Starka skäl finns att överväga att kvinnor ska få betalt för att bli surrogatmödrar. Att inte ens utreda kommersiellt surrogatmödraskap är fel väg att gå.
Debatten om surrogatmödraskap har kommit att handla om främst två positioner, motstånd mot alla typer av surrogatmödraskap och förespråkande av altruistiskt surrogatmödraskap. Det man främst vill undvika är att kvinnan exploateras. Men, givet att det är problemet finns det skäl att överväga även kommersiellt surrogatmödraskap, där kvinnan alltså ges ekonomisk ersättning.
Inget av riksdagspartierna förespråkar i dagsläget kommersiellt surrogatmödraskap och i direktiven till regeringens utredare Eva Wendel Rosberg står det att hon ”ska ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt.”
När Statens medicinsk-etiska råd utredde frågan var samtliga ledamöter emot kommersiellt surrogatmödraskap, medan en majoritet var för altruistiskt surrogatmödraskap. Ett av huvudargumenten mot kommersiellt surrogatmödraskap var just att det exploaterar kvinnan, dock – förbryllande nog – utan att begreppet tydligt definieras i rapporten.
Till att börja med, vad innebär då exploatering? En relativt etablerad definition är denna: att exploatera är att felaktigt utnyttja en persons utsatta situation genom att inte ersätta personen i enlighet med vad som är skäligt, rättvist eller rimligt – alternativt att kräva mer än vad som anses skäligt.
Två typiska fall av exploatering är att begära 10 000 kronor för att ta upp en liftare ute i ödemarken eller – kanske mer närliggande – att erbjuda orimligt låga löner till utsatta löntagare som saknar reella alternativ. Att erbjuda surrogatmödrar en oskäligt låg ersättning kan alltså innebära att man exploaterar en utsatt kvinnas situation. Detta undviker man då vid altruistiskt surrogatmödraskap eftersom kvinnan uppenbarligen inte har valt surrogatmödraskap för ersättningens skull.
En ytterligare möjlighet är dock att erbjuda surrogatmödrar en skälig eller god ersättning, för att på så vis undvika exploatering. Kvinnan väljer då kommersiellt surrogatmödraskap just på grund av ersättningen – men är inte exploaterad eftersom ersättningen står i proportion till hennes insats och de risker som hon tar.
Ett sätt att garantera en rimlig nivå är att staten reglerar dessa ersättningar, på liknande sätt som i dag görs i samband med vissa typer av medicinska experiment.
Kvinnor som lever under svåra ekonomiska omständigheter kommer naturligtvis vara mer benägna att bli surrogatmödrar än de med god ekonomi. Vissa kommer också att känna sig tvingade till kommersiellt surrogatmödraskap och användas som medel för de barnlösas syften. Men detta gäller en mängd etiskt okontroversiella transaktioner, såsom de på arbetsmarknaden, där många är tvingade att ta ett stressigt eller själadödande jobb – och där en förmögen kvinna sällan sitter i kassan på ICA.
Ska vi använda detta som kriterium för vilka typer av transaktioner som ska tillåtas så måste vi förmodligen förbjuda huvuddelen av de kommersiella transaktioner som idag är tillåtna.
Vi bör också skilja kommersiellt surrogatmödraskap från andra typer av transaktioner, såsom prostitution. Prostitution har inte sällan förnedrande inslag och skadar kvinnan. Kommersiellt surrogatmödraskap saknar i typfallet prostitutionens inbyggda underordning och det är svårt att se några oetiska intentioner hos köparna av dessa tjänster, även om surrogatmodern används som medel.
Att bli surrogatmoder i Sverige är förmodligen att skriva kontrakt med en ovanligt omsorgsfull arbetsgivare, även om den privata sfären givetvis blir kringskuren och riskerna inte ska underskattas. Lagstiftaren har dessutom alla möjligheter att reglera en sådan verksamhet, för att på så vis både garantera en skälig minimiersättning och goda villkor för surrogatmödrarna.
En rimlig utgångspunkt är att ekonomiska avtal ska tillåtas om (a) ingen part exploateras, (b) ingen typiskt skadas eller tar orimliga risker, (c) inga oetiska uppsåt finns, (d) båda har ingått avtalet frivilligt, samt där (e) bägge parter gör ett informerat val. Med en skälig ersättning till surrogatmödrarna så är (a)-(d) på plats.
Det som återstår är (e) och en mängd ytterst kniviga frågor rörande hur dessa kontrakt ska utformas, vad som händer om fostret är skadat eller om någon av parterna vill dra sig ur. Dock är detta frågor som alla surrogatmödraskapsförespråkare behöver hantera, oavsett vilken typ av surrogatmödraskap som man vill tillåta.
Det är begripligt om surrogatmödraskapsförespråkare av strategiska skäl väljer att slåss för altruistiskt surrogatmödraskap. Men om kommersiellt surrogatmödraskap inte exploaterar så talar även följande aspekter i dess favör: För det första, om tillgången till surrogatmödrar är mindre än efterfrågan så kan kommersiellt surrogatmödraskap vara ett lämpligt komplement till altruistiskt surrogatmödraskap.
För det andra så riskerar kommersiellt surrogatmödraskap inte att släktingar eller nära vänner utsätts för otillbörlig press. För det tredje undviker kommersiellt surrogatmödraskap (den mer subtila) exploateringen av vänners och släktingars välvilja, vilket är en risk med altruistiskt surrogatmödraskap. För det fjärde, att göra en praktik laglig minskar typiskt vissa risker, vilket har betraktats som ett (bland många) argument för legalisering av abort.
Slutligen, om något går fel under graviditeten och svåra etiska dilemman uppstår, då ter det sig än mer mardrömslikt att behöva förhandla med en part som man står mycket nära.
Om kommersiellt surrogatmödraskap i slutändan bör tillåtas är en svår fråga som jag inte här tar ställning till. Nyttor, risker och rättigheter måste vägas mot varandra.
Dock bör kommersiellt surrogatmödraskap inte avfärdas alltför lättvindigt genom att betrakta det som exploaterande i sig (oavsett ersättning och vilka villkor kvinnorna erbjuds) och utan att beakta dess fördelar. Därför är regerings direktiv otillfredsställande. Men, än finns det tid att ändra direktivet och låta Eva Wendel Rosberg göra en mer ”förutsättningslös prövning”, vilket var det som riksdagen beslutade. Utredningen ska ju inte vara klar förrän sommaren 2015.
Dan Munter, fil lic i filosofi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
