ledare Det är inte Skolinspektionens sak att ta reda på vem som äger Internationella Engelska Skolan.

Sedan riksdagen skärpte ägarprövningen för friskolor i januari 2019 har Skolinspektionen större möjligheter att stoppa olämpliga ägare. Alla som sett hur det ibland krävts ingripande av SÄPO innan vissa skolor kunnat stängas inser behovet av tuffare regler.

Frågan är dock hur de nya reglerna tillämpas. Sydsvenska Dagbladet har rapporterat om att Skolinspektionen har svårt att spåra vilka som faktiskt äger Internationella Engelska Skolan (IES) efter affärerna i samband med att koncernen köptes ut från börsen i höstas. Skolinspektionens Carin Clevesjö sade till tidningen att det handlade om att kartlägga ”en väv av ägare” och konstaterade att det var ett ”omfattande arbete”.

I förra veckan skrev Utbildningsutskottets ordförande, socialdemokraten Gunilla Svantorp, i tidningen Skolvärlden att Skolinspektionen måste identifiera ägarna för att kunna bedöma om de uppfyller lagens krav och att det försvåras när ägarna är utländska fonder som ägs i flera led av både investmentbolag och stiftelser.

Låt oss se vad det egentligen står i lagen och om det egentligen är Skolinspektionens uppgift att ta reda på vilka som äger IES.

Lagstiftarens mening var alltså inte att Skolinspektionen ska tvingas göra efterforskningar utan det är den enskilde huvudmannen.

I Skollagens 2 kap. 5 § definieras kraven på huvudmännen. Det handlar både om erfarenhet och kunskap om hur man bedriver skolverksamhet och om ”viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter”.

Det centrala avsnittet för diskussionen om Internationella Engelska Skolans ägare står i 2 kap. 5 b §. Där anges att enskilda huvudmän ska anmäla förändringar i ägarkretsen ”till den som godkänt den enskilde som huvudman senast en månad efter förändringen”. Den som godkänt är i det här fallet Skolinspektionen.

Lagstiftarens mening var alltså inte att Skolinspektionen ska tvingas göra efterforskningar utan det är den enskilde huvudmannen, i det här fallet Internationella Engelska Skolan, som är skyldig att anmäla förändringar i ägarkretsen. Detta görs extra tydligt i Skollagens kap. 26 7 § om uppgiftsskyldighet:

Den vars verksamhet står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på tillsynsmyndighetens begäran lämna upplysningar samt tillhandahålla handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Att det är huvudmannens ansvar att ta fram uppgifterna understryks också i förarbetena till lagändringen. I propositionen står “Det ankommer alltid på sökanden att lämna tillräckliga uppgifter för att en myndighet ska kunna pröva om kraven för att bevilja en ansökan är uppfyllda.”

Det står alltså tydligt att det inte var Skolinspektionens arbete som riksdagen ville styra upp. Meningen var att ställa krav på huvudmännen. Frågan är därför ganska enkel:

Antingen har Internationella Engelska Skolan skickat in de uppgifter som krävs enligt lagen, eller så har de inte gjort det.

Om det är så att det saknas information kan Skolinspektionen utfärda ett föreläggande enligt Skollagens kap. 26 10 § och om det inte hjälper återkalla tillståndet enligt 13 § i samma kapitel.

Det är sant att vårt skolsystem är alldeles för oreglerat. En bra början vore att ställa krav på att åtminstone de regler som finns efterlevs.