Jimmie Åkesson
Jimmie Åkesson

Risken att uppröra LO-väljare är mindre farlig för ett parti som har vittring på att bli insläppta i de riktiga finrummen.

Varje år köper myndigheter, kommuner och landsting varor och tjänster för 600 miljarder kronor. Regeringen har lagt ett omfattande utredningsarbete och stor prestige i att få till ett förslag som också anpassar svensk lagstiftning till nya EU-direktiv. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) vill samtidigt lagstifta så att företag som vill sälja till det offentliga måste erbjuda sina anställda lön, semester och arbetstid i enlighet med svenska kollektivavtal.

Förslaget är inte perfekt, exempelvis omfattas inte tjänstepension i de krav som ställs. Men det är ett gott försök att städa upp på en oreglerad marknad och där konsekvensen blivit att kommuner börjat utforma egna regelverk för upphandling på hemmaplan, vilket riskerar att bli väldigt rörigt. Shekarabi lovade också i våras att förslaget skulle omfatta alla led i entreprenaden, men var förstås inte säker på om det skulle gå igenom riksdagen.

När SD nu fäller förslaget, är det en logisk följd av partiets  högervridning, eller »anpassning i näringslivsvänlig riktning« som det också kan kallas. Det tydligaste exemplet var kanske omsvängningen i vinstfrågan i våras.

Det finns starkt stöd i opinionen för att erbjuda schyssta villkor när det offentliga upphandlar. Men risken att uppröra sina väljare ur LO-leden kanske känns mindre farlig för ett parti som samtidigt har vittring på att bli insläppta i de riktiga finrummen efter nästa val.

När Anna Kinberg Batra pressades i Agenda den 28 augusti om SD som möjlig samarbetspartner, kallade hon dem visserligen till sist för ett rasistiskt parti, men hon räknade även upp ett antal politikområden som gör att hon inte vill ha deras stöd: »De säger nej till Nato, vänder sig mot Europasamarbetet, har inga lösningar för integrationen.« Ska vi gissa att vi kommer att få se omsvängningar på något av dessa områden framöver?