, säga vissa saker eller rösta på ett visst sätt. För att motverka korruption har kraven skärpts på att registrera ledamöternas ekonomiska intressen, reglera gåvor och att registrera lobbyister som är aktiva i parlamentet. Men det verkar inte ha hjälpt. Flera parlamentariker har inte ens följt reglerna, som dessutom uppenbart är för slappa. Ett drygt år före EU-valet i juni 2024 skakas EU-parlamentet av en rejäl mutskandal.
Det började med Qatar. Diktaturen ville förbättra sitt skamfilade rykte inför fotbolls-VM. Hundratals fattiga migrantarbetare har dött på grund av usla arbetsvillkor under bygget av de stora VM-anläggningarna. Situationen för mänskliga rättigheter i landet är dålig. Men plötsligt stod ledande socialdemokrater i EU-parlamentet och talade om att Qatar var ett föredöme vad gäller arbetares rättigheter och att situationen för mänskliga rättigheter i landet inte var så illa. Samma ledamöter reste till Qatar i Business Class, bodde på flotta hotell och talade väl om landet på plats. När den belgiska polisen slog till före jul hittades dokument och buntar med kontanter hos nuvarande och tidigare ledamöter, liksom deras assistenter, som förhördes och greps. Eva Kaili fängslades, hon är grekisk socialdemokrat och var en av parlamentets vice talmän.
Från höger finns ett tydligt politiskt motstånd mot en del av förslagen om skärpta regler för ledamöterna
Lite i skuggan av skandalen med Qatar avslöjades det att även Marocko ska ha mutat ledamöter. Nu efterlyses flera marockanska diplomater av den belgiska polisen misstänkta för mutbrott riktade mot EU-parlamentariker.
Tidigare har EU-parlamentet varit en tydlig kritiker av Marockos olagliga ockupation av Västsahara. Marocko har systematiskt plundrat och sålt ut Västsaharas rika naturresurser. Det handlar om enorma fosfattillgångar, rika fiskevatten och framtida oljeutvinning. Marocko håller det ockuperade Västsahara i ett järngrepp, en stor del av befolkningen lever i flyktingläger i Algeriet. Samtidigt förhalar Marocko den FN-ledda fredsprocess som skulle kunna vara en lösning på konflikten. Ledande EU-länder med Frankrike i spetsen har i praktiken hållit det auktoritära Marocko om ryggen.
För att få slut på den högljudda kritiken i EU-parlamentet har marockanerna lobbat hårt, som det verkar även med direkta mutor till ledamöter. Deras säkerhetstjänst sägs ha byggt ett nätverk i EU:s parlament. EU:s relation med Marocko är känslig och försvåras även av anklagelser om att Marocko ska ha genomfört olaglig telefon- och dataavlyssning riktad mot ledande politiker i Spanien och Frankrike.
Nu har Marockos och Qatars utsända stängts av från EU-parlamentet och mutanklagelserna ska utredas. Men frågan är om man verkligen kommer att gå till botten med problemen. Från höger finns ett tydligt politiskt motstånd mot en del av förslagen om skärpta regler för ledamöterna. Högergruppen EPP:s ordförande Manfred Weber verkar inte ta så allvarligt på de här frågorna, han hade själv inte redovisat ett enda eget möte med lobbyister under mandatperioden. I december uteblev helt enkelt högergruppen EPP:s ledamöter där svenska moderater och kristdemokrater ingår från en avgörande votering om frågan. Den svenske kristdemokraten David Lega har också visat sig ha fingrarna i syltburken (länk till Aftonbladet David Lega (KD) bjöds på lyxhotell av Förenade Arabemiraten (aftonbladet.se)). Lega har varit på lyxresa bjuden av Qatars grannland Förenade Arabemiraten, diktaturen har sedan utnyttjat hans besök i sin propaganda. En sådan bjudresa är inte förbjuden med dagens regler, men uppenbart omdömeslös och oförsvarbar.
Just bjudresor till länder utanför EU verkar kunna bli ett av de områden där reglerna kommer att skärpas för EU-parlamentariker. Men mycket tyder samtidigt på att majoriteten i parlamentet inte är beredd att ta de krafttag som krävs. Parlamentets talman Roberta Metsola leder arbetet med att ta fram de skärpta reglerna för att motverka mutor, men hon har själv låtit sig bjudas på en lyxresa till en fransk vingård och sedan inte deklarerat resan i tid till parlamentets register.
Den liberala gruppen vill inte heller ha allt för hårda regler på området. Den ledande liberalen, och tidigare premiärministern i Belgien, Guy Verhofstadt har lukrativa sidouppdrag i olika styrelser som ger större inkomster än det välbetalda uppdraget som ledamot i EU:s parlament. Precis som i Sverige verkar många borgerliga politiker ha svårt att förstå problemet med att blanda samman egna ekonomiska intressen med makten att ta beslut som påverkar den egna ekonomin.
Valdeltagandet i valen till EU-parlamentet är sedan tidigare mycket lågt i flera länder
För EU-parlamentets anseende är mutskandalen förödande. Parlamentets rykte är redan skamfilat. Vi lär få se fler avslöjanden framöver när anklagelserna om mutor från Marocko och Qatar utreds av polisen och rättegångar hålls. EU-parlamentariker har mycket omfattande ekonomiska förmåner. Kontrasten gentemot vanliga medborgares livsvillkor med stigande priser, höjd pensionsålder och bristande välfärd är skriande. Mutorna får EU-parlamentarikerna att framstå som girigbukar som saknar kontakt med vanliga människors liv och villkor.
Valdeltagandet i valen till EU-parlamentet är sedan tidigare mycket lågt i flera länder, nu riskerar det att sjunka ytterligare. Lågt valdeltagande i EU-valen innebär ofta att det främst är låginkomsttagare och EU-kritiker som inte röstar. Det vinner högerpartierna på – samma partier som stretar emot när regelverken som ska förhindra nya mutor ska skärpas.
Det brukar sägas att fisken ruttnar från huvudet. EU-parlamentet brukar hålla hög profil när korruption ska fördömas i andra länder, men med vilken trovärdighet?
Nu är det hög tid att städa framför egen dörr.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
