Khaled Said visar upp namnlistorna. Tillsammans med sina föräldrar, lillbror och två systrar ska han utvisas till Libanon.

Efter åtta år i Sverige har familjen Diab-Said fyra veckor på sig innan de ska utvisas till Libanon. Nu kämpar klasskamraterna till Khaled, 14, och lillebror Mohammed, elva, för att familjen ska få stanna.

För ett par veckor sedan fick familjen Said-Diab i Oskarshamn det ödesdigra beskedet att deras senaste ansökan om uppehållstillstånd  i Sverige har fått avslag. Migrationsverket har nu lämnat över deras ärende till polisen.

– Polisen säger att vi har fyra veckor på oss att lämna Sverige, säger Linda Diab, mamma till Khaled och Mohammed samt två döttrar som är födda i Sverige, över telefon till Dagens Arena.

Familjen flydde från kriget i Libanon 2006. Först hamnade de i Malmö för att senare flytta till Oskarshamn där de äldsta sönerna går i skolan.

–  Vi lämnade kriget i Libanon för åtta år sedan för att starta ett nytt liv i ett säkert land. Men nu känns det som att vi förlorar säkerheten och framtiden för våra barn, säger Linda Diab.

Khaled och Mohammed går i dag på mellanstadiet i Kristinebergsskolan i Oskarshamn. De hade inte tidigare sagt till sina klasskamrater att de inte har uppehållstillstånd i Sverige. Men i  måndags berättade de att familjen fått avslag på sin ansökan och nu måste lämna landet. Beskedet fick hela skolan att engagera sig i sina klasskompisars situation, och eleverna har startat en namninsamling för att familjen Diab-Said ska få stanna.

– Eleverna har engagerat sig alldeles otroligt efter att familjen fick beskedet i måndags, säger Malin Brunby, som är klassföreståndare till Khaled.
– De började med att gå till lokaltidningen som skrev om familjen i två omgångar, och nu har de även startat en namninsamling. Jag är oerhört stolt över barnen, säger hon.

Malin Brunby berättar för Dagens Arena att eleverna på skolan inte kan förstå hur deras kompisar kan bli utvisade från Sverige efter att ha levt här i åtta år.

– Vi har läst om barnkonventionen på SO:n om att man ska se till barns rätt och att de ska må bra. De tycker inte att de fina orden stämmer nu. Jag kan inte heller svara på elevernas frågor om hur det här kan ske, och det gör en frustrerad. Det har varit jobbiga dagar med mycket gråt och känslor, säger Malin Brunby.

Mamma Linda Diab säger att familjen har levt i “en mardröm” de senaste åtta åren.

– Jag mår inte bra, säger hon, och berättar att barnen är oroliga och att 14-åriga Khaled har svårt att sova och koncentrera sig.

Någon framtid i Libanon ser hon inte för sig och sin familj.

– Säkerheten är dålig på grund av kriget i Syrien och det politiskt instabila läget i Libanon. Nyligen sprängde en självmordsbombare sig på samma gata som Khaleds gamla dagis, säger hon.

Familjen sista hopp är att beslutet ska ändras med hänsyn till så kallade “synnerligen ömmande omständigheter”. Familjen har hunnit rota sig i Oskarshamn och de har inte kvar något hem i Libanon.

– Först var jag ledsen och nedslagen, men nu är jag mållös av engagemanget från mina barns skolkamrater, lärare och hela skolan. De senaste åtta åren har vi kämpat ensamma för att få stanna här, men nu är vi inte längre ensamma. Det får mig att känna mig hoppfull. Vi behöver allt stöd vi kan få, säger Linda Diab.