Bild: Wikimedia commons

Fildelning kommer inte att försvinna. Den är en självklar del av internet. Men upphovsrätten måste respekteras. Problemet är att problemet aldrig kan lösas i domstol.

Domen mot Pirate Bay blev hård. Och den har många förlorare. Egentligen är det ingen som vunnit någonting.

Pirate Bays aura tappade sin glans. Piratrörelsen är en konsumentrörelse som kräver allt gratis. Men kultur utan pris förutsätter ett låglöneproletariat, att upphovsmännens ersättningar pressas neråt, mot nollpunkten. Det är inte konstigare än att sjunkande priser på spanska tomater förutsätter papperslösa migrantarbetare utan rättigheter. Pirate Bay är del av en nyliberal privilegiekultur.

Rättssystemet är också förlorare. Internetleverantörerna svarar nu på domen genom att börja förstöra ip-adresser. Det skjuter hela Ipred-lagen i sank. Och internetoperatören Bahnhof kommer inte att blockera Pirate Bays sajt. Plötsligt uppenbarar sig nu den illegala fildelningens verkliga profitörer. Kulturarbetarna har som vanligt berikat massor av mellanhänder, en stor snyltande internetindustri – men den här gången utan att få ett enda öre för eget arbete.

Politiken är förlorare genom passivitet. Tidigare har parterna i liknande ersättningsstrider hittat lösningar och avtal. Till exempel för kassettband, kopieringsmaskiner, radiomusik och biblioteksutlåning. Men i nedladdningsfrågan gäller George W Bush-doktrinen: krig utan kompromisser. I det läget måste staten ta initiativ. Vad sysslar justitie- och kulturdepartementen med? Snacka om ängslig fantasilöshet hos kaxiga statsråd: först Bodström och nu Ask.

Det irriterande är ju att lösningen är enkel, åtminstone som princip. Alla användare betalar avgift till sin internetleverantör och sedan kan de som vill kopiera. Upphovsmännen är med. Men kulturindustrin (skivbolag, filmföretag, bokförlag) verkar bromsa, eftersom de inte får snabba pengar på sådana avtal. Och där bränns det för journalistiken som förlorare i Pirate Bay-härvan. De har inte uppmärksammat den historiska skillnaden, och konflikten, mellan upphovsmän och kulturindustri.

Det sägs att kulturarbetarnas krav att få ersättning även vid fildelning är en integrerad del av den stora massiva rörelse att stänga tillgången till kultur genom sjukt stränga copyrights- och upphovsregler som rullar fram. Men då blandar man bort korten. En kompromiss skulle tvärt om gynna öppenhet och motverka nersläckning. Dagens konflikt – både domen och piratrörelsen – kommer i stället att leda till hårdare regler och sämre frihet.

Alla är losers. Även allmänheten.