Bild: Flickr/Hans Olofsson
Bild: Flickr/Hans Olofsson

I veckan lanserades de första lokala klimatinvesteringarna i regeringens satsning Klimatklivet. Men tidigare liknande stöd har inte varit särskilt effektiva, enligt forskare.

När Margot Wallström gjorde comeback i valrörelsen ifjol lanserade Socialdemokraterna ett miljömålsprogram för att ge stöd till lokala investeringar. Idag presenterade Naturvårdsverket de första satsningarna.

24 åtgärder har beviljats stöd på sammanlagt 123 miljoner kronor fram till 2018. Det handlar till exempel om laddstationer för elbilar, biogasanläggningar och konvertering från fossil olja till fjärrvärme. Satsningar som förväntas ge en minskning av utsläpp på totalt 40 000 ton per år.

Sammanlagt satsar regeringen knappt två miljarder fram till 2018 på lokala klimatinvesteringar och senare i år kommer ytterligare pengar delas ut.

Lokala klimatinvesteringar är inget nytt. 1998 infördes de lokala investeringsprogrammen, LIP, där 6,2 miljarder avsattes i syfte att öka den ekologiska hållbarheten. Det följdes av Klimatinvesteringsprogrammet Klimp, ett stöd som alliansregeringen avskaffade till förmån för investeringsstödet Hållbara städer.

Eva Samakovlis, docent i nationalekonomi och chef för Konjunkturinstitutets miljöekonomiska enhet där man har tittat närmare på hur effektiva dessa stöd har varit.

– Vi tycker att det finns bättre styrmedel som är kostnadseffektiva.

I en rapport har forskarna radat upp ett flertal brister med klimatstöden. Dels har man historiskt sett försökt fånga in flera mål, till exempel både mot minskade utsläpp och ökad sysselsättning. Något som gjort det svårt att jämföra projekten med varandra, för att kunna identifiera och ge stöd till de mest effektiva projekten.

Dels har man inte tagit hänsyn till att andra styrmedel, till exempel koldioxidskatten, också generar utsläppsminskningar när man har uppskattat stödets effekt. Något som enligt forskarna lett till att utsläppsminskningarna överdrivits.

– För att effektivisera stöden bör man försöka identifiera områden som andra styrmedel inte kommer åt, som metanutsläpp i jordbruket, säger Eva Samakovlis.