Peppe702

Borgerliga politiker irriterade över Reinfeldts “uppseendeväckande” ställningstagande. 

Miljardsatsningar på tunnelbanan, Ostkustbanan och upprustad malmjärnväg i all ära. I norra Norrlands kustland dominerar besvikelsen över att kustjärnvägen mellan Umeå och Luleå helt förbigås i regeringens infrastrukturpropp. Också bland allianskamrater.
– Norrbotniabanan är den enskilt viktigaste infrastruktursatsningen häruppe. Med den får vi en arbetsmarknadsregion som är stor nog för att själv generera tillväxt, utan kommer kräftgången att fortsätta, säger Håkan Lind, kommunpolitiker i Skellefteå och ledamot av Folkpartiets verkställande utskott.
– Dessutom är kustjärnvägen bra för Sverige. Stambanan har slagit i kapacitetstaket och är en propp för malmen, skogen och annat som produceras häruppe och ska konsumeras eller förädlas söderöver.

Folkpartisten Lind skyller på Moderaterna som han menar ”alltid haft en skeptisk inställning till järnvägar”. Han säger sig veta att andra allianspartier – som hans eget – velat ha med projektet i höstens infrastrukturproposition.
– Det är ingen hemlighet att M bromsat i förhandlingarna.
Riksdagsledamoten Helena Lindahl, C, från Robertsfors håller med. Hon blev förgrymmad när statsminister Fredrik Reinfeldt i en intervju redan i september uttalade sig mot Norrbotniabanan.
– Det var mycket irriterande. Han föregick processen på ett uppseendeväckande sätt och det säger en del om Reinfeldts och Moderaternas inställning i frågan.

Nu ska sägas att Norrbotniabanan fortfarande finns med som ett av flera viktiga infrastrukturprojekt i regeringens långsiktiga plan. Man har också vänt sig till EU som nu klassat den så kallade Botniska korridoren, där Norrbotniabanan ingår, som ett extra viktigt stråk för godstransporter.
Det betyder bland annat att EU kan komma att delfinansiera kustjärnvägen både under projektering och bygge.
– I det ljuset blir det ännu konstigare att regeringen inte själv vill satsa på Norrbotniabanan. Det sänder fel signaler till EU, säger Helena Lindahl.

Stödet regionalt för en ny, rakare och snabbare kustjärnväg norr om Umeå är brett och starkt. Inte bara bland politiker.
Tunga näringslivstoppar som Bolidens Lennart Evrell, LKAB:s Lars-Erik Aaro och SSAB:s Stefan Enbom har alla påtalat det skriande behovet av ett kustnära komplement till den över hundra år gamla stambanan. Viss medfinansiering kan man tänka sig, exempelvis för egna industrispår och liknande, men inte när det gäller mer allmänna delar.

Politiskt är stödet i norr stort, från vänster till höger.
– Självklart är jag för Norrbotniabanan. Den är mycket viktig för Norrland och hela Sverige. Och visst hade jag helst sett att den funnits med i planen redan nu, men jag har förståelse för att pengarna inte räcker till allt, säger Andreas Löwenhöök, moderat kommunpolitiker i Skellefteå.

Att Ostkustbanan och andra projekt prioriterades högre i årets proposition, tror Andreas Löwenhöök delvis beror på att de lyckats bättre med sin marknadsföring.
– Vi har också lobbat. Men den Norrbotniabanegrupp som bildats häruppe består mest av socialdemokrater som egentligen helst vill ha bort regeringen. Det kanske inte är så framgångsrikt om man vill ha regeringen med sig.

Tidigare riksdagsledamoten Stefan Tornberg, C, i Luleå tror dock att ”politiska låsningar” ligger bakom regeringens tvekan.
– Det har gått lite troll i frågan, säger han. Söderöver har många inställningen att en järnvägssatsning häruppe är bortslösade pengar. Man pekar på Botniabanan som nästan blivit ett skällsord i debatten.
Tornberg hoppas nu på att Bryssel ska peka ännu mer på vikten av förbättrade transportleder från norra Skandinavien, och att detta ska påskynda ett beslut.

Partikamraten Helena Lindahl har ett mer konkret förslag på hur finansieringen ska lösas.
– Reinfeldt vill ju fortsätta utförsäljningen av statliga bolag. I stället för att skriva ner statsskulden kan man ge tillbaka pengarna till skattebetalarna genom att exempelvis just bygga fler järnvägar.
Hon har själv motionerat om detta och hoppas få gehör av alliansregeringen. Annars kan hon komma att för första gången rösta mot sitt eget parti.
– Det kan bli så. Den här frågan är så viktig, säger hon.