Tillslaget i helgen i Grekland mot det nazistiska partiet Gyllene Gryning är både befriande och modigt.

Med svenska ögon kan det synas drastiskt och konstitutionellt tveksamt att arrestera sex riksdagsledamöter varav en partiledare.

Men tillslaget i helgen i Grekland mot det nazistiska partiet Gyllene Gryning är både befriande och modigt. Demokratin måste kunna rymma nödvärnsrätt, när ett partis syndaregister är så fulltecknat som Gyllene Grynings.

En ambitiös grekisk medborgarrättsorganisation rapporterade i våras att det under förra året har varit 154 incidenter med rasistiskt våld i landet. En egyptisk medborgare, en irakisk pojke och en pakistanier dog.

Gärningsmännen hade i de allra flesta fall Gyllene Grynings yttre kännetecken, rakade huvuden, svarta tröjor och ibland kamouflagebyxor. I de flesta fall åsåg polisen misshandeln utan att ingripa. Ibland deltog polisen aktivt i misshandeln. Vid ytterligare ett antal tillfällen har invandrare som kommit till polisstationen för att anmäla hatbrott nekats det och i stället fått stryk.

I onsdags, några dagar före tillslaget mot partiet, rapporterade den grekiske ombudsmannen till parlamentet att det på ett och ett halvt år förekommit 281 rasistiska våldshandlingar, varav 71 klart kan knytas till Gyllene Gryning och 47 till polismän, ibland i kombination. När en partimedlem för fjorton dagar sedan knivmördade en yngre grekisk hiphop-artist med vänsterprofil, ett dåd som en mc-polis bevittnade utan att ingripa, var måttet rågat.

Nu är faktiskt historien på de grekiska myndigheternas sida. Det var gatuvåldet som Mussolinis svartskjortor och Hitlers brunskjortor utövade på 1930-talet, och som polisen blundade för, som var en av de avgörande faktorerna till att demokratin havererade i Italien och Tyskland.

Men den specielle åklagaren i målet har ändå en grannlaga uppgift. Han måste kunna visa att Gyllene Grynings ledning inte åtalas för sina avskyvärda åsikters skull. Utan för att det också varit en toppstyrd kriminell organisation, med misshandel, mord, utpressning och penningtvätt på programmet. Och han måste klara uppgiften, trots att många polismän som borde hjälpa honom, uppenbart sympatiserar med detta extremparti.

Samtidigt underlättas åklagarens uppgift av att det tycks finnas en omfattande telefonavlyssning och att många våldshandlingar är väl dokumenterade. Avhoppares berättelser finns tillgängliga och större beslag av vapen är att vänta.

Men läget försvåras av grekernas utmattning och desperation som en följd av krisen. Utan en större ekonomisk trygghet, ordning och sammanhållning i det grekiska samhället kommer Gyllene Gryning vara svåra att knäcka.