Hot mot miljöaktivister ökar

NYHET Mord, hot och trakasserier. Situationen för miljöaktivister världen över blir allt svårare, visar en ny rapport från Naturskyddsföreningen.

70 länder har infört lagrestriktioner som hindrar medborgare att engagera sig i frivilligorganisationen inom bland annat demokrati, miljö och mänskliga rättigheter sedan 2012. Och varje vecka mördas tre miljöförsvarare någonstans i världen.

– Sedan 15 år tillbaka har vi sett en demokratisk tillbakagång i världen som slagit väldigt hårt mot civilsamhället och hårdast mot de som kämpar för mänskliga rättigheter, säger Victor Åström, strateg för globala utvecklingsfrågor på Naturskyddsföreningen.

Han är författare till miljöorganisationens rapport Miljöförsvarare under attack – om hoten mot dem som skyddar vår natur som presenterades på måndagen. Även om den inte täcker situationen globalt fullt ut ger studien, med vittnesmål från 25 miljöorganisationer i tio länder som Naturskyddsföreningen samverkar med, en tydlig bild av en allt svårare situation för de som kämpar för miljön. Statistik från bland annat organisationer som Global Witness, som dokumenterar övergrepp specifikt mot miljöförsvarare, visar dessutom att hot, våld och mord ökar.

– 86 procent av de 19 miljöorganisationer som har svarat säger att läget i de länder de är verksamma har blivit sämre under senare år till följd av det minskade demokratiska utrymmet. 80 procent säger att de har svårt att genomföra sin verksamhet som tänkt, lika många uppger att de måste vidta särskilda säkerhetsåtgärder för att känna sig trygga. Det visar en stor utsatthet, säger Victor Åström.

Det vanligaste är fysisk eller digital övervakning, som 70 procent uppger att de drabbas av, följt av smutskastningskampanjer.

– Det kan komma från både regeringen, regeringsvänlig media och från företag. Därefter börjar det bli väldigt obehagligt, vi ser att dödshot kommer på tredje plats och mord på fjärde plats i vilken typ av hot miljörörelserna utsätts för.

Organisationen Front Line Defenders som bland annat dokumenterar mord på människorättsförsvarare globalt rapporterar att 321 personer dödades i 27 länder förra året. Det är en ökning från 281 mord 2016 och 312 år 2017. Siffrorna visar även att en stor andel av de som mördats varit miljöförsvarare.

– Filippinerna är på första plats bland länderna där flest personer har dödats, följt av Colombia, Indien och Brasilien. Den här statistiken ska inte tas som en absolut sanning, att det är färre rapporter från Afrika betyder inte nödvändigtvis att det är mindre våld där – utan snarare att det är svårare få rapporter från afrikanska länder i och med att civilsamhället generellt är svagare där, säger Victor Åström.

Statistiken från Global Witness visar att flest mord skett av miljöförsvarare som protesterat mot gruv- och utvinningsindustrin, följt av de som protesterat mot jordbrukssektorn och därefter skogssektorn. Ofta handlar konflikten om markexploatering, vilket kan förklara att de som utsätts för attacker oftast är urfolk eller företrädare för lokalsamhällen i området.

– Trots att vi bara är 5 procent av världens befolkning finns det urfolk i territorier där 80 procent av den biologiska mångfalden finns. Urfolk försvarar dessa områden inte bara för att de är viktiga ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv, utan också för att de är viktiga ur ett kulturellt perspektiv. Vi är de vi är för att vi är kopplade till de här platserna, säger urfolksaktivisten Carmen Blanco Valer, som var en i panelen som diskuterade Naturskyddsföreningens rapport och vad Sverige kan göra för att stärka skyddet för utsatta människorättsförsvarare.

Hon reser världen över för att stödja urfolk och folkbilda om situationen i bland annat Latinamerika – och har en rekommendation:

– För att stärka urfolkens skydd är det viktigt att man skriver under ILO-konventionen 169 om urfolks rättigheter. Om till exempel Sverige inte skriver under den konventionen kan man inte ha trovärdighet i den här frågan, säger Blanco Valer.

ILO 169 från FN:s internationella arbetsorganisation handlar om skydd för ursprungsfolk och stamfolk. I Sverige har det varit en långdragen historia där konventionen berör samerna och deras kamp för rätten till land och vatten.

– Den parlamentariska situationen i Sverige i dag är att vi inte har majoritet för att ratificera ILO 169. Som miljöpartist skulle jag gärna göra det, men det krävs ett riksdagsbeslut. Det finns en oro bland vissa partier om att det finns motstående intressen, vi får nog helt enkelt konstatera att vi har olika ideologisk grund i detta, säger Gunvor Ericson, statssekreterare med ansvar för miljöpolitiska frågor på miljödepartementet.

Carmen Blanco Valer lyfte även fram vikten av att sätta större fokus på genus och etniskt ursprung än vad som gjorts i rapporten.

– Kvinnliga människorättsförsvarare kanske inte mördas lika ofta som män om vi ser till statistiken, men de är utsatta för sexuella trakasserier, våldtäkter och även hot som riktas mot deras barn. Även rasismen måste synliggöras mer. Det är bättre att prata klarspråk om den ökade utsattheten sett till kön och ursprung.

Bland de möjliga åtgärder som togs upp fanns även att försöka påverka via svensk exportstrategi som nu diskuteras på politisk nivå och att ställa krav via det svenska ägandet i pensionsfonder. Även på högsta politiska nivå pågår arbete specifikt riktat till att värna civilsamhället, meddelar Gustaf Lind, chef för enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt på utrikesdepartementet.

– Den här mandatperioden har vi ett antal huvudprioriteringar, en handlar just om demokratiutveckling som ni kommer att se väldigt tydligt i utrikespolitiken framöver.

Han tog upp ett antal satsningar som myndigheten gör för att stödja civilsamhället globalt och lyfta fram de övergrepp som sker.

– Det är otroligt viktigt att sätta ett ljus på vad som händer, de här länderna hatar att bli uppmärksammade och kritiserade, konstaterar Gustaf Lind.