I Dani Rodriks vision för en global ekonomisk världsordning får enhetliga regler stå tillbaka för lokal demokrati.
Skulle Kina ha kunnat utvecklas som landet gjort om det tvingats följa samma internationella spelregler som USA? För Harvard-professorn Dani Rodrik är svaret ett självklart nej.
I hans vision för en global ekonomisk världsordning får enhetliga regler stå tillbaka för lokal demokrati. Magasinet Arenas chefredaktör, Mikael Feldbaum, intervjuade författaren till ”Globaliseringsparadoxen” vid ett Stockholmsbesök.
Du hävdar att en global regering och globala regler är extremt avlägset och inte ens önskvärt. Är inte det en deprimerande slutsats?
– Vår värld är alldeles för olik för att kunna ha en global regering. Vi har olika preferenser, behov och historiska bakgrunder som gör olika regler nödvändiga. Föreställ dig att Kina skulle ha samma regler som USA om finansiell reglering, arbetsmarknad, produktmarknader och skatter. Skulle då Kina ha kunnat åstadkomma den enorma tillväxt och den fattigdomsreducering som de uppnått de senaste 30 åren?
– Jag tror att svaret är ett tydligt nej. Kina gjorde många innovationer i finansiella regleringar och institutioner. Kina är det bästa exemplet på ett land som tänkte ut exakt hur det skulle lösa sina problem på ett pragmatiskt sätt som var specifikt för landets egna förhållanden.
– Vi kan inte förneka länder det här sättet att utvecklas, eller länder som Sverige att ha de regler som deras invånare vill ha. Den tanken är inte deprimerande utan demokratisk. Olika behov ska få utlopp genom processer som håller ledarna ansvariga och styret demokratiskt och som ligger nära medborgarna, inte globala processer. Det är inte bara realistiskt utan normativt eftersträvansvärt.
I “Globaliseringsparadoxen” (2012) förespråkar du en ny ekonomisk modell som du kallar en ny Bretton Woods-kompromiss. . .
– Vi kan göra två misstag: om vi ger all makt åt stater får vi protektionism och autarkier Men om vi väljer den andra vägen, det jag kallar hyperglobalisering med total rörlighet av varor, tjänster och kapital, tar vi bort staternas chans att tillhandahålla det som behövs för att marknader ska fungera väl, som regleringar till legitimering av marknader genom socialförsäkringar och kollektivt demokratiskt beslutsfattande.
– Om vi trycker på för hårt för globalisering eroderar vi paradoxalt nog vinsterna av globaliseringen, både genom att vi får en brist på reglering och för att vi underminerar legitimiteten för det ekonomiska systemet.
Du har hävdat att vi har sett slutet för det som kallats The Washington Consensus, det vill säga att privatiseringar och avregleringar leder till utveckling. Finns det något nytt konsensus?
– The Washington Consensus innehöll väldigt praktiska åtgärder, som att privatisera ekonomin, liberalisera priser och öppna upp för handel. Det nya konsensus säger att målet är marknadsvänliga ekonomier som deltar i den globala ekonomin, som ger människor möjlighet att delta i ekonomin och som skapar investeringsvänlig miljö. Men de specifika åtgärderna beror på omständigheterna. De måste anpassas efter olika länder och samhällen.
– Om du vill stimulera privata investeringar kan det i vissa fall vara rätt att liberalisera arbetsmarknaden, i andra att sänka företagsskatten, ibland att minska korruptionen och ibland kan det handla om att ge inhemska industritillverkningen subventioner och incitament att kickstarta. Alla strategier fungerar i olika sammanhang.
Kan kapitalregleringar hindra ett ”race to the bottom”?
– En av delarna i det ”nya Bretton Woods” är att förstå att länder vid vissa tillfällen kan använda kapitalregleringar för att se till att deras regler och skatter inte undermineras av internationell konkurrens. I dag finns en större acceptans för att detta kan vara vägen att gå. För bara tio år sedan trodde vi inte att detta var ett seriöst alternativ, men i dag inser fler att till och med inom EU kan olika länder vilja ha olika tuffa bankregleringar. Globalt kommer vi se mer reglering av internationella valutaflöden för att skattesystemen ska fungera.
Du argumenterar för en Tobinskatt.
– Jag har två skäl att stödja en Tobinskatt. För det första sänder det rätt signal om våra prioriteringar som ett samhälle. För det andra skulle det vara ett bra sätt att erhålla vinster utan att skapa några större hinder mot effektiviteten. Efter finsanskrisen har vi lärt oss att idén att kortsiktig marknadseffektivitet är helt rationell och självkorrigerande ska tas med en rejäl nypa salt. Därför offrar vi inga stora nyttigheter genom att införa en skatt på, säg 0,1 procent på finansiella transaktioner. Vinsten kan användas till investeringar i grön teknologi eller globala hälsosystem.
Hur ska vi lösa eurokrisen?
– Eurozonen möter en djup strukturkris och jag är pessimistisk till utvecklingen. Euroområdet möter globaliseringsdilemmat. Om du vill ha integrerade marknader måste du ha ett demokratiskt styre för att utveckla det. Om euroområdet vill integreras måste det ha en demokratisk politisk union. Annars måste man ge upp den ekonomiska unionen. Ju längre man skjuter upp beslutet desto dyrare blir det.
– Jag tror att ledarna i euroområdet köper tid just nu. Jag vill inte förminska det här stora beslutet men om vi inte står upp för ett beslut snart så gräver vi oss djupare ned i problematiken.
När du återvänder till USA, vad skriver du i din blogg om Sveriges ekonomi?
– Sverige har alltid varit ett land som folk som jag, med socialdemokratiska ambitioner, har sett till för inspiration och en försäkran om att det går att skapa ett civiliserat, anständigt samhälle som är rikt men också jämlikt. Sverige har haft sina med- och motgångar, men i dag framstår Sverige som en förnuftets ö i en värld som blivit galen.
– Jag tror att Sveriges beslut att inte gå med i euron var rätt, även om de flesta ekonomer vid den tiden förespråkade euromedlemskap. Jag tvivlar på att det finns ekonomer som fortfarande anser att Sverige borde ha gått med. Jag tror att det är ett bra exempel på hur det ibland kan vara bra att säga nej till mer globalisering. Sverige är ett exempel på hur du kan behålla dina särskilda egenskaper samtidigt som du är mycket globaliserat samhälle.
Mikael Feldbaum, chefredaktör Magasinet Arena
Läs också den första delen av intervjun där Dani Rodrik ger sin syn på bristerna hos dagens nationalekonnomin och faran med poltiker som lutar sig för tungt mot ekonomer.
Fotnot: Dani Rodrik besökte i Stockholm i samband med Institutet för internationell ekonomis 50-årsjubileum och talade också vid ABF:s och Global Utmanings seminarium.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
