Europa måste öppna sina gränser

Gränserna måste omedelbart öppnas för dem som flyr helvetet i Syrien

Syrien är ett helvete för journalister konstaterar Reportrar utan Gränser med anledning av de två försvunna svenska journalisterna. Men inte bara för journalister. De senaste två åren har fler än 2,2 miljoner människor flytt från krigets Syrien.

Berättelserna och bilderna är fruktansvärda. Ett helvete. Sårade och döda. Människor som gasats ihjäl. Människor som sett familjemedlemmar mördas och misshandlas.

Av dem som dödats är sedan oroligheterna bröt ut i mars 2011 är fler än 11 000 barn. Enligt en brittisk rapport har de flesta av dödats av bomber eller granatbeskjutning. 389 barn har skjutits ihjäl av prickskyttar, 764 avrättades och över 100 barn har torterats. Kvinnor utnyttjas, våldtas och har använts som levande sköldar.

För dem som lyckats fly från landet har i många fall nya prövningar väntat. Överfulla flyktingläger där vatten och mat är bristvaror i grannländerna Turkiet, Libanon, Irak och Jordanien. Andra har försökt att komma till Europa, inte sällan till Sverige, med båt över Medelhavet. Resor med sjöodugliga och slitna fartyg som, vilket inte minst den här hösten har visat, är på liv och död. Vittnesmålen är fasansfulla. Överfulla båtar. Familjer som skiljs åt. Människosmugglare som rånar och misshandlar passagerare.

Hittills har EU-länderna endast tagit emot drygt 40 000 av flyktingarna från Syrien. Nu försöker dock allt fler komma hit. Under ett besök i Bulgarien påpekade UNHCR:s chef att det är väldigt viktigt att europeiska länder håller sina gränser öppna och bidrar med nödvändig hjälp.

Men, så är det inte. Långt ifrån. Bland annat har Grekland, Bulgarien och Italien olagligt skickat tillbaka syrier. När passagerare på en båt som börjat sjunka, efter att blivit beskjuten av libysk militär, försökte larma den italienska sjöräddningen fick de höra att de skulle ringa Malta i stället. Räddningsinsatsen kom flera timmar senare än vad den kunnat. 268 människors död hade kunnat undvikas.

När EU:s ledare träffades i oktober stod migrationspolitik, med anledning av den stora båtolyckan utanför Lampedusa, på dagordningen. Det enda de kunde enas om vid det tillfället är att frågan ska diskuteras på nästa möte (i december och sedan i juni). De akuta frågorna om hur liv ska räddas och hur situationen i lägren på till exempel Lampedusa ska förbättras lämnades till framtiden. Där är situationen fortfarande ohållbar. I november rapporterade UNHCR att det fanns 700 personer i lägret som har rum för 250. Väntan för att komma vidare är lång. Dagar det inte går att arbeta på, dagar då barn inte går i skolan.

Eftersom Sverige, som enda EU-land, ger permanent uppehållstillstånd söker sig många syrier hit. Många är ensamkommande flyktingbarn. I dag finns det få lagliga vägar för att komma till Sverige, därför har för många inget annat val än att anlita människosmugglare.

I veckan publicerade Svenska Dagbladet ett reportage om en familj som lyckats komma hit via turistvisum, men som inte får stanna. Deras visum var utfärdat till Österrike, så i enlighet med Dublinförordningen ska de nu utvisas dit och deras ärende prövas för asyl där. De ville göra rätt, men ändå blev allt fel.

Om inte syrier omedelbart ges möjlighet att ta sig till Sverige på legala vägar riskerar Sveriges (relativa) generositet få en minst sagt bitter eftersmak. Vid det här laget borde Europas ledare ha lärt sig att det inte finns något som heter effektiv gränskontroll. Därför måste gränserna omedelbart öppnas för dem som flyr helvetet i Syrien.