Det handlar inte om dagdrömmande våp

Att människor belånar sig beror ofta på att de inte har råd med det nödvändiga, eller att pengar från försäkringssystemen dröjer.

“Jag njuter av att se dem pinas på den domens dag ultra light som TV iscensätter i Lyxfällan. Höjdpunkten är när de faller i gråt vid anblicken av den samlade mängden obetalda räkningar och skyhöga räntor på lättvindiga lån…dessa dagdrömmande våp.”

Tack Horace Engdahl! Kanske är det till och med lite övertydligt, lite förmätet? Men hatet i citatet är talande. Tacksamt för att visa ett allt för vanligt sätt att se på unga i kreditsamhället. Det är väldigt elakt. Men det bygger också på en felaktig bild.

känner sig smart för att man förstått att lånen är dåliga och tror att andra inte har det borde man kanske tala tyst om det

Ett forskarlag från Lunds Socialhögskolan följer överskuldsatta mellan 18 och 25 år. Och när man talar mer med än om unga vuxna som sitter fast i lånefällor framkommer fakta som vänder den arroganta bilden upp och ner.

För det första: låntagarna vet att lånen är usla, men tar dem ändå. Det handlar alltså inte om så kallade dagdrömmande våp som tror att de hittat massa gratis pengar och inte fattar att ockerräntorna kommer förstöra deras liv. Det gör att man måste börja prata om omständigheterna som gör att unga ändå belånar sig mer, och tala mindre överlägset om moral.

Alltså, om man känner sig smart för att man förstått att lånen är dåliga och tror att andra inte har det borde man kanske tala tyst om det.

För det andra: folk belånar sig inte för att bekosta någon typ av galen livsstil. Man borde begränsa möjligheten att folk hamnar i skuld på grund av missförstånd kring betalningsvillkor för små köp. Eller den tveksamma reklam som luras och får en allt större plats i våra liv. Här finns skäl att hårdare reglera bolag vars affärsidé bygger på ”köp nu, betala sen” logik. Men! Många av lånen handlar om människor som lånar pengar till helt vanliga saker: elräkningar, mat. Inte lyxkonsumtion. Folk har helt enkelt löner som inte går att leva på, och för ofta ses det som ett individuellt problem som var och en ska lösa på egen hand (gärna med en perfekt moral!). Det vore bättre att lösa det kollektivt.

För det tredje: många som belånar sig är kvalificerade för diverse andra trygghetssystem. Här handlar det alltså om brister i samhällsinformationen eller i logistiken, typ att det tar för lång tid att få pengar som man är berättigad till via till exempel Försäkringskassan.

Dessa fakta borde leda till ett rakt motsatt sätt att se på belåning än det inledande citatet. Det finns inget uppbyggligt med ett kreditsamhälle där hög och missgynnsam belåning blir allt mer utbrett och förstör människors liv för kreditbolagens skull.

Det är inte ett problem som handlar om dålig karaktär. Det är ett strukturellt problem. De moraliska poängen man kan tycka sig plocka när man ser ner på människor som sitter fast i skuldfällor är pinsamma.