fredagskrönikan Det var länge sedan vi pratade om de förtroendevaldas roll på våra arbetsplatser, i vårt samhälle. Det här är mitt försök att få till stånd ett sådant samtal, skriver Jonas Nordling.

Likt många andra gnällde jag över en kopp kaffe på min arbetsplats. Det är dock få förunnat att en förlagschef råkar höra ditt gnäll. Och att denne då säger: Det där borde du skriva en bok om. Men det var vad som hände mig.

Mitt gnäll handlade om den svenska arbetsrättsmodellen, och min första tanke var att någon bok har jag inte tid med. Jag har redan häcken full med att hantera utgivning av Dagens Arena sju dagar i veckan. Men så slog det mig att det tvärtom var perfekt. En bok om svensk fackföreningsrörelses viktigaste beståndsdel, de förtroendevalda, får inte vara tjock och tung. Tvärtom.
Så jag läste, intervjuade och skrev när arbete och privatliv tillät. Det blev några minuter här, någon timme där. Det handlade om att få en bild av något som håller på att ske utan att vi pratat om det.

Det visade sig nämligen att 100 000 fackligt förtroendevalda har försvunnit från svenska arbetsplatser. Men är de saknade? Inte tillräckligt, hävdar jag.
Men jag menar också att det inte behöver vara ett problem om det lokala facket försvinner. Det handlar egentligen bara om vad vi som lönearbetar är ute efter. Och arbetsgivarna med, för den delen. Det som saknas är själva diskussionen.

Det har inte varit en lätt process att beskriva min egen fackliga resa, på många sätt är detta en sorgeskildring och närmast terapeutisk genomgång av mina egna val.

I våras var boken klar, målet var att få till drygt hundra sidor som lockar dig att tänka själv. En bok som går att stoppa i fickan, vars omfång inte skulle få någon att rygga tillbaka och som skulle vara snabbläst.
Nu finns boken äntligen även i den fysiska världen. Slutresultatet gör inte anspråk på att vara heltäckande eller djupt analyserande. Men boken är tillräckligt mångfacetterad för att få till stånd ett samtal om framtiden. Om nu någon vill prata om den.

Jag fick mitt första fackliga förtroendeuppdrag för över 30 år sedan. Det är där boken startar. Parallellt med en skildring av arbetsrättens utveckling och vår syn på den förtroendevalde blir detta också min egen berättelse. Inte för att tillfredsställa något narcissistisk behov, utan för att visa hur jag själv bottnar i det jag vill problematisera. Det har inte varit en lätt process att beskriva min egen fackliga resa, på många sätt är detta en sorgeskildring och närmast terapeutisk genomgång av mina egna val.
Det var länge sedan vi pratade om de förtroendevaldas roll på våra arbetsplatser, i vårt samhälle. Det här är mitt försök att få till stånd ett sådant samtal.

Jag är inte naiv, har inga större förhoppningar om att boken når stora upplagor, tror inte på något större genomslag i samhällsdebatten. Men innerst inne hoppas jag förstås.

Ha en bra helg!

 

P. S. Om du vill höra mig prata om boken så kolla in detta.

 

Jonas Nordling är chefredaktör och utgivare för Dagens Arena