Utställningsbild från ”Fjällträdgårdar eller Det förlorade paradiset” på fjällmuseet i Funäsdalen och ett av rummen på Café Cineast i Sveg. Foto: Härjedalens Fjällmuseum AB/Gunilla Hamne

Kulturresan Dagens Arena besöker att antal mindre svenska kommuner och tar tempen på deras kulturliv. Härjedalen är  kanske mest känd för skidåkning och annan naturturism. Men här finns också en hel del för den kulturintresserade.

Det som lockar människor till Härjedalens kommun är skidor, skoter, fjällvandring och myskoxar snarare än teater och konst. Härjedalen är en av Sveriges verkliga glesbygdskommuner med 10 145 invånare på en yta av 11 283 kvadratkilometer – varje invånare har en kvadratkilometer. Det betyder  glesbygd med stora avstånd och liten ekonomi. De flesta besökare kör rakt igenom kommunen (ja, Härjedalen är en kommun) och ger sig längst västerut till Funäsdalen. Och där finns en kulturpärla. Kulturen och turismen har liksom slagsida mot väster i Härjedalen. 

Mankell från Sveg

Den största orten i öster är Sveg (Härjedalen har ingen ort som uppfyller kraven på att vara stad) och skulle kunna vara en kulturmetropol. En av Sveriges mest översatta och lästa författare Henning Mankell levde sina första 12 år här. Det var vid Ljusnans strand han drömde om Afrika och Kongofloden och flera av hans böcker utspelar sig i Sveg. Men spåren av Henning Mankell och hans historier är nästan obefintliga.

På kommunens hemsida står att läsa:

I Ljushallen i Medborgarhuset i Sveg finns en mindre utställning om författaren Henning Mankells liv och författarskap.” 

– Man skäms faktiskt när folk från hela världen kommer och frågar efter Henning Mankell och så har vi bara det där att hänvisa till, säger en av Medborgarhusets anställda och pekar mot två glasmontrar. 

Kulturcentrum för Mankell försvann

Där ligger ljusblekta kopior av Henning Mankells böcker och några spridda texter om hans liv och arbete. Det hela påminner mer om ett grupparbeten på högstadiet. 

Men när man frågar visar det sig att det funnits en jättesatsning, ett Kulturcentrum Mankell på 5,5 miljoner som nu försvunnit  utan att någon kan svara på hur. 

– De där osorterade böckerna i ljushallen är resterna av det Kulturcentrum Mankell vi invigde 2007. Det var 100 kvadratmeter i Folkets hus med utställningar, alla hans originalmanus, plats och material för forskning, skärmar med härjedalingar som läste ur Mankells böcker, en guidad vandring till platser i Sveg med anknytning till hans böcker och liv, föreläsningar av författare. Ja, vi lyckades verkligen få till väldigt mycket där. Men kommunen har aldrig förstått Mankells framförallt internationella megastorlek. Så Kulturcentrumet försvann. Ingen har gett mig ett svar på varför, säger Lars Lohmander, som då var kultursekreterare.  

Mankelli i ljushallen Medborgarhuset i Sveg.

Ideella krafter

Inte heller nuvarande kulturchefen Jessica Strand kan förklara hur Mankell Kulturcentrum monterades ner förutom att de montrar som nu står i ljushallen först fick en hörna i biblioteket.

– Jag har bläddrat i pärmar men inte hittat något om hur det gick till. Det är ju jättetråkigt att så mycket pengar gick förlorade.

På frågan om vad som är styrkan med kulturen i Härjedalen svarar hon.

– Absolut de ideella föreningarna, och deras eldsjälar. 

Fem föreställningar per år

Och mer specifikt menar Jessica Strand de två Riksteaterföreningarna i kommunen, Mosippan och Övre Ljusnan.

– Ja, kommunen stöder oss i ord, men inte i handling. Vi ser sällan någon från kommunen på våra föreställningar. Utan våra ideella krafter skulle kulturen falla platt i Härjedalen. Då skulle det inte bli något alls. Bara vi gör allt själva, då är det bra tycker kommunen. Då belastar vi inte dem.  säger en av de där eldsjälarna, Gunilla Hedin, ordförande i teaterföreningen Mosippan. 

Trots saknat stöd lyckas man hålla igång verksamheten.

