Bild:  eprouveze/Flickr.com/CC

 

Det nya matlandet Sverige utgörs av en vit manlig kamratklubb.

Det finns mycket att säga om Guide Michelin, däckfabrikantens krogguide som är så inflytelserik att Alliansen uttalat arbetar för fler svenska stjärnor i den, men jag ska nöja mig med att påminna om det mest uppenbara. Den är neutral.

Recensenterna har inga intressen gemensamma med dem de bevakar.

I Marcus Joons stora reportage om den suddigt visualiserade regeringsvisionen Sverige – Det nya matlandet i förra numret av Arena är det ett företag som återkommer, och i en rad olika roller.

White Guide, som också ger ut tidningen White Paper. Krogguiden utger sig på sin hemsida för att vara ”den enda heltäckande restaurangguiden i Sverige som utvärderar den svenska restaurangscenen med journalistisk integritet”. Ett påstående som spricker när det framgår att White Guides chefredaktör Per Styregård också sitter i ”landsbygdsministerns expertråd för utvecklingen av Matlandetvisionen”.

För White Papers del är kopplingen ännu starkare. Tidningen märkt med ”Nya matlandet Sverige”, och ett engelskspråkigt nummer varje år är direkt bekostat av regeringspengar.

En annan av företagets publika företrädare heter Mattias Kroon, redaktör för White Guide Öresund.

Mest känd är Kroon som krogkrönikör i Sydsvenskan, där han ägnar sitt spaltutrymme åt att romantisera en diet på tjuvjagade och tvångsmatade ortolansparvar samt att läxa upp barnfamiljer vars Burger King-middagar han anser luktar bajs (”Tydligen är det lagligt att [inom Skånetrafiken] äta medhavd avföring”).

Vid sidan av att bekräfta sin tillhörighet i den märkligt inflytelserika kadern svenskar med A. A. Gill-fetisch (de finns även på Dagens Nyheter, som två år i rad bekostat den brittiske snobbens orerande om Stockholms krogar) driver Kroon ett projekt som heter Exceptionell råvara.

Det är finansierat av Matlandet Sverige, och något han gör i samarbete med en rad manliga svenska toppkrögare.  Vissa av dem baserade inom bevakningsområdet för White Guide Öresund.

”Journalistisk integritet” framstår i sammanhanget minst sagt som en utmaning.

När jag var yngre och skrev om musik utmålades det som en stor skandal om ett skivbolag bekostade en flygresa och en tidning därmed kunde träffa en artist de annars inte hade haft råd att intervjua. Med åren blir man som luttrad.

Att personer med F-skattsedel blir mångsysslare framstår i dag närmast som en naturlag.

Inte bara av nöd, utan också för drivkraften att påverka det man bryr sig om konkret, i stället för att ”bara tycka”.

När det gäller de dubbla stolarna är det naturligtvis mer anmärkningsvärt att regeringen bjuder in vårdkapitalister som Attendos vd Henrik Borelius för att staka ut den gemensamma välfärdens framtid, än att en krogguidechef träffar landsbygdsministern några gånger.

Ändå är intrycket av vit manlig kamratklubb svårskingrat. Det är så bedövande provinsiellt alltihop.

Var det verkligen det som var avsikten med det nya matlandet?

Jenny Damberg

Uppdatering: Mattias Kroon slutade som redaktör för White Guide Öresund 2012. Per Styregård avslutade sitt uppdrag som chefredaktör för White Guide 2011.