regeringsbildning Efter att Centerpartiets sagt nej till ett regeringssamarbete med S hängde övergångsbudgetens framtid under några timmar på Jan Björklund och Liberalerna. Men under eftermiddagen tycktes Liberalerna ha bestämt sig för att säga nej till S.

Under en stor del av måndagen hängde frågor om regeringsbildningen och budgeten i luften.

Enligt talmannens pressmeddelande på måndagsförmiddagen kommer han att låta partierna få lite betänketid efter Centerpartiets besked i regeringsfrågan. Tillsvidare står Stefan Löfven kvar som statsministerkandidat.

Efter att C hade meddelat att de kommer rösta nej till Stefan Löfven som statsminister och lägga ned sin röst i budgetomröstningen, meddelade Jan Björklund (L)Twitter på förmiddagen att Liberalerna varken har bestämt hur de kommer att ställa sig i budgetomröstningen eller till Löfven som statsminister.

Det här beskedet kom efter att partiets ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson tidigare på morgonen uppgett att partiet sannolikt skulle lägga ned sina röster i budgetomröstningen.

– Det är ingen hemlighet att det finns olika åsikter om det här i Liberalerna, även om det blev ett övervägande stöd i både partistyrelsen och riksdagsgruppen för att förhandla med Löfven: runt två tredjedelar för, sa Susanne Nyström, ledarskribent på liberala Eskilstuna-kuriren om splittringen inom partiet till Dagens Arena.

Tillsammans med de tre rödgröna partierna har Liberalerna 164 mandat. Det är mer än mandaten hos M, KD och SD, som tillsammans blir 154. Det betyder att Liberalerna hade kunnat avgöra om övergångsbudgeten eller M-KD-budgeten skulle vinna gehör.

Under en presskonferens som Stefan Löfven höll efter Centerpartiets besked betonade han att det fortfarande var oklart hur det kommer att gå i budgetomröstningen, eftersom Liberalerna inte hade lämnat besked.

– Vi har en budgetomröstning under veckan som det naturligtvis blir spännande att se hur den slutar. Vad jag förstår har Jan Björklund sagt att han inte har bestämt hur han ska rösta än så där har vi naturligtvis en viktig etapp, sa Stefan Löfven.

Dessutom intygade Löfven att S fortfarande står fast vid att slopa värnskatten, som en politisk kompromiss – en fråga som Liberalerna har sagt är avgörande för hur de ska ställa sig i regeringsfrågan.

L hade ett planerat partiråd på tisdagen då de, enligt Björklund besked på förmiddagen, skulle fatta beslut om budgetomröstning och hur de ska ställa sig till Löfven som statsminister. Men vid 15-tiden på eftermiddagen meddelade Liberalerna plötsligt att partirådet ställts in.

Jan Björklund skrev på Twitter att han »beklagar att det inte verkar gå att komma fram med en mittenkonstellation«, vilket var ett besked som verkade stänga dörren till det han skrev fem timmar tidigare.

Två besked från Jan Björklund med några timmars mellanrum.

 

Enligt DN betyder det inställda partirådet en stängd dörr till S. I tidningen uttalar sig både Mats Persson och riksdagsledamoten Gulan Avci som bekräftar att ett blocköverskridande samarbete med S har fallit som en naturlig följd av Centerpartiets nej, något de båda välkomnar.

Sakine Madon, politisk chefredaktör på liberala Upsala Nya Tidning, UNT, sa till Dagens Arena – före L:s besked under eftermiddagen – att hon ser hinder för ett S och L-samarbete, utan C –  men då inte minst från Socialdemokraternas sida.

– Låt säga att det blir en övergångsbudget, men en M-KD-regering. Då är frågan: ska Löfven göra eftergifter till Björklund, men sedan ändå inte kamma hem statsministeromröstningen? Jag tror inte det är så jättetroligt, säger Sakine Madon.

Samtidigt påpekar hon att Liberalerna är »ett parti i kris«, med en politisk konflikt som gör läget betydligt svettigare för Jan Björklund än vad det är för Annie Lööf.

– De är rätt irrelevanta till följd av sin storlek, och statsministernomröstningen har de ingen möjlighet att påverka. Jan Björklund är den sista man tänker skulle föra L mot ett samarbete med S. Men samtidigt måste L ta sig ur skuggan av C, säger Sakine Madon.

Susanne Nyström, ledarskribent på liberala Eskilstuna-kuriren,  menade även hon att C och L troligen skulle hålla ihop, och att Liberalernas mandat inte räcker till för att spela någon avgörande roll.