ledare För Ebba Busch handlar ”Esbjörngate” inte bara om ett hus. Det är även en partiledares, och ytterst ett partis, anseende som står spel. Och hennes förtroende är redan naggat i kanten. För politik är i hög grad en förtroendebransch.

Det finns flera säkert många sidor av Ebba Buschs fastighetsbråk med Esbjörn Bolin. Men en sak är alldeles uppenbar. Detta riskerar att bli en historia som tär på hennes anseende och som i förlängningen kan komma att skada Kristdemokraterna. ”Esbjörngate” lär under alla omständigheter förfölja henne under lång tid framöver. Det är aldrig bra för ett parti när dess ledare hamnar på tidningarnas löpsedlar, inte med anledning av partiets politik utan på grund av en dubbelbottnad privat husaffär.

Uppenbarligen rör det sig om ett ruckel som ingen bor i för tillfället, eller ens kan bo i. Det är möjligen läget som är attraktivt, eftersom huset ligger nära Ebba Buschs före detta mans bostad och de har gemensamma barn. Men framför allt handlar detta om en makthavare som ställs mot en okänd medborgare.

Rent juridiskt har Busch förmodligen rätten på sin sida. Det finns ett avtal som av allt att döma är rättsligt bindande. 81-åringen har skrivit under avtalet, men säger sig nu ha ändrat sig och vill häva köpet. Busch står på sig och har lämnat in en stämningsansökan mot 81-åringen. Hon hävdar att det finns andra personer med intresse av fastigheten och som ligger bakom att mannen ändrat sig. Samtidigt menar 81-åringen att han har minnesproblem. Samt att han har känt sig pressad av Ebba Busch att skriva under kontraktet. Man kan i och för sig säga att han minns att han känt sig pressad, men inte att han skrivit under kontraktet.

Samtidigt har jag svårt att tänka mig att Alf Svensson eller Göran Hägglund hade försatt sig själva eller sitt parti i den här situationen.

Även om avtalet sannolikt är juridiskt bindande finns det dock omständigheter som gör affären tvivelaktig rent moraliskt. Busch ska ha kontaktat 81-åringen via ombud och meddelat att hon ville köpa huset. Men hon ska också flera tillfällen ha träffat 81-åringen personligen.

Priset baseras på en mäklarvärdering, men sänktes med 300 000 kronor eftersom det finns mycket bråte som måste transporteras bort från tomten. Mäklares värdering är en indikation som ska motsvara fastighetens marknadsvärde. Men det är också vanligt att slutpriset blir högre om det rör sig om attraktiva bostäder. Åtminstone när det blir budgivning, vilket inte hände i det här fallet. Men visst, det händer också att slutpriset handlar under mäklarnas värdering.

Eftersom det inte blev någon budgivning i det här fallet har vi inget svar på hur utfallet hade blivit. Man kommer att tänka på när Zlatan knackade på hos ett fint hus i Malmö och köpte det, till ett pris som husägarna inte kunde säga nej till.

Kontrakten utformades av Theo Dietz, bror till influencern Margaux Dietz, som är vän till Ebba Busch. Han arbetar för Sjönära Fastighetsmäklare, men ska enligt kontraktet inte ha något mäklaransvar eftersom detta tagits fram ”enligt parternas önskemål”. Juridiskt oantastligt möjligen, men moraliskt inte klockrent.

För Ebba Busch handlar detta inte bara om ett hus. Det är även en partiledares, och ytterst ett partis, anseende som står spel. Så här långt kan man nog ända säga att hennes förtroende redan naggats i kanten. För politik är i hög grad en förtroendebransch.

Oavsett hur detta slutar kommer affären att förfölja henne. Inte för att jag tror att Kristdemokraterna kommer avsätta henne i första taget. Det är inte riktigt i linje med den kristdemokratiska partikulturen. Särskilt inte sedan det gick så bra i förra valet, efter att det länge såg ut som att Kristdemokraterna var på väg att trilla ur Riksdagen.

Samtidigt har jag svårt att tänka mig att Alf Svensson eller Göran Hägglund hade försatt sig själva eller sitt parti i den här situationen. Möjligen är det långsiktiga kristdemokratiska problemet att Ebba Busch ibland agerar egenmäktigt. Det överraskade nog en och annan när hon förra sommaren satte sig och fikade med Jimmie Åkesson och deklarerade att det fanns ”goda förutsättningar för ett gemensamt agerande”.  Eller när hon tidigare i höstas festade och dansade med vänner på en privat fest, trots att rekommendationerna om att vi ska undvika trånga hemmafester. Man får hoppas att detta inte var med ”berått mod” utan bara ett uttryck för dåligt omdöme.

Det är inte utan att man ibland undrar: Har inte Kristdemokraterna en partisekreterare eller någon annan strateg som Ebba Busch kan rådgöra med?