Klarar alla av att sitta kvar när årets avtalskarusell drar upp farten, undrar Anna Danielsson. Foto: Karin Beate Nøsterud (Creative Commons)

Söndagskrönikan Det är bara att hoppas att fack och arbetsgivare är utvilade inför den höst och vår som väntar. Utmaningarna och svårigheterna i de förhandlingar som väntar är otaliga, skriver Anna Danielsson Öberg.

När det drar ihop sig till avtalsrörelse på våren brukar den föregående hösten ägnas åt förberedelser. Fack och arbetsgivare funderar över och räknar på vilka krav som ska ställas. Så också den här hösten. Kraven presenteras om några månader. Och det kan bli en rysare eftersom oenigheten, inte minst, inom LO återigen är stor om vilka prioriteringar som ska göras och vilken roll Industriavtalet ska ha.

Men det här är inte en vanlig höst inför en avtalsrörelse eftersom fack och arbetsgivare samtidigt ska genomföra en annan förhandling – den om lagen om anställningsskydd, las. Budskapet, eller rättare sagt kravet, i det politiska januariavtalet är som bekant tydligt. Arbetsrätten ska reformeras, fler undantag ska kunna göras från turordningsreglerna och det ska bli billigare att säga upp anställda. En utredning är tillsatt som lämnar förslag sista maj nästa år och året därpå ska förändringarna vara genomförda. Om parterna presenterar egna förslag till en reformerad arbetsrätt kan de genomföras istället. Men säkert är det inte.

Nu ska alltså parterna ta fram egna och gemensamma förslag. Förhandlingarna sker det kommande halvåret – samtidigt som förberedelser pågår inför avtalsförhandlingarna. Ännu så länge är det väldigt tyst om hur det går i las-diskussionerna. Uppgifter gör visserligen gällande att parterna inom den kommunala sektorn har kommit ganska långt i sina diskussioner. Exakt vad det innebär är dock oklart. Parterna i den privata sektorn har enligt TCO:s tidning Arbetsvärlden stämt av sina diskussioner med alla partier i riksdagen utom Vänstern och Sverigedemokraterna.

Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv har uttalat långtgående krav inför förhandlingarna – i princip kräver de fri uppsägningsrätt. Det är krav som facken säger tvärnej till. Ett problem för facken är att de är i underläge redan inför förhandlingarna eftersom januariavtalet kräver förändringar av arbetsrätten. Att det är svårt och känsligt för facken, konstaterade till exempel Medlingsinstitutets tillträdande generaldirektör Irene Wennemo i en intervju i Dagens Arenas senaste podd.

Börjar uppsägningarna öka lär det knappast underlätta las-diskussionen för facken.

Frågan är hur länge diskussionerna mellan parterna kan pågå innan allt fokus måste läggas på avtalsrörelsen. Ännu så länge tyder uttalanden från parterna på att de vill undvika att las-frågan hamnar i avtalsrörelsen. Om så är fallet måste de göra någon form av paus i las-förhandlingarna. Men då blir det å andra sidan bråttom i vår. Många kollektivavtal löper ut sista mars och las-utredningen ska vara klar sista maj.

Andra alternativ är parallella förhandlingar – eller att hela las-frågan trots allt hamnar i avtalsrörelsen. Det som är helt klart är att oavsett hur det går till kommer det bli rörigt och komplicerat. Och det finns dessutom andra faktorer som försvårar båda förhandlingarna. Att konjunkturen är på väg in i en svagare fas verkar alla vara överens om. Det finns till exempel tecken på att arbetslösheten ökar.

Börjar uppsägningarna öka lär det knappast underlätta las-diskussionen för facken. Samtidigt som medlemmar i så fall blir av med jobben ska arbetsgivarnas möjligheter att välja vem som ska sägas upp öka. En annan svårighet är sannolikt det som händer inom Arbetsförmedlingen. Att det är en myndighet i sönderfall är uppenbart. Kontor har varit stängda under sommaren, kontakter med arbetsgivare minskar kraftigt, liksom arbetsmarknadsutbildningarna. Samtidigt får de privata företag som ska utföra kommande matchning mindre och mindre att göra i väntan på att ett nytt system kommer på plats.

Parternas egna omställningsorganisationer bygger, åtminstone delvis, på den statliga arbetsmarknadspolitiken. Tanken är att organisationerna ska komplettera de statliga insatserna. Inför las-förhandlingarna har parterna uttalat en ambition att förbättra och utveckla sina omställningsorganisationer. Men frågan är vad den ambitionen ska utgå från. Ingen verkar idag veta hur och när morgondagens Arbetsförmedling är på plats.

Mycket som händer på en gång, alltså. Kan det kanske vara dags för politikerna att lugna ner förändringstempot?

Anna Danielsson Öberg är författare och frilansjournalist med lång erfarenhet av arbetsmarknadsbevakning.