Stegvisa reformer i sänkt arbetstid ökar jämställdheten, minskar klyftorna mellan olika yrkesgrupper och ökar välmåendet.
År 1991 utökades semesterlagen i Sverige med två dagar och gav då alla anställda rätt till 27 dagars semester per år. I spåren av 90-talskrisen återgick dock semesterlagen till att från och med år 1994 återigen omfatta fem veckor, alltså 25 dagar. Det betyder att vi idag har samma semesterlag som infördes 1978, för 45 år sedan.
Samma utveckling syns i hur många timmar vi arbetar. Statistik från OECD visar att år 1950 var det genomsnittliga antalet arbetade timmar per sysselsatt i Sverige 1820 timmar per år. Genom utökad semester och 1971 års lag om 40 timmars arbetstid per vecka sjönk arbetstiden till 1372 timmar år 1981. Men, sedan dess har arbetade timmar stigit med 5 procent till att vi idag arbetar i genomsnitt 1440 timmar per år.
Det finns också många fördelar med att minska arbetstiden
Sedan 1994 har, med några få undantag, i princip all produktivitetsökning tagits ut i högre lön. Sverige har sedan dess haft en genomsnittlig reallöneutveckling på 62,4 procent, vilket motsvarar ungefär 1,75 procent per år.
En 31-timmarsvecka kanske låter som en utopi, men det hade varit fullt möjligt med andra prioriteringar. Genom att ta ut halva reallöneökningen sedan 1994 i minskad arbetstid hade vi idag haft lika mycket pengar att röra oss med som en heltidslön gav oss 2004, trots att vi arbetat mindre än fyra dagar i veckan.
Visst är ökad produktion och högre inkomster bra, men det finns också många fördelar med att minska arbetstiden.
Sänkt arbetstid skulle öka den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Bland kvinnodominerade yrken är deltidstjänster betydligt vanligare än bland mansdominerade yrken och kvinnor arbetar även generellt mer deltid. Om deltid utgjorde heltidsnorm skulle denna del av ojämställdheten försvinna.
Bland fysiskt krävande yrken är det många som blir utslitna och antingen blir sjukskrivna, går i förtidspension eller bara får sämre livskvalitet.
Här skulle kortare arbetstid ha en utjämnande effekt mellan fysiskt krävande och mer skonsamma arbeten.
För tjänstemän med flextid blir förhållandet till arbetstid ofta luddigt. Hur mycket man faktiskt arbetar är svårt att kontrollera och så länge man levererar det man förväntas är arbetsgivaren för det mesta nöjd. Att kunna arbeta hemifrån någon gång ibland eller göra ett ärende under dagen är en förmån som andra yrkesgrupper inte har möjlighet till. Dyker man som butiksbiträde, busschaufför, förskollärare, vårdbiträde eller brandman inte upp och gör sitt jobb enligt schemat blir arbetet helt enkelt inte utfört.
Här kan arbetstidsförkortning minska skillnaderna i hur livspusslet ter sig för olika yrkesgrupper.
Att Socialdemokraterna nu utreder möjligheterna till arbetstidsförkortning är bra. Kortare arbetstid skulle lösa många problem och det finns ingenting som säger att 40-timmarsveckan är optimal. Oavsett vad de kommer fram till, är en diskussion om hur vi tar ut vår ökade produktivitet välkommen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
