Camilla Frankelius, förhandlingschef för Sveriges Ingenjörer och del av PTK:s förhandlingschefsgrupp.

las-avtal Tjänstemännens förhandlingsorganisation, PTK, vill att det avtal de slöt med Svenskt Näringsliv om omställning och flexibel arbetsrätt ska bli lag – trots att LO sagt nej. Om förslaget ska bli lag kan det inte ändras, som LO vill, säger förhandlaren Camilla Frankelius.

Hur ser du på den uppgörelse ni till slut sa ja till? 

– Det är två parter eller tre, med oss och LO, som ska bli överens och det handlar alltid om att man får ge och ta. Vi värderar också högt det som är till fördelar för oss och de delarna är tillräckligt starka för att vi skulle säga ja.

Vad är mest positivt där för er i avtalet?

– Framförallt handlar det om omställning, det är det mest positiva för oss, och möjligheterna till kompetensutveckling, där jag tycker att vi har flyttat fram positionerna ordentligt. Nu kan man under sin anställning kompetensutveckla sig och få de ekonomiska förutsättningar som behövs för att kunna ta en utbildning lite senare i livet eller hoppa på en kurs en dag i veckan.  När jag tittar på hur Sveriges ingenjörer ser på frågan, så sker förändringar på arbetsmarknaden trots att man har gått igenom en lång utbildning. Vi kan ju bara se nu när Volvobolagen gör stora förändringar, att det framförallt är kompetensskiften det handlar om. Och att själv kunna påverka den tycker vi är väldigt viktigt. Sen finns naturligtvis också bra bitar vad gäller särskild visstid och hyvlingar. Även om vi inte har jättestora problem med de frågorna så vet vi att stora förändringar sker på arbetsmarknaden och andra grupper kanske kommer påverkas av det här mer än idag.

Vad hände mellan första förhandlingsomgången och nu som fick PTK att säga ja?

– Det var att viktiga saker ordnade till sig på de punkter som vi inte kunnat enas om, där en part vill kanske lite mer än vad en annan skulle kunna tänka sig att diskutera. Det var viktigt att ha hunnit diskutera igenom, reflektera och landa i olika frågor, och sedan sätta sig igen och förhandla.

Vad smärtar mest i uppgörelsen?

– Jag tycker egentligen inte att man kan säga att något smärtar på så vis, men det är klart att vissa förändringar ger större fördel för arbetsgivarna när det till exempel gäller sakliga skäl. Men vi tycker också att det har blivit en tydlighet i hur vi som parter kan agera. Vi har haft en gedigen genomgång, med arbetsgrupper som har fördjupat sig i konsekvenserna av de här förändringarna som skulle göras. Jag tycker att vi har bottnat i frågorna. Alla parter ska veta vad där det är som gäller och hur man ska hantera frågorna. Där tycker jag vi står på en solid grund i de förändringar vi gjort. Det kommer fortsatt också vara rättssäkert på så vis att det kommer gå att pröva saker i domstol, men att förhandlingsspåret är första anhalten.

När det gäller exempel på vad som har blivit tydligt, nämner hon att man definierat kriterier för sakliga skäl för uppsägning – något som tidigare inte har funnits nedskrivet, utan definierats av praxis i domstol.

Så det är tydligare nu vad som gäller för uppsägning av personliga skäl?

– Det vi har gjort är att utifrån gällande rättspraxis tagit fram texter där vi tydliggjort vad som anses vara bristande prestation, samarbetssvårigheter eller misskötsel och vad det är som gäller om de här händelserna sker. Så när det gäller dessa delar så har det förtydligats.

Ni förespråkar att överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv ska ligga till grund för ny lagstiftning. Finns det svårigheter som kan uppstå eftersom LO inte har ställt sig bakom uppgörelsen vad gäller legitimitet?

– Vi har gjort bedömningen att överenskommelsen är så pass genomarbetad och väl utförd att den faktiskt kan antas som helhet som ny lagstiftning. Oavsett om LO eller andra enskilda förbund kommer ställa sig utanför, det vet vi ju inte.

Handlar det om TCO och Saco:s (som sagt ja till avtalet) storlek i förhållande till LO och var går i så fall gränsen för att ett avtal ska ha legitimitet?

– Varje förbund och organisation gör sina avvägningar – det får man ha respekt för. Vi gör andra avvägningar och tycker att det här är tillräckligt bra och tar hand om de frågor som den svenska arbetsmarknaden har bekymmer kring, som gör att vi stärker anställningstryggheten också, tycker vi. Vi har fått fram ett bättre resultat än vad Toijerutredningen lyckats rendera, det är också en viktig del i det hela.

Camilla Frankelius tycker inte att hon kan bedöma var en gräns ska gå för hur många som står bakom ett avtal, och om man exempelvis bör räkna varje person som medlem.

– Men det är klart – hade det bara varit ett fåtal förbund som sagt ja så hade det varit en annan situation. Men i fallet som det ser ut nu är vi en väldigt stor part som säger ja, men också med en arbetsgivare som har en stor del av arbetsmarknaden som har ställt sig bakom.

Är det ett misslyckande för er som parter i förhandlingen att LO inte ställde sig bakom slutavtalet?

– De frågorna tycker jag att man måste rikta till LO, för jag sitter inte i deras inre krets och vet hur de resonerar. Men vi ser ju också att flera förbund inom LO visar intresse för avtalet.

Hon betonar att det här inte på något sätt skapat någon schism mellan LO och PTK.

– Vi har haft ett jättebra samarbete med LO, och jag ser för mig att vi kommer ha det även framgent. Vi är starkare när vi jobbar tillsammans.

Hur ser du på det här avtalet ni nu förhandlat fram jämfört med det omställningsavtal som Sveriges Ingenjörer stoppade 2015, då ni sa nej på grund av uppluckrat anställningsskydd?

– Klart det är svårt att göra en sådan jämförelse, men det avtal vi har nu är mer genomarbetat, och ger större möjligheter vad gäller omställningsbitarna. Vi ser också att kompetensutvecklingsdelen är mycket bättre än vad vi satt med vid den tidpunkten. Man kan ju alltid vara efterklok. Man vet ju inte vad som väntar i framtiden, men vid det tillfället var det inte tillräckligt bra. Men det avtal som nu ligger på bordet kan vi säga ja.

Det är inte det faktum att hotet om att Toijer-utredningen ska bli lagstiftning, som gjort det lättare att säga ja nu än då, säger Camilla Frankelius:

– Nej, vi har ju hela tiden försökt förhandla de här frågorna och förbättra de delar vi tycker är viktiga – det har ständigt varit på PTK:s dagordning. Men det är klart, att nu blev det ytterligare en ingrediens i det här i och med hur januaripartierna hanterade arbetsrätten, och då har parterna plockat upp den handsken och jobbat vidare.

Hur ser ni på om ert avtal går vidare till lagstiftning och LO försöker få in nya delar i lagen – vilket de säger att de ska göra. Skulle det göra att avtalet sprack om nya förslag läggs till det?

– Den överenskommelse som vi har träffat är en helhet och har en balans som är noga övervägt mellan parterna. Om politiken väljer en annan så upphör vår överenskommelse att gälla.