Det har gått trögt i förhandlingarna på klimattoppmötet COP25 i Madrid. Foto: Naturvårdsverket

KLIMAT Tiden rinner ut under klimattoppmötet i Madrid och flera stora frågor har redan stoppats. Vissa länder har satt sig på tvären och bland annat fördröjt frågan om hur utsläpp ska rapporteras.

Det går trögt under klimattoppmötet COP25 i Madrid, när förhandlingarna nu är inne på sin näst sista dag. Saudiarabien rapporteras liksom vid tidigare klimatmöten ha bidragit till en hel del låsta lägen, liksom Kina. Klimatminister Isabella Lövin (MP) rapporterar till TT om att »Pariseuforin har försvunnit« och att upplevelsen är att vissa länder bromsar, även i till synes okontroversiella frågor.

Dagens Arena når Sara Berggren, klimathandläggare på Naturvårdsverket som ingår i den svenska förhandlingsdelegationen och som ansvarar specifikt för frågan om klimatrapportering. Hon vittnar om en stor besvikelse efter att förhandlingen om bland annat den delen avslutats under natten till onsdagen.

– Vi har inte kommit tillräckligt långt. Det har suttit väldigt fast i vissa frågor och i vissa fall har det snarast gått bakåt. Från en del länder har det varit väldigt låsta positioner och vi märker att det här inte bara är på förhandlarnivå, utan att de fått instruktioner att inte ge efter från en högre politisk nivå, säger Sara Berggren.

Även om ingen hade förväntat sig att komma så långt som till ett beslut i frågan fanns det en förhoppning om att komma betydligt längre än vad som nu blev fallet.

– Det vi förhandlat kring nu handlar om hur rapporteringen konkret ska ske, egentligen väldigt tekniskt med inventeringstabeller och hur rapporteringen av ländernas åtaganden i sina respektive klimatplaner ska se ut.

Förenklat uttryckt så bestämde man i Parisavtalet att alla parter ska rapportera sina klimatutsläpp. I beslutet från klimatmötet i Katowice från förra året, det man kallar för regelboken, bestämde man vad parterna ska rapportera. Och det vi förhandlat om nu är hur det ska rapporteras. Det är lite som en trestegsraket, där det här är sista steget.

Frågan om transparens i rapporteringen är väldigt viktig, menar Sara Berggren. Dels för att upprätthålla förtroendet mellan länderna i att redovisningen går rätt till, dels för att det ska gå att redovisa på ett jämförbart och konkret sätt för alla länder – även de med begränsade resurser.

Sara Berggren, klimathandläggare på Naturvårdsverket, på COP25 i Madrid. Foto: Naturvårdsverket

 

– Man ska kunna lita på att länderna lever upp till de åtaganden i klimatplaner som de satt upp och att de redovisar sin data på ett transparent sätt. Det här är en väldigt viktig och central del i implementeringen av Parisavtalet. Till exempel att inte bara redovisa en utsläppssiffra utan även de data som använts för att räkna fram den, säger Sara Berggren.

Hon vill inte peka ut vilka länder som bidragit till de låsta positionerna, men konstaterar att det kommer att krävas mycket arbete för att komma fram till beslut under nästkommande klimattoppmöte i Glasgow i november.

– Vi misstänker att det här kopplar till andra frågor inom förhandlingarna. Frågorna om rapportering är ingen isolerad ö utan kopplas förstås även till bland annat finansieringsfrågor och tidigare utsläppsåtaganden. På EU-nivå och hög politisk nivå behöver vi jobba mycket med att nå fram till de här länderna för att förstå deras position, de har inte riktigt visat vad det är de vill ha i utbyte för att komma överens i bland annat transparensfrågan.

Trots farhågorna om en antiklimax i hur långt förhandlingarna i Madrid kommer att nå så ville Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie ändå uttrycka visst hopp när Dagens Arena nådde honom på onsdagen.

– Jag skulle gärna ha sett att vi kommit längre, men vi ska samtidigt inte vara klara förrän på fredag, sa han.

Inte heller Mattias Frumerie vill peka ut enskilda länder som bromsklossar utan uttrycker förhoppning om att de sista förhandlingarna på hög politisk nivå ska leda till resultat innan klimattoppmötet är över. Bland stötestenarna finns bland annat diskussionerna om finansiering och kompensation för klimatskador till utvecklingsländer, men också jämställdhet och så att få en avslutning på den stora frågan om artikel 6 – hur utsläppshandel mellan länder ska beslutas.