Forskare: Vi är för sent ute med klimatanpassningen

Klimatet Arbetet med att skydda vårt samhälle mot effekterna av klimatförändringarna går trögt, menar flera experter. Vi vet för lite om hur vi kan klimatanpassa och för kommunerna innebär anpassningen ofta en konflikt med ekonomiska intressen.

Även om vi uppfyller Parisavtalets mål om att hålla den globala uppvärmningen under två grader kommer vi att få ett varmare klimat. FN:s klimatpanel IPCC har i sin klimatrapportering varnat för effekterna av klimatförändringarna. Extremväder som värmebölja, stormar och skyfall kommer bli allt vanligare och kostnaderna för samhället kan bli väldigt höga. Det ser vi även i Sverige.

Skogsbranden i Västmanland 2014, då 14 000 hektar skog förstördes, kostade samhället totalt närmare en miljard kronor. Skyfallet som drabbade Malmö samma år orsakade på sex timmar skador för 300 miljoner kronor. Och översvämningarna i Gävleborg och Dalarna förra året innebar stor förödelse och samhällskostnader på två miljarder kronor.

Nyligen kom Statens geologiska institut ut med en rapport som konstaterar att vi kan få så mycket som sex gånger fler ras och skred än i dag, på grund av klimatförändringarna. Det skulle få stora konsekvenser för vägar, järnväg och broar, och innebära samhällskostnader på 500 miljoner kronor varje år. 

Vi kan i bästa fall bromsa klimatförändringen men inte mota den tillbaka.

Och samtidigt som de mer oberäkneliga händelserna inträffar har vi också en pågående havsnivåhöjning som gör att kustnära bebyggelse riskerar att översvämmas och förstöras.

Det har under senare år pågått ett stort arbete för att klimatanpassa vårt samhälle, våra byggnader och vår infrastruktur. Men det finns de som är oroliga över att det görs för lite, och att vi är för sent ute.

– Jag tror att vi är för sent ute, absolut, säger Johan Silfwerbrand, professor inom betongbyggnad vid Kungliga tekniska högskolan.

Han är framför allt bekymrad över att det i dag finns för lite forskning om hur vi kan klimatanpassa samhället.

– Den forskning vi har bedrivit har nästan uteslutande hamnat på den andra delen av klimatförändringen, att försöka minska den. Jag menar att vi måste rusta samhället för att hantera den. Vi kan i bästa fall bromsa klimatförändringen men inte mota den tillbaka. Redan vid 1,5 grader händer det saker, säger Johan Silfwerbrand.

År 2018 tillsatte regeringen det Nationella expertrådet för klimatanpassning för att utvärdera klimatanpassningsarbetet i Sverige. I deras första rapport konstateras att insatserna som hittills gjorts inte har ”förmått skapa nödvändiga förändringar i samhället”. Och de manar till att skynda på.

En av dem som varit med och tagit fram rapporten är Therése Sjöberg, utredare inom klimatanpassning vid SMHI. När det gäller infrastrukturen framhåller hon att det har gjorts en hel del klimatanpassning på vägsidan – vilket sker löpande i takt med Trafikverkets underhållsplanering – men att det finns ett stort underhållsunderskott på järnvägen. 

Riskerna som klimatförändringarna innebär på järnvägen är bland annat bortspolning av underlagsmaterialet under rälsen, solkurvor, ras och skred samt höga vattenflöden som översvämmar tunnlar.

– Det kan också få indirekta effekter. Ett varmare klimat kan göra att vi får mer vilt och att viltpåkörningar på järnvägen ökar. Det trädbestånd vi har kanske inte klarar klimateffekterna på grund av fler stormar eller skogsbrand efter en torka, vilket leder till fler fallande träd på järnvägen, säger Therése Sjöberg.

Tyvärr verkar vi människor vara sådana som avvaktar tills katastrofen redan har hänt.

Trafikverket uppger till Dagens Arena att de kontinuerligt arbetar med trädsäkring och vid anläggning av ny järnväg väger in riskerna med att ha den nära skogen. Myndigheten säger också att de arbetar systematiskt med underhåll på både väg och järnväg. Men kopplat till åtgärder för att förebygga den negativa klimatpåverkan, såsom byte av trummor, har det skett oftare på vägarna eftersom järnvägen är mer robust byggd från början.

Trafikverket har tagit fram en klimat- och sårbarhetsanalys där en mängd risker, kopplade till klimatförändringarna, beaktas. Men det är upp till varje myndighet, länsstyrelserna och kommunerna att ta sitt ansvar och skydda sin egendom. Och ute i kommunerna skiljer det sig mycket i hur långt man har kommit.

I en rapport från IVL Svenska miljöinstitutet och Svensk Försäkring anger sex av tio kommuner att de har fattat ett politiskt beslut om att arbeta med klimatanpassning. Men endast fyra av tio kommuner har avsatt personella och finansiella resurser för klimatanpassningsarbetet. Samtidigt uppger 90 procent av kommunerna i en rapport från SMHI att de har identifierat behov av klimatanpassning i sin kommun. 

Therése Sjöberg säger att SMHI:s rapport visar att de kommuner som kommit längst i arbetet med klimatanpassning, är de kommuner som redan i dag har upplevt effekterna av klimatförändringarna.

