Gellerupparken, Danmark. Foto: Wikimedia.

Segregation 4 000 hyresrätter i så kallade ”hårda ghetton” i Danmark ska rivas för att motverka segregation. Forskaren Rikke Skovgaard Nielsen är kritisk mot att detta är lösningen på de sociala problemen. 

Sedan 2018 finns en lagstiftning i Danmark som ställer krav på att bostadsområden med hög arbetslöshet, låg utbildning och hög andel ”icke-västerländska” invånare – så kallade ”hårda ghetton” – ska riva allmännyttiga bostäder så att de endast utgör 40 procent av bostadsstocken. 

I dag finns planer på att riva 4 000 bostäder runt om i Danmark. Syftet är att tackla segregationen genom att utveckla områdena och lämna plats för blandade upplåtelseformer. Fler bostadsrätter och småhus ska främja en mer blandad befolkning.

Det har varit mycket politisk uppmärksamhet kring utsatta områden och den nya lagstiftningen har stöd från partier till höger och vänster. I sitt nyårstal 2017 gick dåvarande statsminister Lars Løkke Rasmussen, från konservativa partiet Venstre, hårt åt ”ghettona” och kallade dem för ”svarta hål på den danska kartan”.

River nyrenoverade hus

Utvecklingen av områdena innebär ett särskilt fokus på en specifik grupp av människor man vill ska flytta dit. Rikke Skovgaard Nielsen, seniorforskare vid Institutet for Bygger, By og Miljø på Aalborg universitet, menar att människor som redan bor i områdena inte upplever att upprustningen riktas mot dem.

– Vi har intervjuat föräldrar som sagt till sina barn att inte använda den nya lekplatsen, att den är till för de nya hyresgästerna. Så är det inte, men när retoriken är så inriktad på de nya känner de som bor där att det inte är för dem. Och på sätt och vis har de rätt, åtminstone är det inte för deras skull som man rustar upp.

Rikke Skovgaard Nielsen. Foto: Privat/insänt.

 

Husen som rivs är för det mesta i gott skick, påpekar Rikke Skovgaard Nielsen. I vissa områden har man tidigare börjat att rusta upp dem, vilket kan leda till viss frustration när de nu ska jämnas med marken.

– Jag besökte nyligen ett område där man just nu avslutar renoveringen av två kvarter som kommer att rivas. Eftersom de redan hade skrivit kontrakt om renoveringen måste de slutföra den. Det hade blivit för dyrt att avbryta. Så nu renoverar bostadsbolaget trots att de inte får dispens och kommer tvingas riva de här husen, säger Rikke Skovgaard Nielsen. 

Färre bostäder för fattiga

Den stora frågan är var människorna som tvingas flytta ska ta vägen. Enligt Rikke Skovgaard Nielsen vet man ännu inte vad konsekvenserna för dem blir. Det var i slutet av 2019 områdena som omfattas av lagstiftningen behövde ha gjort sina utvecklingsplaner, och det varierar mycket hur långt man har kommit i ombyggnationen.

Men eftersom exempelvis arbetslösa inte ska tillåtas flytta till utsatta områden, där billigare lägenheter ofta finns, är risken att bostadsalternativen för den gruppen krymper.

– Det finns ett mycket begränsat byggande av nya allmännyttiga bostäder, och de är ganska dyra när de precis har byggts. De blir billigare med tiden, men den tiden har du inte om du blir tvungen att flytta ut just nu, säger Rikke Skovgaard Nielsen. 

Mindre pengar till sociala insatser

Rivningarna finansieras genom en nationell fond som bostadsbolagen betalar in till. En väsentlig del av hyran som hyresgästerna betalar går till denna fond, framhåller Rikke Skovgaard Nielsen. Vanligtvis används pengarna i fonden till att renovera och bygga nya bostäder, men nu går en stor andel till att riva husen som renoverats för hyresgästernas pengar.

– Om vi inte hade den här fonden tror jag inte att politikerna skulle ha hittat alla miljoner i statsbudgeten som krävs för rivningarna, säger Rikke Skovgaard Nielsen. 

Pengarna i fonden har också använts för bostadssociala åtgärder. Som att skapa små jobb för ungdomar, hjälpa arbetslösa in på arbetsmarknaden och stötta föräldrar som kämpar för att klara av vardagen Men anslaget till dessa insatser har minskat drastiskt med den nya lagstiftningen.

– Innan dess användes 240 miljoner danska kronor per år. Nu har anslaget minskat till 140 miljoner per år. Det innebär att sådana initiativ bara kommer att vara inriktade på områden med stora problem, medan de som inte är så hårt drabbade inte kommer att få någon finansiering för detta, säger Rikke Skovgaard Nielsen. 

Hon poängterar:

– Även om man rustar upp områdena och får en social blandning är det viktigt att inte glömma bort individernas behov av stöd.