ledare Den nya Beatlesdokumentären kan lära oss något om betydelsen av en miljö som skapar kreativitet i arbetslivet, även när vi talar om äldrevård.
Jag skulle bara kolla en liten stund men fastnade fascinerad framför den Beatles-dokumentär som Peter Jackson skapat. Den är åtta timmar lång så det blev inte mycket vettigt gjort på hela helgen.
Get back (Disney+) bygger på över 60 timmar film som legat inlåsta i decennier. År 1969, när Beatles inte spelat en konsert för publik på flera år, bestämmer sig världshistoriens största popband för att de vill spela live. En sista gång. Inom några veckor. Problemet är bara att de inte har några låtar.
Har vi inga golden oldies?
Nej, säger John Lennon.
De bestämmer sig för att stänga in sig i en studio, skriva låtar, spela in en skiva. Och skapa en livekonsert. Pressade av tidsbrist och miljoner fans förväntningar skapar de tidlös musik.
Hur går det till? De är fyra otroligt begåvade musiker, såklart. Men det handlar också om arbetsglädjen. De jammar, skämtar, tramsar. De busar med varandra, pratar strunt, dansar och garvar. De har kul på jobbet, helt enkelt. Det blir låtar som “Let It Be”, “The Long and Winding Road”, och ”Get back”. Samt den legendariska live-konserten på taket till Apple Records på Savile Row i London.
Här finns ett budskap till personalchefer där ute: medarbetare som känner arbetsglädje är både kreativa och produktiva.
Personalen ska helst lämna huvudet hemma och inte tänka alls.
Ta äldreomsorgen. Där består 90 procent av kostnaderna av personalkostnader. Ändå är kommuner skrämmande dåliga på personalekonomi. Äldreomsorgens personalchefer har inte en chans att bemanna för arbetsglädje.
Det handlar inte bara om underbemanning, utan om felbemanning. I de flesta kommuner har man (jag tittar på er, äldreomsorgspolitiker) till exempel bestämt att en stor del av timmarna i äldreomsorgen ska fyllas av timanställda. (Eller snarare, icke-beslutat något annat). I veckan visade en undersökning som SVT Nyheter gjort att mer än var femte timme utfördes av en timanställd i nästan hälften av Sveriges största kommuner.
Det är inte bara ovärdigt att så stora delar av en denna oumbärliga yrkesgrupp tvingas sova med mobilen under kudden och leva med otryggheten att ringas in ett pass, en vecka i taget. Det är ohyggligt ineffektivt. Kvaliteten i omsorgen ligger ju i personalens yrkesskicklighet, och i deras möjligheter att använda den. Istället för att bemanna så att tillsvidareanställda kan vara varandras vikarier, tvingas de som hunnit skaffa sig lite mer erfarenhet ständigt handleda och lära upp nya timmisar.
Som äldreforskaren Marta Szebehely säger till SVT: »För att kunna ge god omsorg måste man känna de som man jobbar med.«
Istället för kontinuitet försöker man skapa kvalitet genom kontroll. Minutstyrningen av hemtjänsten är ett exempel. Personalen får en lista över vad som ska göras, brukare för brukare, på ett visst antal minuter. Ingen flexibilitet mellan brukare, eller ens hos samma brukare från dag till dag. Står det inte ”tömma soporna” får en inte gå ut med soppåsen, trots att det stinker under diskbänken. Står det ”städa” på schemat är det det som ska göras, även om Gun-Britt just i dag är påklädd och pigg och hellre vill ha en pratstund. Blip, blip, vidare till nästa. Här finns inget utrymme för kreativitet. Personalen ska helst lämna huvudet hemma och inte tänka alls.
Så kallade ”hälsoscheman” inom äldreomsorgen är ytterligare ett exempel. Hälsoscheman går bland annat ut på att göra nattpassen kortare. Det är jobbigt att jobba natt, är argumentet. Men kortare pass innebär att det blir fler nattpass per schemaperiod. Fler vaknätter, och fler trötta dagar.
Lars-Åke Almqvist, tidigare förste vice ordförande för Kommunal och idag rådgivare åt ett antal kommuner, påminner om att ”hälsoscheman” också används för att skära bort timmar på eftermiddagen då bemanningen tidigare gått omlott. På många äldreboenden har resultatet blivit att man i effektivitetens namn tagit bort den enda tid på dygnet då bemanningen räckte till för att göra något mer än bara hålla de boende vid liv. Ha sångstund, göra en utflykt med den specialbyggda lådcykeln, baka ihop. Fylla livet med sådant som gör det värt att leva, helt enkelt.
Det går att göra det, även inom äldreomsorgen. Men då måste man bemanna för arbetsglädje.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
