Moderaterna spelar ut två utsatta grupper mot varandra.
”Vad väljer du? 22 miljarder i höjt bistånd eller mer pengar till svensk äldreomsorg?”
Det finns mycket att säga om årets valreklam, men just det budskapet från Moderaterna sticker ut, till och med för att komma från ett parti som alltmer anpassat sig till Sverigedemokraternas retorik.
Men varför är det just de där två sakerna som ska ställas mot varandra? Varför inte skattesänkningar mot äldrevård, för att ta ett exempel.
Annars har det ju varit det senare partiets favoritgren att ställa utsatta grupper mot varandra. Moderaternas budskap skulle ju utan problem kunna formuleras om: ”Väljer du att rädda liv i fattiga länder, eller att satsa pengar på svenska äldre?”
Men i grunden är det logiskt och konsekvent. Moderaterna har under lång tid drivit linjen att större delen av biståndet är onödigt och bortkastat, att det går till fel saker och försvinner i mer eller mindre uttalad korruption.
Det var också ett skäl till att biståndet sänktes kraftigt redan i Tidös första budget.
Och ser man det som bortkastade pengar är det förstås ingen poäng att höja biståndet igen.
Få områden så granskade som biståndet
Problemet är bara att det är mycket lite som talar för att den bilden av biståndet är korrekt. Visst har det funnits projekt där nyttan har kunnat diskuteras, men få utgiftsområden i statens budget är så granskade och kontrollerade som biståndet, och om det är något som utmärkt svenskt bistånd i ett internationellt perspektiv så är det att pengarna gått till rätt saker och använts på ett resurseffektivt sätt.
I alla fall fram tills att Tidöregeringen började skicka tiotals miljoner till diktatorer för att de ska ta emot fler utvisade från Sverige.
Det är lätt att dra paralleller till Donald Trumps retorik, och det faktum att han efter sitt tillträde över en natt ströp hela det internationella biståndet från USA. En studie i The Lancet från 2025 beräknade efter några månader att omkring 193 000 människor hade dött som effekt av neddragningarna. Många av dem barn som fått stora delar av sitt näringsintag genom amerikanskt bistånd. Enligt andra prognoser riskerar 14 miljoner liv att offras om biståndet förblir indraget fram till 2030.
Men visst, även Donald Trump hävdar att biståndet varit helt effektlöst.
Kommunerna har inte kompenserats
Det andra som slår en i Moderaternas reklam är att de får det att låta som att Tidöregeringen är en garant för pengar till äldreomsorgen.
Den som vill granska påståendet kan lämpligtvis fråga landets kommuner och regioner om de delar den uppfattningen.
Det gör de nämligen inte.
Tvärtom menar Sveriges kommuner och regioner, SKR, liksom många kommunpolitiker, att staten inte har kompenserat för de ökade kostnaderna, vilket lett till besparingar, varsel och uppskjutna investeringar.
Sedan pandemiåren har kommunerna upplevt och tvingats hantera hög inflation, kraftigt ökade pensionskostnader, högre löner, ökade kostnader för läkemedel, energi och livsmedel och en åldrande befolkning.
Skattesänkningar
Regeringen menar att den tillfört många miljarder, och det är delvis sant, men det har främst handlat om riktade statsbidrag, och det kommunerna efterfrågar är långsiktiga medel, som de kan använda där de behövs bäst, utifrån den specifika kommunens behov.
Till detta ska läggas att alla under pandemin talade om vikten av att satsa på äldrevården, eftersom det var där den mest allvarliga krisen utspelade sig, men för Tidöregeringen verkar det mesta ha varit business as usual.
Vilket på moderat prosa betyder att man satsat på skattesänkningar snarare än nya miljarder till äldrevården.
Det kan ingen skrämselpropaganda om vad som skulle hända med ett rödgrönt styre ändra på.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
