Annie Lööf är Sveriges näringsminister och Centerns partiledare. I torsdags var hon, tillsammans med S-gruppledare i riksdagen Mikael Damberg, gäst i SVT:s Aktuellt. Ämnet var ett av Europas hetaste och viktigaste: Den stora arbetslösheten bland ungdomar.

Lööf har sagt att hon ”mår bra hela dagen” när hon har sett Margaret Thatcher i debattstolen. Thatcher hade ”råg i ryggen” och visade ”var skåpet skulle stå”.

Thatcher placerade dock oftast sina skåp på historiens skräphög. Hon var undfallande mot apartheidregimen i Sydafrika, förespråkade dödstraff, sänkte anslagen till såväl bistånd som universitet, ogillade planerna på tysk återförening, genomförde Section 28 som förbjöd lokala myndigheter att framställa homosexualitet positivt. Och mytbildningen till trots: Arbetslösheten under Thatcher var aldrig lägre än när hon tillträdde. Däremot hade Storbritannien blivit det fjärde mest ojämlika landet i OECD när hon avgick.

Mellan 1979 och 1989 genomfördes inte mindre än 50 olika lagändringar i Storbritannien som minskade den politiska makten på lokal nivå. Och även det är logiskt, för det var ju länge sedan C brydde sig om landsbygden.

TV-debatten aktualiserade dessvärre dessa kopplingar mellan Lööf och Thatcher.

Lööfs argument är att ingångslönerna ska sänkas med 20-25 procent ”eller mer”. Det är möjligtvis en putslustig åsikt när Cuf och Timbro spelar teater; Lööf är Thatcher och en kille med polisonger får spela fackföreningsledaren Arthur Scargill. Men nu handlar det om Sverige 2012, ett land där ojämlikheten växer och en kommunalanställd i åldern 20-29 år i genomsnitt tjänar mindre än 10 000 kr i månaden. Har du tur och får heltid är ingångslönen 16 070. Om du i stället läser på högskola i tre år och blir sjuksköterska väntar 21 000 i lönekuvertet. Eller runt 15 000, om Lööf får sin vilja igenom.

Men det var inte bara åsikterna som var Thatcheristiska och vetenskapligt lika tunna som såpbubblor. Lööf talade även om sig själv i tredje person. ”Ni har en näringsminister” sa Lööf uppfodrande om sig själv till tv-tittarna, och la till att partiledaren för C – hon själv igen alltså – värnar om de unga. Men effekten blev inte som i YouTube-klippen; Lööf saknar den auktoritet som gjorde att Thatcher kunde tala om sig själv som ”the Lady”.

Ledande politiker utvecklar ibland ett slags högmod som gör att de inte förstår det overkliga eller olämpliga i en situation. Thatcher drack te med en diktator och överräckte imperialistiska symboler. I Lööfs fall handlade det i torsdags om hennes lön på 150 000 kronor i månaden, troligen Sveriges högsta politikerlön och ungefärligen vad en sjuksköterska ska tjäna om året i det nyliberala paradiset.

När programledaren framhöll den höga lönen svarade Lööf att C inte ”har något emot lönekarriärer”. På twitter utbröt en diskussion om den 28-åriga partiledarens lön och yrkeserfarenhet; ur hejarklacken kom snart en tweet som menade att Olof Palme hade långt mindre arbetslivserfarenhet än Lööf. En åsikt som helt oförklarligt retweetades av Lööf själv.

Det är lätt surrealistiskt att ett statsråd glatt sprider en obegriplig jämförelse mellan henne själv och en av Sveriges genom tiderna främsta politiker. Om Ingvar Carlsson fanns i den twittrande ankdammen hade han nog tänkt på Lloyd Bentsens berömda nedtagning av en republikan som jämförde sig med John F. Kennedy. Därefter hade Carlsson twittrat 126 tecken: ”Jag arbetade med Olof Palme, jag kände Olof Palme, Olof Palme var min vän. Bästa statsrådet Annie Lööf, du är ingen Olof Palme”.

Har världens kanske rikaste politiska parti tröttnat på riksdagen? Vill C medvetet ramla ur riksdagen för att i stället dra sig tillbaka till en gömd dal med en norsk sjörövare, som i de nyliberala Ayn Rand-drömmarna?

Den svenska politiska världen skälver och där gäller ännu gamla sanningar. Det parti och den statsministerkandidat som väljarna vågar anförtro jobb och husnycklar får flytta in i Rosenbad. Det block som har det knäppaste partiet i sitt lag får automatiskt problem. Och det är väldigt svårt att vinna tre val i rad om inte oppositionen är riktigt svag.

För Reinfeldt har dessa tre faktorer omdefinierats helt på mycket kort tid. Och för att grubbla över det tjänar han mindre än Annie Lööf, men mer än dessa hiskeligt ”överbetalda” sjuksköterskor.