Snart kommer delningsekonomin på allvar utmana den svenska modellen, och facken står svarslösa inför hur de ska bemöta den. 

Det pratas mycket om arbetsmarknadens utmaningar under Almedalsveckan – invandring, globalisering och digitalisering. Krav ställs från borgerligt håll sänkta löner. Stefan Löfven upprepar enträget att den svenska modellen ska utvecklas inte avvecklas.

Jag besökte under tisdagen Unionens seminarium The role of unions in the sharing economy, där de bjudit in Sara Horowitz, grundare av amerikanska fackförbundet Freelancers Union. Unionen ställde kanske den mest relevanta frågeställningen under hela Almedalen: vad är fackens roll i delningsekonomin?

Delningsekonomin innebär inte bara att dela på saker. Det går allt mer mot att dela tjänster och kompetenser på olika plattformar (varför Unionen egentligen vill kalla det för plattformsekonomi).

Här står fackförbunden svarslösa. Går det att teckna kollektivavtal med företag som via appar som kopplar ihop grannar som utför tjänster för varandra mot betalning? Hur ska fackförbunden organisera en någon ena dagen klipper en gräsmatta, för att nästa dag vara kommunikationskonsult på ett stort bolag samtidigt som hen hyr ut rum via Airbnb?

Som med många förändringar på arbetsmarknaden, är fackförbunden inte alltid snabba på att omfamna det nya, även sådana utvecklingar som är här för att stanna. Frågan är inte om, utan när lagarna ändras för att plattformar som Uber ska kunna verka i Sverige. Och hur lång tid dröjer det innan hemtjänstens vikariepooler flyttas ut från kommuner och vårdföretag, och i stället sköts via en app där alla vikarier är ansvariga för sin egen anställning via f-skattesedel?

När jag för någon vecka sedan fick möjlighet att prata med Sara Horowitz menade hon att arbetsgivarnas utnyttjande delningsekonomins möjligheter att bara ta in kompetens vid behov måste mötas med ett skyddsnät för de som säljer sin kompetens. Det handlar om löner, pensioner och a-kassa.

Utan facklig inblandning riskerar delningsekonomin att pressa lönerna nedåt, helt utan borgarnas hjälp, och det kommer i vanlig ordning att slå hårdast mot dem som redan har låga löner. För det är inte bara TCO- och Sacofackens medlemmar som kommer att återfinnas i delningsplattformarna. Bemanningsföretagen utbredning är en indikation på att det här även kommer att bli en LO-utmaning.

Facken och Stefan Löfven måste prata mer om hur svenska modellen kan möta den nya ekonomin, för oavsett om vi vill det eller inte, verkar delningsekonomin vara här för att stanna.

För att citera Sara Horowitz: »Vi behöver en folkrörelse. Det enda alternativet vi har är att organisera och mobilisera oss«.