I juni väcks Lars Hillersbergs illustratörskap till liv igen i en utställning och en ny bok. Läs ett utdrag från Alexandra Sundqvists humorreportage från Arena #2 2013.
Utdraget är en del av ett längre reportage om humorhögern…
Älskad av många, hatad av minst lika många för sin kompromisslöshet – och sin vilja att skämta om allt – förutom gud – mutade satirikern Lars Hillersberg in ett alldeles eget hörn i samhällsdebatten från 60-talet och framåt. 1968 startade han tidningen PUSS, en föregångare till Galago, där bland andra Lena Svedberg, Lars Norén, Marie-Louise Ekman (då De Geer) och Carl Johan De Geer medverkade. Det var även på 60-talet som Hillersberg avbildade folkpartiledaren Sven Wedén med en tång runt sin erigerade penis i PUSS, i en tid då man fick böter om man spottade på svenska flaggan.
Hillersberg var en obotlig narcissist, som gärna ville vara var än det blåste, men som aldrig ville vara någons vän. Som levererade kaxiga one liners i intervjuer och som skämtade om kungen, skinnskallar, Kissinger, Marx, Hitler, Jan Myrdal – och judar. Själv ansåg han sig vara kommunist, senare i livet gick han ut med att han var religiös.
I juni öppnar Kulturhuset i Stockholm ett retrospektiv av hans konstnärskap. Samtidigt kommer boken “Lars Hillersberg – entreprenör och provokatör”. Utställningen är inte helt okontroversiell, då Lars Hillersberg under 70-talet efter en bildsvit som kommenterade Israel/Palestina-konflikten anklagades för att vara antisemit. En anklagelse som växte i styrka när han även lånade ut en teckning åt Ahmed Rami, grundare av den kontroversiella närradion Radio Islam. Debatten blossade upp igen när Lars Hillersberg tilldelades statlig inkomstgaranti av Konstnärsnämnden år 2000.
Hillersberg förnekade alltjämt anklagelserna.
– Jag hoppas att utställningen kan visa en mer nyanserad bild av den komplexa människa och konstnär som Hillersberg var. Samtidigt vill jag inte förringa hans misstag – läser man vissa av hans bilder ur ett postkolonialt perspektiv, det vill säga där intentionerna är ointressanta, så kan de upplevas som antisemitiska, säger illustrationshistorikern Andreas Berg som också är redaktör för boken om Lars Hillerberg.
Anders Berg tillägger:
– Lars Hillersberg ville utmana och bråka, han kunde visa stor hänsynslöshet i sin konst. Samtidigt stod han alltid på de svagas sida. Han var mot vapen och alla typer av krig. Hillersberg ville väcka människor, få dem att se vilka politikerna som företrädde dem egentligen var.
Vidare menar Berg att Hillersberg successivt knuffades ut i kylan när nyliberalismen bredde ut sig i samhället, delvis för att han var moralist. Nyliberalismen är, i traditionell mening, omoralisk. Det är dess strategi att aldrig diskutera saker i allmänhet, men gärna i detalj. När det kommer till REVA så tenderar de ansvariga att göra passviseringarna i tunnelbanan till enskilda misstag av omdömeslösa poliser, i stället för att diskutera de grundläggande problemen med ”projektet”.
I SVT:s Kulturen, från 1988, säger Lars Hillersberg:
– Jag är egentligen inte så road av karikatyrer, mer intresserad av någon sorts situationens psykologi …”
Programledaren Ulrika Knutson frågar honom om det är ett självändamål att reta upp folk. Hans svar:
– En satiriker eller hädare har väl egentligen en moralisk syn på världen, är optimist. Han tror att det går att förändra världen. Annars skulle han väl inte lyfta en blyertspenna.
För den som vill ta ett kollektivt ansvar tycks det finnas fler incitament för att lyfta pennan, än för dem som är helt nöjda med sakernas tillstånd.
Publicerad i #Arena #2 2013. Artikeln är ett utdrag från “Om moderater kunde roa” i Arena #2 2013: Vad skrattar högern åt? Om man inte vill sparka nedåt, och inte gillar humor som sparkar uppåt – är det en mittfåra av trevlig underhållning som återstår?
För att läsa mer, köp lösnummer eller prenumerera här »
Alexandra Sundqvist är frilansjournalist.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
