Torbjörn Josefsson. Foto: Pixabay

PSYKOLOGI Ny forskning visar vad som är bästa metoden för att prestera på topp när förhållandena är som sämst.

En personlig utmaning, du måste kliva in och prestera. Genast börjar de negativa tankemönstren flöda, hur snett det kan gå och vilka brister du har. I traditionell mindfulness är det nu du ska uppmärksamma det här automatiserade tjattret och byta ut tankebanorna mot en motbild, det negativa ska ersättas med positiva självbilder och slutsatser.

Ny forskning visar att det inte är det mest effektiva sättet att hålla fokus vid krävande prestationer. Snarare ska tankarna bara få flöda förbi, med ett grundfokus i att allt detta negativa bara är just tankar – det är inte på riktigt.

– Vi har en hjärna som är automatiserad, vi behöver inte anstränga oss för att dra slutsatser utifrån situationer vi hamnar i utan får omedelbar information baserad på tidigare upplevelser och erfarenheter. Problemet blir när det som finns lagrat är negativt, säger Torbjörn Josefsson lektor i psykologi vid Centrum för forskning om välfärd, hälsa och idrott vid Högskolan i Halmstad.

I en ny studie publicerad hos Springer har han och Henrik Gustafsson, docent i idrottsvetenskap vid Karlstads universitet, forskat kring mindfulness och prestation hos idrottare. Två grupper elitidrottare jämfördes, en grupp som fick traditionell mental träning och en som använde en metod som består av både mindfulness och en acceptansbaserad intervention. Den sistnämnda metoden, benämnd Mac – mindfulness, acceptance, commitment, visade sig ge en mycket bättre effekt än den traditionella mentala träningen där utövarna ska ”tänka positivt” när negativa tankemönster kickar igång.

Grunden i Mac är just att notera de negativa tankarna men lära sig att inte reagera eller agera på dem.

– I högpresterande miljöer som elitidrott är det svårt att ”ta bort” negativa tankar och ersätta dem med postiva, just för att det här handlar om automatiserade reaktioner. Vad vi kan lära oss är att inte låta dem påverka oss i stunden.

Josefsson tar EM-matchen i herrfotboll mellan Frankrike 2004 som exempel på förmågan att hålla fokus trots ett pressat läge. Det stod 1-1 i öppningsmatchen med bara sekunder kvar när Frankrike fick straff. Superstjärnan Zinedine Zidane gjorde sig redo för att lägga straffen, kräktes, och satte sedan bollen i mål.

– Det visar att det är naturligt att ha de här rädslorna och tankarna, som kan ge starka reaktioner även bland stjärnor som Zidane, men att vi måste kunna prestera i alla fall.

I stället för att låta det negativa mönstret ta över, ska vi lära oss att det inte är sant. Lättare sagt än gjort, menar Torbjörn Josefsson. Men det går.

– Det är ingen quickfix, det kräver övning i att stärka sin uppmärksamhetsförmåga och identifiera sina negativa tankemönster och när de leder till reaktioner. Det handlar inte om att förändra innehållet i vad som tänks, utan relationen till det. Ta inte tankarna så allvarligt, är ett enkelt sätt att beskriva det på. Du är inte dina tankar, du är så mycket mer. Och det du tänker om dig själv är inte nödvändigtvis sant.

Ställ dig lite vid sidan om dig själv och se om de negativa tankebanorna verkligen är rimliga. Kan det här verkligen stämma? Skulle jag tänka så här om någon annan som är eller agerar som jag?

Den metodik som användes i forskningsstudien gick ut på att låta idrottarna identifiera sina värderingar, hur de vill uppfattas som idrottare och människor.

– Sedan fick de analysera själva vad i beteendet som är i linje med hur de vill uppfattas, och vad som inte är det. ”Hur ska jag göra för att komma närmare att vara den jag vill vara, med den värdegrund jag har”.

Nästa steg blev att sätta upp målsättningar för att nå målbilden som stämmer med den inre värdegrunden. I det involverades andra i lagen, för att på så sätt få hela gruppen att engagera sig i varje individs personliga mål och vägen dit. Det är ett arbetssätt som även arbetsplatser skulle kunna använda sig av, anser Torbjörn Josefsson. Det ger en form av stödsystem där gruppen hjälps åt i att nå både gemensamma och egna mål. Och en öppenhet för att prova nya sätt att nå sina mål, med en acceptans för att det ibland inte funkar.

– Det här handlar om att prestera på topp när det är som svårast. Inom elitidrotten och andra lägen med stark press och prestation kan det här bli skillnaden mellan att vinna och förlora.