LEDARE Demonstrationerna i Hongkong verkar vara över. För den här gången. Under några dagar riktades hela världens blickar mot Kinas allt mer expansionistiska politik.

Över en miljon människor var ute på gatorna i protest mot att det ska bli enklare att överlämna misstänkta brottslingar till Kina. Misstänkta. Inte dömda. Regler som i ett slag skulle minska rättsäkerheten i Hongkong och knyta dem närmare diktaturen i Fastlandskina. På samma sätt lyste strålkastarna för några dagar över de aktivister som gick ut på Moskvas gator i protest mot gripandet av journalisten Ivan Golunov.

Nu har lamporna slocknat igen. Men det är nu demokratiaktivisterna behöver vårt stöd. Det är nu de löper störst risk att utsättas för repressalier.

De båda demonstrationerna var djupt hoppfulla. Under många år har auktoritära regimer stärkt sitt grepp, ökat sin makt och minskat yttrandefriheten och respekten för mänskliga rättigheter. Det har gällt Putins Ryssland likväl som Xi Jinpings Kina. I andra länder har auktoritära ledare studerat utvecklingen med stort intresse och följt i spåren av stormakterna, för att själva kunna behålla makten.

Det visar hur viktigt det är att de som vågar protestera får stöd av oss i omvärlden. De som nu vill sätta åt aktivisterna i tysthet måste få veta att vi ser dem.

Nu visade människor i Hongkong och Moskva att det finns kritiska röster. Att människor vågar protestera.

I båda fallen tycks protesterna också ha gett resultat. I alla fall kortsiktigt. Lagarna i Hongkong är för tillfället lagda på is. Ivan Golunov sitter inte längre häktad.

Att protesterna pågick samtidigt har dessutom ett särskilt symbolvärde. Alla stora demokratiska omvälvningar har skett parallellt i flera länder och regioner. Proteströrelserna har inspirerats av varandra. När de slagits ned i ett land har de tagits upp i ett annat. Så var det i slutet av 1980-talet när Berlinmuren föll och så var det under den arabiska våren 2011.

Just nu finns det dock inga tecken på en ny sådan demokratisk våg. Detta var en krusning på ytan, men tills vidare får vi utgå ifrån att demonstrationernas partiella segrar främst handlar om att regimer över hela världen har lärt sig att det ibland är nödvändigt att ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt.

I Ryssland fortsätter förföljelserna av oppositionella och oberoende journalister. Kina lär fortsätta nagga Hongkongs demokratiska särart i kanterna. Inget tyder på att makthavarna i Peking tänker hållas fast vid det löfte de gett invånarna där om att upprätthålla principen om ”ett land, två system”.

Just nu är rapporterna från den forna brittiska kolonin oroväckande. Myndigheterna tycks använda modern digital teknik för att spåra vilka som var med i demonstrationerna. Ungdomar som organiserat grupper för så banala saker som solskydd och paraplyer åt de som demonstrerat har fått besök av polisen. Som en varning.

Det visar hur viktigt det är att de som vågar protestera får stöd av oss i omvärlden. De som nu vill sätta åt aktivisterna i tysthet måste få veta att vi ser dem.