Bild: Wikimedia commons

Varför ska kvinnor få en enda dag om året, undrar vissa. Det är överflödigt med internationella kvinnodagen. En dag mer eller mindre, gör det egentligen någon skillnad? Svaret är: 8 mars gör skillnad, trots allt.

"Män mördas, men morden på kvinnor är mycket brutalare. Saker görs med kvinnors kroppar före och efter att de mördas", säger en människorättsförsvarare från Colombia. I veckan släppte Kvinna till Kvinna en rapport med anledning av den 8 mars. Organisationen har intervjuat ett hundratal kvinnorättsaktivister från tio länder. Rapporten är ännu ett bevis på den brutalitet kvinnliga frihets- och människorättsaktivister utsätts för. Kvinna till kvinna jobbar praktiskt med internationell kvinnosolidaritet. Deras arbete med att kartlägga villkoren för kvinnliga aktivister och kräva kvinnors deltagande i fredsprocesser handlar inte om kvinnoessentialism. Arbetet handlar om att visa på våldets strukturer mot kvinnor och vad som händer när halva mänskligheten utesluts från att vara med att fatta beslut och bygga fred.

En akut fråga i dag i Sverige och världen är vad den ekonomiska krisen gör med kvinnors ekonomi och liv. En överväldigande majoritet av dem som har varslats om uppsägning den senaste tiden i Sverige är män. Men vi vet att varslen snart kommer till kvinnorna i den offentliga sektorn. Och kvinnor har redan sämre ekonomi än män och känner dessutom mera av försämringar av välfärden. Arbetsmarknaden har inte heller förändrats på den punkten att kvinnor fortfarande ses som reservarbetskraft.

I går gick det första gången på länge att läsa tidningsartiklar om att kvinnor mår sämre, tjänar sämre och har mindre inflytande. Det vet feminister redan. Det som är symptomatisk för politiken i Sverige i dag är det tydliga bakslag som feministiska frågor har fått. Det är inte bara det att vi har en regering som inte ens har en jämställdhetspolitik. Vi har dessutom en opposition bestående av tre partier, som alla kallar sig feministiska, och som tycks ha glömt bort att de är feminister. Den ökade nationalismen och välfärdfrågorna är två signalfrågor som en feministisk vänsteropposition bör ta upp på den politiska agendan. Högerregering och ekonomisk kris får inte betyda att feminismen undanskuffas och kvinnor åter får vänta på bättre tider.

Det som är mest intressant med 8 mars är att det samma dag över hela världen pågår en kamp – samtidigt. Kvinnor och feminister formulerar problem och ställer krav, vägrar acceptera förtryck och går ut på gatorna över hela världen. Det är stort.