FOI:s strypta anslag har gjort organisationen till en butik i en tid då det mer än någonsin krävs samling kring demokratins försvar.

Ska ännu en moderat försvarsminister tvingas gå på plankan? Efter de senaste avslöjandena om att Försvarets Forskningsinstitut (FOI) har haft ännu en olaglig smygaffär med en diktatur uppstår många frågetecken. Kanske Karin Enström tvingas gå samma väg som Sten Tolgfors.

Mönstret är i vart fall detsamma. I SVT:s Aktuellt häromkvällen gav Enström exakt samma svar på tio olika frågor om den tilltänkta affären med Kina. Det handlade om att till varje pris inte binda sig för om FOI gjort rätt eller fel.

Att gång på gång upprepa att hon kallat till sig FOI-chefen Jan-Olof Lind och fått ”försäkringar om att det inte finns någon grund för anklagelserna”, är ju skrattretande. Svaren var totalt innehållslösa. Men det ger henne möjlighet att senare snirkla sig ur det hela och brännmärka FOI, om ännu fler komprometterande fakta kommer fram.

Märkligt nog tycks Enström ännu inte ha fått frågan om regeringens direkta ansvar; att man genom strypta anslag till FOI tvingat organisationen att söka externa finansiärer. Det är då man har hamnat i skumraskaffärer med Saudiarabien och nu Kina.

Som den kinesiska dissidenten Chen Shizhong sa om affären i Uppdrag Granskning: ”Ekonomi får inte gå före politik”. Tyvärr går pengarna främst i det mesta som alliansregeringen företar sig; riskkapitalet i skolorna och vården, synen på de arbetslösa som en vara som kan köpas och säljas. Likaså att myndigheter som FOI tvingas sluta ta samhällsansvar och bli en butik.

FOI-chefen Jan-Olof Lind kunde ju ha sagt att detta är åt helvete, och att han vill ha större anslag för att bli oberoende. Men han säger inte så.

En förklaring kan, som Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin har antytt, var att Lind fått signaler från försvarsdepartementet att ”du får gärna tänja på gränserna, men blanda absolut inte in oss”. Därför får han antagligen sitta kvar, trots att han bekräftar ett efter ett av påståendena i Uppdrag Granskning, och samtidigt låtsas dementera helheten.

Det fulaste i Linds argumentation är att han skyller på att enskilda medarbetare i hans organisation har gjort fel, trots att det framgår att han vetat om allt. En sådan feg chef borde på stående fot få sparken.

Den senaste FOI-skandalen är värre än den första med Saudiarabien. Kina är igång med en aggressiv upprustning, trakasserar regelbundet sina grannar, och har genom sin ambition att suga upp all slags högteknologi visat man att man på sikt vill utmana USA:s dominans på försvarsområdet.

Det betyder att regeringen Reinfeldt genom sin krämaraktighet har försämrat relationen med USA i en tid då det krävs samling kring demokratins försvar.