– Det brukar bli fem föreställningar om året, säger Gunilla Hedin medan hon serverar kaffe i pausen under uppsättningen av Joe Hill med Skottes Musikteater.  

Det finns inte någon teaterscen med ljud- och ljusteknik i kommunen så det är Folkets hus som får vara värd.

Konditori för filmälskare

Förutom att vara ordförande i teaterföreningen sen den startade för 30 år sen agerar Gunilla Hedin guide på Häxmuseet i Lillhärdal, inlevelsefullt  gestaltat till hågkomst av den svenska Häxprocessen som hade sin förödande början just i den härjedalska byn. 

Bild från Café Cineast i Sveg.

 

Svegs mest besökta kulturyttring nu är nog Café Cineast, ett konditori för filmälskare. Ägaren Pär-Anton Ångman har skapat suveräna filmmiljöer med rekvisita inropat från Ebay i de olika rummen. På väg till eller från skidsemestern kan man dricka sitt kaffe i en cell från fängelset på Djävulsön ur Papillon, sitta runt Gudfaderns biljardbord eller övervakas av Motorsågsmannen när man äter sin gigantiska chokladboll med pärlsocker, en av konditoriets specialiteter. 

Vill inte stryka medhårs

I västra hörnet av kommunen, 15 mil från Sveg, nära gränsen till Norge, ligger Härjedalens Åre: Funäsdalen. Här finns inte bara backar för utförsåkning och stilfulla restauranger utan även Fjällmuseet som kanske är det närmaste ett kulturcentrum man kommer i Härjedalen. Museets chef Ola Hanneryd genomför tillsammans med en formgivare  och en pedagog utställningar som är värda en lång omväg. Och de väjer inte för de stora frågorna.

Besökaren kanske förväntar sig en gullig bygdegård, men vi vill överraska dem – inte stryka medhårs, säger Ola Hanneryd.

Fjällmuseets chef Ola Hanneryd Foto: Härjedalens Fjällmuseum AB.

 

Funäsdalen är Härjedalens största turistort med mycket skidbackar, stugor och cykelleder. Något som också avspeglas i kulturen.

–  Vi väjer inte för att ta upp turismen till diskussion i våra utställningar. Vad betyder alla besökare för naturen och kulturen i trakten? Vårt budskap är: “Välkomna hit, men ditt besök innebär också problem. Låt oss prata om det.”

Lockar konstnärer

Funäsdalen har alltid lockat konstnärer med det speciella ljus och storslagna vyer som fjällvärlden visar upp för den som iakttar, som Bengt och Gunilla Ellis, Ragnar Johansson, Hermann Talvik, Gunn Jonsson Shabetai och många andra. 

Mitt i skogen ett par mil från Lillhärdal, står en stor vit staty av Greta Garbo. Den är gjord av den isländske konstnären Jón Leifsson.

 

Det finns ett annat klart eget kulturinitiativ i en annan ända av den stora kommunen. I skogen ett par mil från Lillhärdal, vid en myr bland småvuxen tall och gran, nära en plats som heter Stockholm. Det är inte lätt att hitta och det är meningen. Där dyker plötsligt en stor, vit staty av Greta Garbo upp, “Statue of Integrity” av den isländske konstnären Jón Leifsson. Statyn kom till på initiativ av Fotografiska museet i Stockholm och släpptes ner med helikopter 2016 när museet hyllade den stora skådespelerskan med stark integritet.

– Greta Garbo gillade ju inte uppmärksamhet så de tyckte att hon passade bra här ute i skogen, säger Jón Leifsson, som kör från sitt hem i Skåne varje år för att kolla hur Greta mår och att betongen består. 

Härjedalen verkar inte vilja ha någon kulturell uppmärksamhet. Kanske vill de vara lite hemliga av sig. Som Greta Garbo i skogen.

-Vad händer om man tar bort all kultur? Inte mycket till liv kvar, eller hur? Bara äta, sova och “Bonde söker fru”, kommenterar Gunilla Hedin.

Dagens Arena kulturredaktion firar ett år med att rapportera om hur kulturen mår i ett antal  svenska småstäder. Vad är på gång i Kultur-Sverige just nu? Vilken kultur engagerar invånarna? Vad har hänt över tid med kulturen i Sverige? Det är frågorna vi vill ha svar på. 

Text & foto: Gunilla Hamne