– Tyvärr verkar vi människor vara sådana som ofta avvaktar tills katastrofen redan har hänt. Då inser vi att vi borde gjort någonting, säger hon.

Av alla risker med klimatförändringarnas effekter är det översvämningar som flest kommuner, 80 procent, har vidtagit åtgärder mot. Medan endast 60 procent vidtagit åtgärder mot ras och skred.

– Vi vet vad vi borde göra. Men när det väl kommer ned till den kommunala planeringen och ekonomi är det svårt att göra den här typen av avvägningar. Det kan innebära minskade skatteintäkter om man inte kan bygga i ett visst område och folk inte kan flytta dit, säger Therése Sjöberg.

Vi kommer att få se klimatförändringar oavsett hur mycket vi minskar utsläppen, tyvärr. Det är någonting vi måste förstå och anpassa oss till redan i dag.

En av kommunernas utmaningar handlar alltså om att klimatanpassning ibland innebär konflikter med ekonomiska intressen. Enligt statistik från Boverket har exempelvis inte undantagen för strandskydd minskat de senaste åren. Sedan 2011 görs det undantag i omkring femton procent av alla detaljplaner varje år.

– Det betyder att vi inte är duktiga att ta den typen av risker på fullt allvar, säger Therése Sjöberg.

Lars Nyberg, professor i risk- och miljöstudier vid Karlstads universitet, har undersökt hur kommuner jobbar med klimatanpassning och konstaterar att det fortfarande finns ett stort intresse att bygga i vattennära lägen.

– Där vill människor helst bo och där vill fastighetsbolagen bygga. Då måste kommunerna balansera upp olika intressen, säger Lars Nyberg.

Han framhåller att det finns en skärpt lagstiftning om att inte bygga i områden som är utsatta för risker. Men kommunerna försöker ibland komma runt det genom att höja marken eller bygga barriärer av olika slag.

– Kanske följer de lagstiftningen då, men en grundläggande fråga är om det är de bästa lägena att bygga på långsiktigt. Översvämningarna kommer att bli fler, säger Lars Nyberg.

Han menar att om kommunerna samtidigt vill bygga i vattennära lägen måste de också investera mer i att beskydda områdena. Till exempel pumpa vatten vilket är en dyr energikostnad, eller skyddsvallar. 

Lars Nyberg tror ändå att i framtiden kommer fler kustnära städer, framför allt i södra Sverige där havsnivåhöjningen inte kompenseras av landhöjning som i norra Sverige, att backa sina samhällen in mot landet. Så kallad ”planerad reträtt”.

Therése Sjöberg tror att det kommer att pratas mer om klimatanpassning framöver, men hon understryker att vi inte får prata mindre om att minska klimatpåverkan för det. Frågorna hänger ihop, menar Therése Sjöberg, eftersom vi genom att att minska klimatpåverkan också minskar effekterna av den.

Men även om vi skulle sluta släppa ut växthusgaser i dag finns det en tröghet i systemet.

– Vi kommer att få se klimatförändringar oavsett hur mycket vi minskar utsläppen, tyvärr. Det är någonting vi måste förstå och anpassa oss till redan i dag, säger Therése Sjöberg.

I dag är det väldigt få som förnekar klimatförändringarna, då är det kanske lättare att få genomslag för att skydda samhället och invånarna för det som kommer.

Johan Silfwerbrand lyfter fram betongen som något där både klimatanpassning och minskade utsläpp behöver räknas in. Enligt honom är betongen något kommer spela stor roll när vi rustar samhället inför klimatförändringarnas effekter. Men samtidigt står produktionen för åtta procent av världens koldioxidutsläpp. Därför jobbas det nu med att göra produktionen mer hållbar.

– Skogsbränderna ser ut att bli fler och intensivare, och det är inte bara skogen som brinner. Skogsbränderna närmar sig också urbana områden. Eftersom betong inte brinner kommer betonghus klara sig mycket bättre än trähus. Betongen tål också fukt och står bättre emot ökad luftfuktighet som trä inte klarar av, säger Johan Silfwerbrand. 

Varför tror du att vi inte har jobbat hårdare med att klimatanpassa tidigare?

– Jag tror att vi haft en önskan om att vi skulle kunna stoppa det helt. Och länge har många inte bekymrat sig över klimatförändringarna. I dag är det väldigt få som förnekar dem, då är det kanske lättare att få genomslag för att skydda samhället och invånarna för det som kommer, säger Johan Silfwerbrand. 

Även Lars Nyberg framhåller att vi inte kommit särskilt långt med klimatanpassningen i Sverige. En av de saker som vi måste fokusera på, enligt honom, är riskerna med storskaliga och långvariga systemeffekter som klimatförändringarna kan medföra.

– Det är svårt att bedöma effekter på dricksvatten- och livsmedelsförsörjningen. Det som inte har skett än är svårt att ta till sig. Men vi behöver ha fokus på det, för det sker gradvisa förändringar i jord- och skogsbruk och vattenförsörjning, och det kan få riktigt allvarliga konsekvenser, säger Lars Nyberg.