Böcker Rasismen i Boston 1974, Berlin på 1920-talet, Stockholm vid förra sekelskiftet, Glasgows tidningsvärld på 1980-talet och Malmö i dag. Det är inramningen för några av de deckare ni bör plocka med er på semestern.
Att leta fram deckare som bärs fram av ett samhällsengagemang är egentligen som att slå in en vidöppen dörr. Även i sin mest ytliga form bygger ju genren på att problematisera företeelser och tendenser i samhället. Pusseldeckare i högborgerliga miljöer är kanske på gränsen, men till och med där brukar karaktärerna speglas utifrån ett klassperspektiv, för att ta ett exempel på en konfliktyta som är vanlig i alla former av kriminalgåtor.
Ändå vill vi tipsa om några sällsynt goda exempel på just detta – deckare med samhällsengagemang.
Hatets hjärta
Av Dennis Lehane
Redan i debuten med ”En drink före kriget” för över 30 år sedan slog Lehane fast några teman som sedan återkommit i alla hans böcker. Som klassamhället och rasismen i USA och barndomsstaden Boston. Allt han skriver bottnar i det som skaver där. Det har blivit sju böcker om deckarparet Patrick Kenzie och Angie Gennaro, den första är just ”En drink före kriget”. Alla med utgångspunkten i Southie, ett vitt, fattigt arbetarklassområde i södra Boston befolkat av irländska katoliker. Han har även skrivit och en hel rad fristående ofta episkt upplagda kriminalhistorier, som ”Mystic River” eller böckerna om maffiabossen Joe Coughlin.
Frågan är om han ändå inte är som mest förbannad över samhällets tillstånd i sin senaste bok, ”Hatets hjärta”. Huvudpersonen Mary Pat är rasist, som alla i hennes omgivning. Året är 1974 och elever ska just börja skjutsas mellan stadsdelarna för att bryta segregationen. Stora protester utbryter. Mitt i detta försvinner Mary Pats dotter. Det är en mörk berättelse, men i huvudkaraktärens inre monologer kryper hoppet ändå fram. Insikten att rasismen inte är svaret när fattiga grupper ställs mot varandra.
Fristaden
Baby X
Av Lena Sundström och Jens Mikkelsen
Journalisterna Lena Sundström och Jens Mikkelsen publicerade förra året sin första deckare, ”Fristaden”. Den utspelar sig i Malmö, med journalisterna Anne och Sven som huvudkaraktärer. I Fristaden hittas Malmöprofilen Rebecca Rönn mördad och jakten på svar leder de båda journalisterna till ett underjordiskt Malmö, med papperslösa flyktingar och män som tar klassklyftor och rasism för givet och betraktar människor som handelsvaror. Det är spännande, medryckande och realistiskt, och både språket och intrigen präglas av de båda författarnas bakgrund som grävande journalister. ”Fristaden” vann Deckarakademins pris för bästa debut 2024 och i år har uppföljaren ”Baby X” landat på bokdiskarna. Den ligger på min egen läslista för sommaren.
Död mans kvinna
Av Katarina Wennstam
Wennstam tillhör den exklusiva skara av författare som har lyckats omvandla sitt politiska engagemang till skarpa, medryckande och smarta deckare. Det är ingen lätt sak. Alltför ofta låter författaren engagemanget överskugga berättandet. Så är det inte för Wennstam. Hon klarar av att göra båda sakerna på samma gång.
I en rad bästsäljande böcker, som trilogin ”Smuts”, ”Dödergök” och ”Alfahannen”, har hon diskuterat mäns våld mot kvinnor, och för ett par år sedan flyttade hon sina berättelser till tiden kring sekelskiftet. Först i ”Döda kvinnor förlåter inte”, där fyra kvinnor ur olika samhällsklasser på en adress i Stockholm förs samman av dödsfallet på deras gård. En kvinna har försökt genomföra en illegal fosterfördrivning. Därefter i förra årets uppföljare ”Död mans kvinna”, där samma kvartett kvinnor ingår. Den här gången har en av dem, Fredrika Nilsdotter, öppnat en detektivbyrå under ett manligt alias (Tankarna går osökt till den gamla klassikern Remington Steele, som gick på SVT på 1980-talet). Intrigen tar sin början när teaterdirektören Georg Valentin dör efter ett fall från Katarinahissen.
Wennstam har själv skrivit om varför hon flyttat sina berättelser drygt hundra år bakåt i tiden: ”Det är så fascinerande att göra research om kvinnors situation i Sverige kring förra sekelskiftet, men också skrämmande med tanke på hur begränsade deras liv var. De flesta kvinnor var omyndiga och helt i händerna på män. Samtidigt är detta en tid då drömmar om en ljusare och mer jämlik framtid börjar ta form.”
Blodsarv
Av Denise Mina
Egentligen skulle vilken som helst av den skotska deckarförfattaren Denise Minas böcker platsa på listan. Mina är uppväxt i Glasgows arbetarkvarter, som utgör fonden för de flesta av hennes berättelser. Blodsarv (utgiven 2001) är den första i en serie böcker om den unga journalisten Paddy Meehan, som i den första boken bara är 18 år och springflicka på en tidning i Glasgow. Handlingen utspelar sig på 1980-talet och med total precision skildrar Mina sexismen och den brutala jargongen på den tidens tidningsredaktioner. Ett inlägg i Metoo-debatten nästan 20 år före Metoo.
Paddy Meehan vill bli riktig journalist men får inget stöd av sin katolske pojkvän. När en liten pojke blir mördad grips två tolvåringar. En av dem är släkt med Paddys pojkvän.
Det handlar om klass och kön och hur ett modernt samhälle behandlar barn som begår brott. Trots att boken är nästan 25 år gammal är den hyperaktuell i vår tid, där det finns förslag om att döma 13-åringar till fängelse.
För deckarläsarna kan det vara intressant kuriosa att Denise Mina under sin research av hur det var på tidningsredaktioner på 1980-talet tog hjälp av den äldre deckarkollegan Val McDermid, som under det årtiondet arbetade på just sådana redaktioner i Glasgow.
Babylon Berlin
Av Volker Kutscher
När Kutchers krim-noirserie om poliserna Gereon Rath och Charlotte Ritter i 1920-talets Berlin blev tv-serie 2017 slog den alla tänkbara tittarrekord och hyllades unisont av kritikerna. Den var en fantastisk mix av deckarintrig, spionhistoria, tysk 20-talsdekadens och kanske de snyggaste scenerierna som skådats i en deckare. Men det var också ett politiskt statement. Volker Kutscher skildrar fascismens framväxt, den stegvisa övergången till ett allt mera brutalt och militariserat samhälle, i en tid av ekonomisk kris, hyperinflation och politisk polarisering. Han ställer allt detta mot människorna, deras kärlek, misstänksamhet, egoism, men också jakten på frihet. Att få vara sig själv. Att tas för den man är. Att bli respekterad. Inte minst tydligt genom karaktären Charlotte Ritter, som kommer från knapra förhållanden och sliter sig uppåt i den manliga hierarkin inom Berlinpolisen.
Böckerna som serien bygger på är inte sämre än serien, även om förlaget gjorde ganska tråkiga omslag som inte riktigt gör böckerna rättvisa. Dyk ner i tyskt 20-tal i sommar. Ni kommer inte ångra det.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
