Kommer Lööf kunna göra Centerpartiet till ett verkligt mittenparti igen? Och vill hon ens själv?

Om en vecka är det dags för det framtvingade mötet i Annie Lööfs Maramö. Redan ortsnamnet låter plågsamt likt Mardröm och att allianskollegorna åker dit så motvilligt gör ångesten än mer påtaglig. Centerpartiets opinionssiffror är ett skämt och oavsett om man tittar man väljarstödet på kort eller lång sikt pekar all utveckling obönhörligen på att partiet rasar ur riksdagen i nästa val.

Samtidigt har klumpiga uttalanden – till exempel att näringsminister Lööf inte visste om Sverige säljer vapen till Kina eller inte – och oförmågan att försvara och förklara förslaget till idéprogram lett till att Annie Lööf har fått mer stryk än någonsin. Bara att man måste kalla till presskonferens för att lansera förändringarna av det egna förslaget illustrerar hur svårt man haft att bottna. Men trots att hon är den mest utskrattade och attackerade partiledaren sedan Håkan Juholts värsta dagar har hon aldrig sett säkrare och starkare ut än när hon inleder presskonferensen på måndagen. Det imponerar onekligen. Och självsäkerheten gör att också Centerpartiet låter mer spännande än på länge.

Annie Lööf redovisar det omarbetade idéprogramsförslaget och beskriver nu Centerpartiets liberalism som social, decentralistisk, grön, jordnära, frihetlig, rättvis, hållbar. Partiet tycks också vända tillbaka och återta det tidigare så avgörande kärnkraftsmotståndet. Nu ska de arbeta för att Sverige ska vara helt förnybart inom en generation. Något som är i princip omöjligt i samma stund som en enda ny kärnkraftsreaktor påbörjas.

Denna gång håller också argumentationen om fri invandring bättre ihop, vilket gör att den frågan knappast kommer bli fullt lika mycket av en stötesten inom partiet framöver.

Annie Lööf pratar också om ”välfärd efter behov, inte betalningsförmåga” och säger att formuleringen om att staten ska vara så liten som möjligt nu stryks helt. Centerpartiet har helt klart tagit till sig av den omfattande och högljudda kritiken, därom råder inget tvivel. Vänder Lööf bara opinionsutvecklingen kan hon faktiskt gå stärkt ur krisen med facit i hand. Presskonferensen hamnar alldeles oavsett på hennes pluskonto.

Lööfs största utmaning nu är förstås fortsättningen. Tror hon själv på de signaler hon sänder ut nu? Är detta verkligen hennes centerparti? Det är tveksamt eftersom hon alltid tidigare varit mycket nära de nyliberala strömningar hon nu svär sig heligt fri från.

Hennes fiende är förstås också alliansen som sådan. Att där inte finns något utrymme för ett verkligt mittenparti (förutom i den nymoderata retoriken) står klart sedan tidigare. Allt det som var det gamla Centerpartiet förhandlade marknadsliberala Maud Olofsson med ett leende bort till förmån för makt och inflytande. Att treprocentspartiet Centern ska få gehör för mer mittenorienterade förslag i den tvångströja alliansen blivit för de tre småpartierna, när partiledaren själv inte är superintresserad av den förändringen, förefaller osannolikt.