ledare Man kan gissa att oförskämdheterna som mött tankarna om en miljonärsskatt är ett sätt att försöka trixa bort att det finns ett betydande folkligt missnöje med att överklassen glider i väg.

”Gangsterfasoner”. ”Missunnsamhet och populism”. ”Bluff”. ”Äckligt”. ”Översitteri”.
”Allt ditt är mitt”. ”Ekonomiskt hål i huvudet”. ”Djupt destruktivt”.
Det här är några av de omdömen som fällts sedan finansminister Magdalena Andersson väckt förslag om en miljonärsskatt.
Varför bubblar detta gyttjespråk upp?  Kanske för att det är svårare att beskatta de allra rikaste, utan att några vanliga småsparare berörs. Fast mer sannolikt är det frågor där borgerligheten är handfallen, trots att de växande klyftorna bekymrar också rätt många av deras egna väljare.

Forskarna menar att ökad ojämlikhet är skadlig för tillväxten

Det går inte att snacka bort att Sverige är det land inom OECD där de ekonomiska klyftorna ökat mest sedan 80-talet.
Trots ett svart år för svensk ekonomi 2020 fick vi 40 nya börsmiljardärer. De totalt 169 svenska miljardärerna blev 295 miljarder rikare. Har Kristersson, Åkesson, Busch och Sabuni överhuvudtaget tänkt en tanke på vad man ska göra åt det?
Det är inkomsterna på kapital som gör att de redan rikas arbetsfria inkomster slår nya rekord och lämnar vanliga inkomsttagare efter sig.
Försvararna av klyftorna hävdar reflexmässigt att dessa behövs för ett innovativt företagsklimat. Kanske det. Fast forskarna menar att ökad ojämlikhet är skadlig för tillväxten. Politiker vars mål är ett samhälle med en slags grundläggande tillit mellan människorna måste alltså vara beredda att öka beskattningen av de rikaste.

De växande klyftorna är inte någonting som bara svenska socialdemokrater hakat upp sig på. Med jämna mellanrum kommer bekymrade globala beräkningar att tusentals miljarder varje år undanhålls i skatt.
På tidskriften Forbes årliga lista fick vi 660 nya miljardärer i världen förra året. Den amerikanska sajten ProPublica började häromdagen publicera läckta uppgifter från skattemyndigheten om att de allra rikaste amerikanerna vissa år betalar 0 dollar i skatt. Och president Biden har planer på skattehöjningar för miljardärerna.
I veckan som gick enades G7-ländernas finansministrar om att införa en enhetlig, gemensam nivå på bolagsskatten. Tanken är att man ska stoppa globala storföretag som Apple och Google att smita från skatt, när de placerar sina inkomster i det land som har den lägsta bolagsskatten, det som brukar kallas ”race to the bottom”.
Är G7-ländernas beslut ”gangsterfasoner” och ”översitteri”, för att låna några av överorden från den svenska debatten om miljonärsskatt?

3:12-reglerna och ISK-sparandet har hamnat i fokus i debatten om en eventuell svensk miljonärsskatt. De skattefördelar för egenföretagare som dessa system möjliggör ska vi slå vakt om.  Men ska man då också acceptera att systemen utnyttjats, att de medger att det också uppstått något av ett skattefrälse?
Det måste ju kunna gå att hitta nya regler för att komma åt detta, utan att skada småspararnas intressen.

Nivån på skatterna avgör vilket samhälle vi vill ha. De borgerliga regeringarna sänkte skatterna med 140 miljarder mellan 2006 och 2014.
Detta och andra tapp i skatteintäkterna som därefter uppstått måste på ett eller annat sätt fyllas, om vi ska klara välfärden när svenskarna nu snabbt blir äldre.
Det finns massor med brister på det sociala området som borde hanteras om vi ska kunna minska det utbredda svenska missnöjet.
Socialförsäkringssystemen har inte hållit jämna steg med inkomstutvecklingen. A-kassan hör till de sämsta i Europa, på 21:a plats av 27, enligt en färsk OECD-genomgång.
Försäkringskassan misshandlar människor utifrån den moderata myten att de vill leva på bidrag.
Och det handlar inte bara om hål i välfärden. Miljarder saknas för nya JAS och ubåtar.

Man kan gissa att oförskämdheterna som mött Magdalena Anderssons tankar om en miljonärsskatt är ett sätt att försöka trixa bort att det finns ett betydande folkligt missnöje med att överklassen glider i väg ekonomiskt.
En enkät i 25 länder som nyligen gjorts visar att varannan svensk tycker det är okej att ta ut mer skatt av miljonärerna, med höga siffror också bland de borgerliga väljarna. Så i längden blir det nog ohållbart att bara vräka ur sig att det skulle vara översitteri att också de rikaste ska ställa upp.