Det är hög tid att skapa ett verkligt paradigmskifte i svensk inkluderingspolitik. Ett skifte som skapar framtidstro och hopp för det nya Sverige, skriver Juan Fonseca, och ger tio förslag på åtgärder.

Sverigedemokraterna vill ha ett invandrarlöst Sverige, men ett sådant samhälle är inte bara orealistiskt och utopiskt utan även farligt för landets utveckling och välstånd. Utan invandrade stannar landet! Utan invandrade riskerar många sektorer inom arbetsmarknaden att kollapsa. 

Den sittande högerpopulistisk regering utnyttjar gängkriminalitet, som är ett resultat av det politiska systemets exkluderingspolitik av många invandrade och deras barn, för att passa på och föreslå selektiva lagar riktade mot alla invandrade och deras barn, inklusive nationaliserade svenskar. Att regeringen och Sverigedemokraterna vill genomföra sin åtskillnadspolitik förstår jag, de tycker så, men att oppositionen lyser med sin frånvaro i aktuella frågor bekymrar mig mycket. Jag får en känsla, hoppas att jag har fel, att man i det tysta samtycker med det som föreslås. 

När världen ständigt förändras och utvecklas är det av yttersta vikt att säkerställa att inga medborgare oavsett ursprung och hudfärg lämnas utanför. Svenska principer som alltid stått i fokus för skapande av ett jämlikt och rättvist samhälle där alla människor får likvärdiga möjligheter att delta, ta ansvar, vara delaktiga och bidra till utvecklingen i samhället, skall vara vägledande i skapandet av det nya landet. 

Utan anspråk på heltäckande program ger jag härmed några förslag som syftar till att främja inkludering, delaktighet, samhörighet och stolthet för oss alla människor som lever och verkar i Sverige att bära den gula tröjan. 

Inkludering – medborgarskap: 

Genom att erbjuda medborgarskap till människor som är födda utanför Sverige, men även för de som innehar permanent uppehållstillstånd i landet, så främjas inkludering i samhället. Ett medborgarskap stärker samhörighet och skapar känsla av tillhörighet och delaktighet. Medborgarskap stärker känslan av identitet och bygger upp engagemang kring landets framtid. Medborgarskap har positiva ekonomiska effekter, exempelvis bättre tillgång till arbetsmarknaden och utbildningssystemet. 

Stadsutveckling med socialt ansvar: 

Genomför omfattande stadsutveckling där ansvariga för exkluderade områden renoverar och förvandlar de aktuella områden till attraktiva och välmående områden. Gör de boende i exkluderade områden, oavsett socioekonomisk bakgrund, delaktiga i processen och ge dem möjlighet att bo kvar och dra nytta av förbättringarna. På så sätt minskar segregation och exkludering. Genom att blanda olika grupper ökar en positiv interaktion och förståelse mellan olika samhällsgrupper. 

Olika bostadsområden – Skattelättnader för blandade områden: 

Skapa incitament för alla som vill bo blandad i mångetniska områden genom att till exempel införa skattelättnader i dessa områden. Genom ekonomisk politik uppmuntrar samhället då till en mer inkluderande struktur i dessa områden. 

En stark utbildningspolitik: 

Säkerställ att alla barn och ungdomar har tillgång till kvalitativ utbildning oavsett socioekonomisk bakgrund. Minska ekonomiska klyftor genom att satsa på och fördela resurser samt att investera mer i skolor i mångetniska områden. Implementera omfattande program för inkludering och antidiskriminering på skolorna. 

Inkluderande ämne i utbildningar 

Inför inkluderande ämnen i hög- och gymnasieskolor, så kan samhället främja ömsesidigt förståelse, tolerans och respekt bland elever. Detta innebär framtagning av anpassade undervisningsmaterial och aktiviteter som främjar en positiv syn på att svenska elever är sprungna ur olika bakgrund och kulturer. 

Medvetenhet och utbildning: 

Öka medvetenheten om exkludering genom kunskapshöjning, information och utbildning. Utbilda medborgare, föräldrar, inklusive lärare, arbetsgivare och beslutsfattare, om de negativa konsekvenserna av exkludering och fördelarna med att främja inkludering. 

Ekonomisk omfördelning: 

Etablera en mer omfattande och radikal ekonomisk omfördelning av resurser genom till exempel en ny Robin Hood-skatt som syftar till att minska exkludering som är kopplad till socioekonomiska faktorer. Aktuell skatt skall gälla under max 5 år.

Arbetsmarknadspolitik: 

Inför stödåtgärder och regleringar som främjar inkludering på arbetsmarknaden. Implementera ekonomiska zoner. Segregation och exkludering går hand i hand med socioekonomisk ojämlikhet, utanförskap och avsaknad av politisk makt. Staten, regioner, kommuner och näringslivet kan skapa ekonomiska zoner i exkluderade områden genom att skapa arbetsplatser, främja sysselsättning, utveckla småföretagsamhet och skapa ekonomisk rättvisa. 

Direktdemokrati och medborgarinflytande: 

Den politiska makten bör arbeta för en omfattande direktdemokrati där medborgarnas röster och åsikter väger tyngre i politiska och sociala beslut. Förslaget innefattar inte enbart exkluderade områden utan hela samhället. En sådan reform skapar intresse och engagemang samt vitaliserar demokratin. Riksdagen bör ändra lagstiftningen och tillåta direktval till stadsdelsnämnderna i våra stora städer. 

Lokalt samspel och samhällsutveckling: 

Engagera det lokala civilsamhället i att bekämpa segregation och exkludering genom att främja samarbete och sammanhållning. Genom att skapa och stötta community-ledda initiativ bryts exkludering och vi kan satsa större resurser på sociala initiativ. 

Sverige kommer även i framtiden att präglas av mångfald och inser vi det ska vi resonera om hur vi tillsammans skapar ekonomisk välstånd för alla, hur vi skapar rättvisa för alla, hur vi skapar en jämlikare och tolerante Sverige för alla. 

Juan Fonseca, före detta riksdagsledamot (s)